Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina — mittens rike - Återuppbyggnadsförsök - Den röda floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2004 KINA
På gränsen mellan det egentliga Kinas rika jordbruksbygder
och Centralasiens fjäll och öknar har en rad viktiga
handelsorter vuxit upp. I Tatsienlu på bilden ovan möter telastade
kulier från öster jak- och hästkaravanerna från världsdelens
inre lastade med guld, ull, trä och hudar.
tillfälle att befästa sin ställning även här, varförutom
stora mängder erövrad japansk krigsmateriel
överlämnades i deras händer.
Då strider mellan de båda partierna hösten 1945
åter blossade upp, tillsattes i januari 1946 en
med-lingskommission under ledning av den amerikanske
generalen, sedermera utrikesministern, Marshall.
Order om eld upphör utfärdades på båda sidor, och
planer för en enad nationalarmé och för en allmän
återuppbyggnad gjordes upp under amerikansk ledning.
Men på grund av bristande vilja och förmåga på ömse
sidor kunde nya strider inte förhindras. Då Marshall i
januari 1947 utnämndes till utrikesminister, hade
kommissionen förlorat sin betydelse.
Sommaren 1946 ockuperade nationalistarmén
sydligare delen av Mansjuriet. Dess ställning där var dock
ohållbar, framför allt beroende på dåliga
kommunikationer — järnvägen från Nanking norrut hade
upp-rivits av kommunistiska styrkor - och på att de
viktiga industriella anläggningarna där monterats ned
och flyttats bort av sovjettrupperna.
I november 1946 sammanträdde representanter för
alla kinesiska partier utom kommunisterna i Nanking
för att besluta om en ny författning, vilken trädde i
kraft följande månad. Enligt denna skulle öppnas
möjligheter även för andra partier att göra sig
gällan
de, men det befanns snart, att den nya författningen
blott var en demokratisering på papperet.
Uteblivandet av de mäktiga kommunisterna, som gjort
betydande insatser under kriget, och en alltför
traditionsbunden politik, som lämnade fältet öppet för en
betydande korruption och slentrian inom förvaltningen,
visade sig emellertid snart ödesdiger för Chiang
Kai-sheks och kuomintangs regim.
Lika farlig var den i allt snabbare takt rullande
inflationen. Den kinesiska dollarn hade sedan 1937 fallit
till 1 /i0000 av sitt ursprungliga värde.
Sedelutgiv-givningen antog oanade proportioner, allt under det
levnadsstandarden sjönk och utgifterna för
krigsmakten sköt i höjden.
Den röda floden
I Mao Tse-tung mötte också Chiang och hans
anhängare en snart övermäktig medtävlare, när
kommunisterna strömmade ut över Nordkina från de
befästa ställningar, som de hållit under kriget mot
japanerna i trakterna väster om Peking och i
Mansjuriet. Ett allmänt missnöje med de rådande
förhållandena och regeringen undergrävde
nationalisttruppernas krigsmoral. På hösten 1948 gick
händelseförloppet in i ett högdramatiskt skede. I början av
november föll hela Mansjuriet i kommunisternas händer,
som vid det laget också besatt Shantunghalvön längre
söderut. Chiangs missmodiga underbefälhavare vek
härefter oupphörligt tillbaka, och fronten försköts
hastigt söderut. I samband med ett oerhört tillopp till
de röda förbanden och talrika deserteringar, ibland
av hela armékårer, på motståndarsidan nådde
kommunisttrupperna vid årsskiftet fram till
Yangtsi-kiang och huvudstaden Nankings omedelbara närhet.
I ett försök att dämma upp den röda flodvågen
vädjade Nankingregeringen 19 jan. 1949 om eld upphör
och föreslog inledandet av
fredsförhandlingar.Tvådagar senare avgick också Chiang från presidentposten
för att inte stå i vägen för en fredlig överenskommelse.
Försöket strandade dock, kampen gick vidare och
slutade på det kinesiska fastlandet med ett fullkomligt
nederlag för Chiangs armé, vars spillror räddades
över till ön Formosa.
I oktober 1949 utropade Mao Tse-tung
»Folkrepubliken Kina», bildade ett högsta råd med säte i Peking
och upprättade efter det från Östeuropa kända
mönstret en folkdemokratisk regim med polisterror,
politisk likriktning och hela näringslivets tilltagande
centralisering. Den nya regimen erkändes omedelbart av
Sovjetunionen och senare av Storbritannien m. fl.
västeuropeiska stater (Sverige i januari 1950).
Förenta Staterna har däremot tills vidare hållit sig
avvisande. Maos krav att som Chiangregimens
efterträdare få en plats bland stormakterna i FN:s
säkerhetsråd har framförallt på grund av Amerikas motstånd
än så länge (jan. 1955) inte uppfyllts.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
