Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunal självstyrelse — grunden för vår gamla frihet - Självstyrelsens nuvarande grundvalar - Olika slag av kommuner - Uppgifter och finanser - Representation och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2028 KOMMUNAL SJÄLVSTYRELSE ______________________
styrelsen väsentligt genom att till alla stads- och
landskommuner utbreda de självstyrelseformer som
utbildats i de högst utvecklade kommunerna. Därtill kom
stadganden, som väsentligt ökade kommunernas
handlingsfrihet, och genom den allmänna
beskattningsrätten möjliggjordes för kommunerna en ekonomisk
handlingsfrihet, som de tidigare i stor utsträckning
saknat. Nya eller ombildade organ skapades för
kommunalförvaltningen, boskillnad gjordes mellan den
kyrkliga församlingen och kommunen, som hade hand
om ordning, socialvård m. m. Formerna reglerades för
kyrko- och kommunalstämma (allmän rådstuga) och
deras ersättande vid behov med fullmäktige. Den äldre
nämndinstitutionen utvecklades och reglerades.
Viktigast var emellertid, att de nya
kommunallagarna indirekt erkände kommunen som en självstyrande
och självförvaltande enhet, där den kontroll som de
statliga myndigheterna (länsstyrelsen m. fl.) skulle
utöva över församlingen i princip inskränktes till en
juridisk granskning av beslutens laglighet i st. f. en
lämplighetsprövning.
Kommunalförordningarna av år 1862 har givetvis
undergått många förändringar. De ersattes 1930 med
nya, huvudsakligen i formellt avseende reviderade
kommunallagar och dessa i sin tur avlöstes den 1 jan.
1955 enligt beslut av 1953 års riksdag av en ny för stad
och land gemensam kommunallag.
Olika slag av kommuner
Man brukar skilja mellan borgerliga och kyrkliga
kommuner och mellan primärkommuner och
sekundärkommuner. Den kyrkliga kommunen kallas vanligen
församling. Primärkommuner är landskommuner,
municipalsamhällen, köpingar, städer och
församlingar. Sekundärkommuner omfattar flera
primärkommuners områden. De viktigaste är
landstingsområdena (landstingen).
En genomgripande förändring skedde med vårt
kommunväsen, då kommunindelningsreformen
trädde i kraft 1952. Antalet landskommuner minskades då
från 2 281 till 814. Den gamla kommunindelningen
på landsbygden grundade sig direkt på
sockenindelningen, som på många håll i landet gick tillbaka ända
till 1000- och 1100-talen. Ojämnheten i kommunernas
storlek medförde emellertid många olägenheter och
dessa sökte man nu övervinna genom att sammanföra
hela kommuner till nya vilkas invånarantal skulle vara
minst 2 000.
Är 1953 fanns i vårt land 133 städer, 90 köpingar,
170 municipalsamhällen, 814 rena landskommuner
och 2 549 församlingar.
Uppgifter och finanser
Till en kommuns arbetsuppgifter hör bl. a. »att själv
vårda sina angelägenheter». Många kommuner,
särskilt städerna, driver gas- och elektricitetsverk, har
spårvägs- eller busslinjer, hamn, teater osv. Flertalet
kommuner har också på olika sätt ingripit på
bostadsmarknaden.
Kommunerna har även en rad uppgifter som staten
ålägger dem. Dit hör t. ex. fattigvård, barnavård och
folkskoleväsende.
För att kunna fylla sina uppgifter behöver
kommunen ekonomiska medel. Den viktigaste
inkomstkällan är den allmänna kommunalskatten, som utgår
dels som fastighetsskatt dels som inkomstskatt. Den
kommunala inkomstskatten är inte progressiv som
den statliga utan proportionell, dvs. samma
procentsats av inkomsten tas ut av alla skattskyldiga. Som
bekant utgår kommunalskatten med starkt varierande
belopp i olika kommuner. Kommunerna upptar även
nöjesskatt och hundskatt. Stor betydelse för
kommunernas finanser har vidare de statliga bidragen. I
genomsnitt bestrider landskommunerna 30% och
städerna 10 % av sina utgifter med statsbidrag. Många
kommuner har också förmögenhet, t. ex. skogar, som
ger betydande avkastning, andra har stora inkomster
av sin af färsdrivande verksamhet (gas- och elverk,
trafikföretag). De största utgiftsposterna för
kommunerna är i regel socialvården och skolväsendet.
Representation och förvaltning
Medlem av en kommun är var och en som är
mantalsskriven inom den eller den som, utan att vara
mantalsskriven där, äger eller brukar fast egendom
eller är taxerad till allmän kommunalskatt inom
kommunen.
Vid de kommunala valen gäller allmän rösträtt.
Valen är proportionella. De äger rum vart fjärde år.
Beslutanderätten i kommunerna utövas av
fullmäktige. Deras förnämsta uppgifter är att bestämma
om den kommunala beskattningen och att fastställa
kommunens budget. De kan också anta reglementen
och arbetsordningar för kommunens olika organ.
Det högsta verkställande organet, kommunens
styrelse, är i landskommuner och köpingar
kommunalnämnden, i municipalsamhällen municipalnämnden,
i städer drätselkammaren (i Stockholm stadskollegiet)
och i församlingar kyrkorådet. Dessutom kan
kommunen tillsätta särskilda nämnder och styrelser med
olika uppgifter, t. ex. gatunämnd,
industriverkssty-relse (för gas- och elverk), spårvägsstyrelse. För
flertalet av de uppgifter som staten pålägger
kommunerna skall särskilda nämnder eller styrelser
finnas, t. ex. folkskolestyrelse, pensionsnämnd,
fattig-vårdsnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd.
I princip är medlemmarna av en kommun skyldiga
att åta sig kommunala förtroendebidrag, t. ex.
ledamotskap av fullmäktige. Sådana uppdrag var tidigare
oavlönade men ersättning kan numera beviljas. I allt
större utsträckning sköts i våra dagar den kommunala
verksamheten av särskilt anställda förtroendemän.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
