Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunal självstyrelse — grunden för vår gamla frihet - De äldsta kommunerna - Självstyrelsens nuvarande grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________________________________ KOMMUNAL SJÄLVSTYRELSE 202 7
GRUNDEN FÖR VÅR GAMLA FRIHET
Kommunal självstyrelse. Närvisvenskar
talar om »vår urgamla frihet», är det väl ganska olika
ting och förhållanden som vi har i tankarna. Det är
inte heller alltid så säkert, att just det slags frihet
vi för ögonblicket tänker på verkligen existerat så länge.
Många av de demokratiska friheter - tryckfrihet,
yttrandefrihet, frihet att rösta, religions- och
samvetsfrihet, frihet att åtnjuta samma rätt som alla andra utan
inskränkande privilegier för ett fåtal osv. - alla dessa
friheter är relativt unga - i bästa fall går de tillbaka
på 1809 års grundlagsstiftare.
Men likväl har vi viss rätt att tala om »vår urgamla
frihet», ja, en bättre rätt härtill än de allra flesta
andra folk. Betydelsefullt är att den svenska
folkfriheten genom tiderna främst har grundat sig på den
sedan hedenhös fortlevande lokala självstyrelse och
självverksamhet som vi nu känner under uttrycket
kommunal självstyrelse. Det är också i detta självstyre
som vi äger den fasta grundenför en verklig demokrati,
och vill man mäta värdet av ett demokratiskt
statsskick, är man nödgad att se efter, i vad mån en
kommunal självstyrelse och självverksamhet verkligen
existerar i ett samhälle.
De äldsta kommunerna
Ordet kommun (av lat. commu’nitas, gemenskap)
börjar brukas i Sverige på ett ganska sent stadium
och tränger ut de äldre särbeteckningarna först i
samband med 1800-talets kommunallagstiftning. Men
kommuner har funnits i Sverige så långt vi kan följa
vår skrivna historia tillbaka i tiden. De äldsta
kommunerna, folklanden, häradena, hundarena, var
rätts-samfund, dvs. deras viktigaste uppgift var att
upprätthålla rättsordningen inom sitt område. Detta skedde
på tinget, där varje bonde deltog i lagstiftning och dom.
Man »dömde» emellertid inte bara i brottmål och
ägo-rättstvister utan också om förfogande över gemensam
egendom (»allmänning»), uttagande av »gärd» (skatt)
och deltagande i krigsföretag, röjande av väg,
hållande av skjutsar eller hästhåll osv. Landskapens,
hära-denas och hundarenas befogenheter överflyttades
småningom på andra organ. Rättsskipning och lagstiftning
liksom skatteutskrivning övergick på staten, rent
kommunala uppgifter tillföll socknen och staden.
Socknen var till en början främst en kyrklig
samhällelighet. Till dess viktigaste befogenheter hörde den
inom den katolska kyrkan enastående rättigheten att
välja präst. Socknens förtroendemän förvaltade den
kyrkliga egendomen. Viktigare ärenden, såsom
prästval, beslöts på sockenstämma, alltså en allmän
folkförsamling inom det område som den kyrkliga
indelningen avsåg. Småningom utvidgades socknens
verksam
hetsområde. Ett stadgande i 1686 års kyrkolag om
klockarens undervisningsskyldighet gav upphov till
sockenskolorna, den blivande folkskolan. Redan i 1571 års
hospitalsförordning hade som ett första led i
socknens socialvård föreslagits sockensjukstugor, men
resultatet blev ganska obetydligt, innan socknens
skyldighet att sörja för sina fattiga och sjuka fastslogs i en
kungl. förordning 1763. Genom denna förordning
infördes även det alltjämt omtvistade begreppet
hemortsrätt, som förorsakat många svårigheter, då det gällt
att avgöra vilken socken som skulle betala vården.
För att fullgöra sina olika uppgifter - som redan
tidigt kom att omfatta många andra slags ärenden än
de ovannämnda kyrkoärendena, skolfrågorna och
socialvården - behövde socknen möjlighet att uttaxera
medel. I äldre tid ordnades detta genom sammanskott
eller tillfälliga gärder, vartill kom det prästerliga
tion-det. En faktisk beskattningsrätt uppstod dock utan
stöd i lagen, men reglerad och allmän blev
kommunalskatten först genom våra första kommunallagar
(1862).
Vissa ärenden, såsom väghållningsskyldighet,
brandväsen och brandskadeersättning, handlades inom
häradets ram ända upp i modem tid, varför man också
kunde tala om en häradskommun. Kommun var
däremot inte den för självstyrelsens utveckling
betydelsefulla jordbrukssamhälligheten byn, som gick sin
upplösning till mötes i samband med de stora skiftena.
Den kommunala självstyrelsen i städerna
utvecklades tidigare än i landsbygdssocknen och fick en mer
detaljrik utformning. Där övertogs i stor utsträckning
de självstyrelseformer som utvecklats i köpstäderna
på kontinenten. Till en början var den av konungen
tillsatte fogden stadens styresman med bistånd av
stadens råd. Senare blev den av borgerskapet valde
borgmästaren den högsta auktoriteten. Borgmästare och
rådmän bildade vad som från 1600-talet kallats
magistraten. Många beslut underställdes emellertid »de
äldste» eller rådstugan, där alla borgare (se d. o.)
hade rösträtt. Självstyrelsens utveckling i städerna
var länge ojämn. Medan den i vissa städer redan för
århundraden sedan hade utvecklats till en rik och
mångsidig, självständig stadsförvaltning, hade den
i andra stannat vid i huvudsak rent juridiska
funktioner. Städerna åtnjöt nämligen egen domsrätt.
Självstyrelsens nuvarande grundvalar
Den nutida kommunala självstyrelsen i Sverige
bygger på 1862 års kommunalförordningar som ehuru de
inte ens tillkommit som lagar utan som Kungl. Maj:ts
förordningar, kan räknas till våra konstitutionella
lagar. Genom dessa utvidgades den kommunala
själv
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
