Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keramik — sköna och nyttiga ting ur lera - 5000 år gammal keramik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERAMIK 1983
Svensk fajanskonst. T. v. 1700-talsterrin från Marieberg; t. h. moderna fajanser från Gustavsberg av Stig Lindberg.
SKÖNA OCH NYTTIGA TING UR LERA
Keramik. När den arkeologiska vetenskapen
lyckats spåra upp en gammal utdöd kultur, är det nästan
undantagslöst de keramiska fynden som har mest att
berätta om det utdöda folkets kulturnivå. Även om
fynden endast utgörs av en massa skärvor av olika
slags lerkärl, kan de ofta berätta om vilka födoämnen
som använts och hur de tillagats, om religiösa seder
och bruk, och den anbragta dekoren avslöjar folkets
konstsinne och ger ofta de enda bildframställningar
som bevarats från kulturepoken. Keramiken, lerkärlet
i olika former och tekniker, har långt före all
tidräkning varit ett av kulturmänniskans viktigaste redskap
och är så än. Även primitiva folk har skapat - och
skapar alltjämt - en ändamålsenlig och konstnärlig
keramik.
Med keramik menas lergods av olika slag, och kärl
i olika former är den huvudsakliga keramiska
produkten. De formas av någon sorts lera, får torka och
brännes för att vinna hårdhet, varvid de vanligen
också överdras med en glasyr för att bli vattentäta.
Alltefter lerans sammansättning, glasyrens beskaffenhet
och bränningsförfarandet indelas keramiken i några
bestämt skilda arter: Lergodset, exempelvis tegel och
terrakotta, är vanlig lera, bränd vid medelmåttig
temperatur. Det är poröst och genomsläpper vatten.
Fajans och majolika är olika arter av lergods,
överdraget med en vit tennglasyr. Denna glasyr kan också
färgas med olika färgämnen. Råmaterialet till godset
är s. k. märgellera, uppblandad med en viss procent
pulvriserad kvarts och flinta. Vid framställning av
stengods brännes leran vid hög temperatur och
sintrar. Den här vanliga saltglasyren brännes samtidigt
med leran. Till det s. k. äkta porslinet, som främst
skiljes från fajansen genom att det är
halvgenomskinligt, användes däremot den vita porslinsleran, kaolinet,
tillsatt med fältspat och kvarts. Det brännes vid
betydligt högre temperatur än fajansen och är redan före
glaseringen ogenomträngligt för vatten. Glasyren
tjänar endast till att ge ökad glans.
Keramikföremål formas antingen genom drejning
eller i gipsformar. Vid drejning ligger lerklumpen på
en rund skiva, som hålles i rotation, och formas med
händerna. Givetvis kan endast runda föremål formas
på detta sätt. Eljest får man använda gipsformar.
Både fajans och porslin brännes två gånger.
Fajansföremål råbrännes först, varefter de neddoppas i den
vällingliknande glasyrvätskan och sedan undergår en
ny bränning, glattbränningen, vid en temperatur av
800-950°. Färgdekoren kan antingen fastbrännas
samtidigt med glasyren, varvid starkeldsfärger måste
användas - de vanligaste är blått, grönt och
manganviolett - eller också vid en särskild bränning efteråt,
varvid man använder muffelfärger, som har en
rikare färgskala. Porslin brännes först vid en
temperatur av 800-900°, insatt i cylinderformade kapslar.
Sedan neddoppas pjäserna i glasyrvätskan, och sedan de
torkat, hårdbrännes de vid en temperatur av 1
400-1 500° under en tid av 45-55 timmar. Glasyrvätskan
består här av ungefär samma ämnen som porslinet
och är genomskinlig. Dekoren kan därför anbringas
antingen under eller över glasyren, varvid dock även
här olika slags färger används.
5 000 år gammal keramik
Att säga hos vilket folk och när keramik tidigast
har använts är hart när omöjligt. Det tidigaste
kera
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
