Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemi — läran om materien och dess omvandling - Vad är en förbränning? - »Revolutionen behöver inga vetenskapsmän» - Den moderna atomforskningens början - Ett betydelsefullt men förbisett 100-årsjubileum - Organisk kemi = kolföreningarnas kemi - Levande och död materia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1978 KEMI _________________________________________
tagelse föll dock i glömska. Ingående försök gjordes
av engelsmannen Hooke (1665), som kom till den
slutsatsen, att förbränning åstadkommes av en i luften
förefintlig gas, som antagligen var identisk med det
ämne i nitre (= salpeter) som möjliggör krutets
förbränning i frånvaro av luft. År 1674 visade den
engelske läkaren Mayon experimentellt, att luften består
av två gaser, av vilka den ena underhåller förbränning,
samt att en metall vid sin förbränning ökar i vikt. Trots
detta uppställde de tyska kemisterna Becher och
Stahl under åren 1669-1703 den s. k. flogistonteorin.
Enligt denna skall i alla brännbara ämnen finnas
något som de kallade flogiston och som bortgår vid
förbränningen, varvid metalloxid återstår. En metall
skulle således vara = metalloxid + flogiston. Att en
metalls vikt ökas vid förbränningen, tvärt emot vad den
enligt teorin borde göra, förbisåg teorins anhängare,
eller också förklarade de förhållandet genom att
antaga, att flogiston hade negativ vikt. Är 1771
upptäckte så Scheele (se denne) syret, och några år
efteråt oberoende av honom gjordes denna upptäckt även
av engelsmannen Priestley [pri’stli],
»Revolutionen behöver inga vetenskapsmän»
Den som bragte full klarhet i förbränningens
väsen var fransmannen Antoine Laurent Lavoisier
[lavoasie’1, vilken är grundläggaren av den moderna
kemin och en av alla tiders största vetenskapsmän.
Lavoisier vederläde flogistonteorin och visade
syrets stora roll vid förbränningen. Han införde vågen
som ett av kemins viktigaste hjälpmedel och lade
därmed grunden till exakt naturvetenskaplig forskning.
Även för ingående försök angående andningen har vi
Lavoisier att tacka. Lavoisier, som före revolutionens
utbrott i Frankrike varit anställd som
generalförpak-tare, ställdes jämte sina ämbetsbröder inför
national-konventets domstol och avrättades 8 maj 1794. Det
enda man kunde lägga honom till last var att »han
skulle ha hällt vatten på soldaternas tobak».
Domstolens president yttrade, när man för honom påpekade
Lavoisiers stora vetenskapliga förtjänster:
»Revolutionen behöver inga vetenskapsmän, rättvisan måste
ha sin gång.» Den store matematikern Lagrange [-[la-grangsj’]-] {+[la-
grangsj’]+} gav dagen därpå uttryck åt den franska
nationens stora förlust, när han yttrade: »Det behövdes
blott ett ögonblick för att hugga av detta huvud, och
hundra år kommer kanske ej att räcka för att
frambringa ett liknande.»
Den moderna atomforskningens början
Är 1808 uppställde Dalton [då’ltn] sin atomteori,
och de första årtiondena av 1800-talet utmärker sig
för många grundläggande undersökningar på detta
viktiga område, som ännu långtifrån är utforskat och som
just nu åter är särskilt aktuellt. Se vidare art.
Atomerna och Radium.
Ett betydelsefullt men förbisett 100-årsjubileum
Är 1928 firade den organiska kemin sitt 1
oo-års-jubileum. Det var nämligen då jämnt 100 år sedan den
tyske kemisten Friedrich Wöhler publicerade sin
epokgörande undersökning över framställning av
urinämne ur oorganiskt material. Därvid hade man för
första gången lyckats att på laboratoriet framställa en
organisk förening ur enbart oorganiska ämnen utan
hjälp av någon »livskraft». Man hade lyckats med en
process som man förut trodde endast kunde ske i
djur-eller växtorganismen. Upptäckten väckte också det
allra största uppseende, och Berzelius skrev därom,
att det var »en av de mest oväntade och dessutom
intressantaste upptäckter».
Wöhlers upptäckt gav impulsen till ett intensivt
arbete inom den organiska kemin. Det ena organiska
ämnet efter det andra framställdes konstgjort på
laboratoriet. För närvarande är det få i djur- och
växtriket förekommande organiska ämnen som man inte
med konst kan framställa, och ännu färre är de
ämnen vilkas kemiska sammansättning man inte känner.
T. 0. m. ämnen vilka i naturen förekommer i ytterst
små mängder, som vitaminerna och hormonerna, har
man i de flesta fall lyckats syntetisera. Men den
moderna kemin har också måst lära sig att arbeta med
jättelika kvantiteter av utgångsmaterial. Så behövdes
det binjurarna från 10 000 oxar för att man skulle
klara ut adrenalinhormonets sammansättning, och av
15000 liter urin lyckades man erhålla 15 mg av det
manliga könshormonet.
Organisk kemi = kolföreningarnas kemi
Det var dock inte enbart de i djuren och växterna
befintliga ämnena som gjordes efter. Genom
kombinationer, spjälkningar, påbyggnader m. m. framställde
man massor av organiska föreningar, som aldrig
funnits i någon levande varelse. Mitten av 1800-talet kan
framför allt betecknas som den organiska kemins
period. Det fanns år då antalet nyupptäckta ämnen
uppgick till över 10 000. Nu känner man ca 400 000 olika
organiska föreningar. Enär de flesta av dessa inte
förekommer i levande organismer, har namnet »organisk»
inte längre något berättigande. På grund av de
karakteristiska egenskaper som utmärker dessa ämnen
sammanfattas de dock fortfarande i en gemensam grupp.
En av de organiska ämnenas viktigaste egenskaper
är, att de alla innehåller kol. De kallas därför nu
vanligen kolföreningar. I stället för organisk kemi säger
man kolföreningarnas kemi.
Levande och död materia
Året 1828 är ett märkesår även ur en annan synpunkt.
I början av 1800-talet tvekande man aldrig vid
besvarandet av frågan, om det fanns någon skillnad mellan
levande och död materia. Man trodde sig veta ett
flertal särmärken som utmärkte livet till skillnad från
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
