Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaukasus — högfjällen mellan Europa och främre Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1968 KAUKASUS _____________________________________________________________________
En pittoresk by i södra Kaukasus. De mer eller mindre förfallna vakttornen erinrar om att dessa otillgängliga bergstrakter
hotats av många främmande erövrare från perserkonungarna, romarna och Djingis khan till den Röda armén.
HÖGFJÄLLEN MELLAN EUROPA OCH FRÄMRE
ASIEN
K AU KASUS. De intryck man får av ett besök i
Kaukasus är väsentligen av tre slag. Först tycker man
sig finna Alperna i förstorad skala. Vissa områden
kunde ha legat nästan var som helst i Östalperna. Men
snart märker man den stora skillnaden. Alperna
upplivas av de många vackra sjöar som ger landskapet en
säregen charm. Dessa skönhetsvärden söker man
förgäves i Kaukasus. Dalarna är igenfyllda, och de sjöar
som isen en gång givit upphov till även här är för länge
sedan försvunna. Det tredje drag, som man inte
undgår att lägga märke till, är det ursprungliga och
oerhört skiftande folklivet i fjälldalarna. Varje dal har
sin egenartade folktyp. Kaukasus har blivit ett område
dit undanträngda folkrester drivits upp från slätterna,
där de gamla sederna kunnat hålla sig kvar och trotsat
tiden, där mycket är likadant som för tusen år sedan
och där annorstädes utrotade folk ännu lever sitt eget liv.
Som en svåröverstiglig vall ligger Kaukasus mellan
Europas sydöstligaste stäpper och Mindre Asiens
bergstrakter, endast längs Kapiska havet utbreder sig
ett smalt låglandsbälte. För övrigt ligger passen i
kedjan högt, och det var först den grusfnska
militärvägens anläggning (1811-64) över Darjalpasset
mellan Vladikavkas’ och Tiflis (Tbilisi) som öppnade
en farbar väg, ännu den enda, direkt över berget. Mot
norr är sluttningen inte så brant, en del förberg och
dalgångar förmedlar övergången till slätten; mot
söder däremot stupar berget ofta oerhört brant ned mot
den förkastningssänka som skiljer det från
Armeni-ens bergland och som genomflytes av floderna Rio’n
till Svarta havet och Kura’ till Kaspiska havet.
Huvudkedjan, vars höjder vanligen håller sig
mellan 3 500 och 5 000 m ö. h., består till stor del av äldre
kristallinska bergarter, till vilka på sidorna ansluter
sig yngre skiffrar, kalk- och sandstenar. Berget fick
sin form under tertiärtiden och ingår i det stora alpina
veckningssystemet (se Alperna). De högsta topparna,
såsom Elbru’s’ dubbelkägla (5 633 m) och KazbeTc
(5 043 m), är vulkaner, nu utslocknade och täckta av
väldiga ismassor. Bergskedjan är synnerligen rik på
större och mindre glaciärer, särskilt i de nordvästra
delarna; man har räknat mer än 1 500. De flesta är
relativt små, men i centrala Kaukasus är de av
utpräglat alpin typ, och några är 17-18 km långa.
Dalgångarna är vanligen djupt nedskurna, och
landskapsbilden är vild och dramatisk. Varma källor är vanliga,
och på nordsidan ligger många berömda badorter,
såsom Pjatigo’rsk och Kislovo’dsk. Längs bergets
nord
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
