Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konjunkturväxlingar — goda och dåliga tider - Särskilt konjunkturkänsliga produktionsgrenar - Världsdepressionen - Aktiv konjunkturpolitik - Full sysselsättning efter andra världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONJUNKTURVÄXLINGAR 2045
striema som haft ledningen i den starka ekonomiska
expansion, som präglat större delen av denna tid, och
som företett de starkaste variationerna.
Konsumtions-varuindustrierna visar också hos oss en jämnare
utveckling. Inte ens under depressionsåren i början av
30-talet sjönk produktionsvolymen hos dessa; den
endast stagnerade.
Starkt förenklat skulle man kunna säga, att en
vanlig högkonjunktur uppstår och fortgår så länge som
investeringsindustriema utvidgar sin produktion och
att krisen med den följande depressionen inträder,
när investeringsverksamheten går tillbaka (eller t. o. m.
i vissa fall när denna upphör att växa).
Världsdepressionen
Världsdepressionen i början av 1930-talet både
varade längre och var intensivare än praktiskt taget
alla sina föregångare. Man kan säga, att den utgjorde
en kombination av dels en någorlunda »normal»
industriell kris och en mycket omfattande råvaru- och
jordbrukskris. Den betingades dessutom särskilt i
vissa avseenden av rubbningar, som direkt och indirekt
sammanhängde med första världskriget och dess
ekonomiska och finansiella följder. Den väldiga
arbetslösheten (30 å 40 milj.) kunde mer direkt sättas i
samband med den efter
rationaliseringshögkonjunk-turen (se Rationalisering) 1929/30 utbrytande
internationella industridepressionen. De väldiga prisfallen
åter hade för flertalet stora stapelartiklar på
världsekonomiska förskjutningar som här samlas under
beteckningen »den internationella råvaru- och
jordbrukskrisen». Denna råvarukris, som på vissa
områden började framträda redan 1928/29, sammanföll
sålunda till tiden ungefär med den stora
industridepressionen.
Detta »sammanträffande» var antagligen ett av
de viktigaste skälen till världsdepressionens
långvarighet och oerhörda intensitet. Krisen i
industriländerna inverkade skärpande på krisen i råvaruländerna
och omvänt. Den samlade effekten av
depressionsten-denserna kunde avläsas i den exempellösa nedgång
som drabbade världshandeln 1930-33 och i den
oerhörda stegringen av arbetslöshetssiffrorna i de
industrialiserade länderna. Ett uttryck för depressionens
våldsamhet var även den omvälvning i världens
penningväsende som ägde rum efter 1931 och som i sin
tur bidrog till att i grunden förändra
förutsättningarna för det internationella konjunkturförloppet.
Aktiv konjunkturpolitik
De åtgärder som (med början från 1932/33) vidtogs
av statsledningarna i skilda länder för att motverka
krisen skilde sig i betydande grad från den
konjunkturpolitik som tillämpades under krisen efter första
världskriget. Den »aktiva konjunkturpolitik» som nu i
ett antal länder inaugurerades var i väsentlig grad
»Och hur går affärerna?» Teckning av Steinberg.
påverkad av de nya tankegångar inom
konjunkturteorin vilka utformats av flera nationalekonomer,
särskilt i Sverige och i sin mest uppmärksammade
gestalt av engelsmannen J. M. Keynes, och vilka lade
särskild vikt på upprätthållandet av den allmänna
köpkraften under en kris, vilket borde ske främst genom
att vidmakthålla investeringsverksamheten.
Härigenom skulle också konsumtionen bringas att på nytt
expandera, och de arbetslösa skulle kunna beredas
sysselsättning och utkomst i produktivt arbete. Genom
låga räntor på den allmänna kreditmarknaden ville
den penningpolitiska ledningen stimulera den enskilda
industriföretagsamheten. Effekten härav visade sig,
då arbetslösheten gradvis minskades och den totala
produktionsvolymen åter steg. Den statsföretagsamhet
som igångsattes i de auktoritärt styrda länderna
åsyftade främst att öka den ekonomiska och militära
krigs-beredskapen men hade i stort sett samma
verkningar på arbetstillgång och sysselsättning. - Som följd
av den utpräglade självförsörjningspolitik i fråga om
livsmedel och industriella råvaror som de auktoritära
länderna av krigsberedskapsskäl alltmera konsekvent
fullföljde steg inte världshandeln på långt när i
samma takt som världsproduktionsvolymen.
Full sysselsättning efter andra världskriget
Erfarenheterna från 30-talets konjunkturpolitik
och från krigshushållningen under andra världskriget
ledde till uppställandet av den fulla sysselsättningen
som ett viktigt mål för den ekonomiska politiken i
flertalet demokratiska länder. Strävandena i den
riktningen och de speciella efterverkningarna från
krigs
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
