Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolibri — fågelvärldens juveler - Snabba små flygare - Stridslystna och grälsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLIBRI 2023
FÅGELVÄRLDENS JUVELER
KouIBRI. Fåglar som blombesökare känner vi inte
till i vår världsdel. I tropiska och subtropiska länder
är de däremot vanliga och fördelade på så skilda
ordningar som tättingar och papegojor. De olika
familjerna hyser 100 till omkring 600 arter. Den talrikaste
och formrikaste gruppen är de oförlikneliga
kolibrifåglarna, »fågelvärldens juveler», som är de minsta
och livligaste av alla fåglar.
Snabba små flygare
De flyger omkring med sådan snabbhet, att ögat
omöjligt kan följa dem. Endast blixtlikt uppfattar man
deras strålande skönhet, som kan till fullo avnjutas
blott när de stannar framför en blomma och med
vibrerande vingar håller sig stilla några ögonblick,
medan de suger ur honungen med den mycket
egendomligt byggda, delvis tvåkluvna, rörlika tungan och den
långa, smala näbben. De söker dock inte endast
honung, ty de flesta livnär sig huvudsakligen av små
insekter, som de också finner i blommorna. En del
är t. o. m. skickliga i att fånga flugor o. d. i flykten.
Som nykläckta har alla kolibrier liten, bred och
trekantig näbb, ett drag i utvecklingen som antyder
deras släktskap med tornsvalorna, tillhörande
underordningen seglare, dit de också räknas. Även hos de
minsta, som inte är större än humlor, briljerar hanarna
i granna fjäderskrudar. Ett bland undantagen från
denna regel utgör jättekolibrin, den största arten, av
samma mått som vår tornsvala. I den inre
byggnaden överensstämmer alla kolibrifåglar nära med
tornsvalorna. De har ett starkt skelett med märgfyllda ben
och en omåttligt stor bröstkam som fäste för de
kraftiga flygmusklerna.
Ingen tvekan råder om att kolibrin liksom de
andra blomfåglarna medverkar vid blompollineringen.
Samma art besöker dock i regel olika blommor av t. ex.
kaktéer, myrtacéer, malvacéer, varför
korsbefruktningen inte är säkerställd. Kolibrierna kan tydligtvis
inte leva där blommor saknas. Alla hör hemma i
Amerika, där de har en mycket vidsträckt utbredning, från
Labrador till Kap Hom. Talrikast förekommer de i
Mexico, Colombia och på Andemas sluttningar i
Sydamerikas nordligare delar. Somliga går ända upp till
snögränsen. I tempererade trakter är de verkliga
flyttfåglar.
Stridslystna och grälsjuka
Alla som närmare studerat kolibrifåglarna skildrar
dem som ytterst rörliga, hetsiga och särskilt under
fortplantningstiden i hög grad stridslystna och
grälsjuka sinsemellan. Tack vare sin utomordentliga
flygskicklighet vågar de anfalla även stora djur, som
oroar deras bon. En falk rymmer snart fältet, vim-
Kolibri framför en blomma. Det är främst insekter som
kolibrierna fångar i blommorna.
En honfågel av kolibrisläktet Nesophlox har slagit sig ned
på en kaktus, där den lilla fågeln sitter lugn och fredad i
skydd av de stora taggarna.
melkantig på grund av häftigheten och
oberäkneligheten i deras angrepp. Mot människan visar de sig
godtrogna och är lätta att fånga. Somliga arter kan
frambringa ett slags sång eller kanske snarare ett svagt
kvitter. I allmänhet låter de endast höra ett
knir-kande läte. Alla kolibriers bon överensstämmer rätt
mycket till form och utseende, även om de anbringas
på ganska skilda sätt. De är skålformiga eller
fick-lika och fästes i en grenklyka eller hängande i
spetsen av ett stort blad. Grundstommen består av mossa,
hopfäst med insektsspinn, eller av ett bomullsliknande
ämne, i vilket lavar vävs in, så att bona blir svåra att
upptäcka. En art bygger ett praktfullt näste av
moss-stjälkar och en av rödlav. Den senare färgar av sig på
äggen - de är annars hos alla arter vita och två till
antalet - så att de till slut får en starkt
karmosin-röd kulör. Endast honan ruvar och uppföder
ungarna. Kolibrins enda fiender syns vara vissa ödlor och
trädormar, mot vilka de lär försvara sig genom att
söka hacka dem i ögonen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
