Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kikhosta — smittosam endast i början - Kikhostan liknar den första veckan vanlig förkylning - Kikhostan kan bereda väg för tuberkulos - Kina — mittens rike - Romarnas och arabernas beskrivning gäller ännu i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA 1993
mödrarna i allmänhet inte till, vilket förorsakar
mycken irritation och onödiga konflikter.
Kikhostan kan i motsats till scharlakansfebern
angripa redan den nyfödde. Då sjukdomen är
synnerligen farlig för det späda barnet, är detta viktigt att
veta. Likaså bör man ha reda på att kikhosta
framför allt smittar under de första veckorna, innan ännu
de typiska kikningarna börjat. Även sedan
kikning-arna pågått några veckor, kan det sjuka bamet sprida
smitta. Smittsamheten avtar dock, så att den helt
har försvunnit 4-5 veckor efter det kikningarna
uppträtt. Kunskapen om detta förhållande är
betydelsefull inte minst ur den synpunkten, att den borde
kunna undanröja större delen av allt det väsen som
brukar uppstå, när en mamma med sitt kiknande
bam uppenbarar sig på t. ex. ett sommarpensionat,
där flera barn redan bor.
Kikhostan liknar den första veckan vanlig förkylning
Under de första fjorton dagarna, då sjukdomen i
allmänhet ännu liknar en vanlig förkylning, smittar
den, dock inte lika mycket som t. ex. mässling och
vattkoppor; sedan avtar smittsamheten. Smittan
överförs med de uthostade små spottdropparna från den
sjukes munhåla: ett typiskt exempel på den s. k.
droppinfektionen. Efter en inkubationstid av
varierande längd, från några få till fjorton dagar, visar sig
de första tecknen: snuva, hosta, feber. Efter omkring
fjorton dagar börjar hostanfallen samla sig till
nätterna, och nu inställer sig snart den typiska
kikning-en. Barnet sätter sig upp i sängen och hostar en serie
hoststötar, vilka följer så tätt på varandra, att en
inandning så att säga ej medhinnes. Till sist är »all
luften slut», och nu följer en lång djup inandning, som
åtföljs av ett kiknande ljud. Efter ett eller två tätt
på varandra följande dylika anfall får det sjuka
barnet en kortare eller längre stunds ro. Besvärligheter
inställer sig lätt, i synnerhet när det gäller maten.
Som regel utlöser en måltid en hostattack med ty
åtföljande kräkning. Resultatet härav blir inte
sällan ett dåligt näringstillstånd och utmärgling. Man
har försökt att dela upp måltiden i två delar, av vilka
den första utlöser anfallet och blir uppkräkt och den
andra ges, sedan barnet åter lugnat sig. Om lyckan
är god, får barnet nu behålla den senare och större
delen av måltiden.
Kikhostan kan bereda väg för tuberkulos
Kikhostan har komplikationer, av vilka den s. k.
bronkopneumonfn är en av de viktigaste. En
modem åsikt säger, att kikhostan inte sällan ger upphov
till s. k. bronkiektasfer, dvs. utvidgning av
luftrören. Det är inte ovanligt, att kikhostan åtföljs av
en komplicerande men i allmänhet ofarlig meningft
(se s. 1629). Kikhostan kan i likhet med mässling
bereda väg för tuberkulos, vilket innebär ett
obser-vandum för läkare och föräldrar som har att göra
med bam som nyligen genomgått kikhosta.
Man har med växlande framgång behandlat
kikhosta med vaccin, en uppslamning av dödade
kikhost-baciller. Största framgången med kikhostvaccin har
man haft vid försök att förebygga sjukdomens utbrott
resp, att lindra dess förlopp hos små barn, om vilka
man vetat, att de var smittade och att de alltså
befunnit sig i inkubationsstadiet.
Även vuxna personer kan få kikhosta med
host-anfall i svåra attacker. Det rör sig därvid i allmänhet
om äldre personer, vilka i späd ålder haft kikhosta
och vilka sedan under årens lopp förlorat sin
immunitet. Kikhostan ger annars en nära nog livslång
immunitet.
Kikhosta liksom mässling är en sjukdom av social
betydelse. Detta förhållande sammanhänger med att
sjukdomen är särskilt farlig för de minsta barnen,
de under två år, och att den inom tätt bebyggda, dvs.
inom fattigare befolkningsmiljöer uppträder hos
genomsnittligt spädare barn. Se även tabeller vid
Barnsjukdomar och Epidemi.
MITTENS RIKE
IX INA. Det urgamla civilisationscentrum som
heter Kina var snarare dunkelt anat än verkligen känt
av forntidens västerlänningar. Själva Kinas namn tycks
ha varierat i hög grad, beroende på om man nalkades
landet genom Asien eller över havet. De sjöfarande
(mest araber) kallade Kina: Sin, Chin, Sinoe, China.
Resande på den gamla »sidenvägen» genom
Centralasien använde namnen Seres eller Cathay, och ryssarna
kalla Kina »Kitai» ännu i dag. Ptolemeus omnämner
ett land i Fjärran östem, som han kallar Sinae eller
Thinae, men han använder också namnet Sera eller
Serice.
Romarnas och arabernas beskrivning gäller ännu
i dag
Om vi pressar samman de gamlas beskrivningar över
landet Seres och dess folk och utelämnar fabler och
fantasier, så blir det ungefär som följer: »Seres är ett
vidsträckt och folkrikt land, mot öster gränsande till
oceanen och världens ände och i väster till Imaus
(Pa-mir) och Baktrien. Folket är civiliserat, milt, rättvist
och sparsamt, man undviker tvister och strider med
sina grannar och är inte ovillig att handla med sina
varor, av vilka råsilke är den förnämsta men som
innefattar även siden, fina pälsverk samt järn och stål av
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
