Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konservatism — traditionens förkämpar - Konservatismen som allmän livsuppfattning - Tradition och utveckling - De konservativa idéerna - Den svenska konservatismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSERVATISM 2047
Konservatismen som allmän livsuppfattning
Även om ordet konservatism i våra dagar närmast
framstår som en politisk term, passar dess egentliga
betydelse bäst in på en allmän livsuppfattning. Denna
behöver inte ha något som helst att göra med den
politiska konservatismen. En önskan att behålla,
bevara, de rådande förhållandena i olika avseenden, ett
motstånd mot alltför brådstörtade förändringar, en
stark känsla för tradition och kontinuitet är i mindre
grad följden av politiska ståndpunktstaganden än en
hos många människor naturlig fallenhets- och
tempe-ramentssak. Utan några som helst politiska biavsikter
kan t. ex. Karlfeldt ge uttryck åt sin personliga
läggning då han drömmer sig tillbaka till barndomsåren:
»Allt vill jag se som jag sett det förr,
och intet får vara förbytt.»
Försiktighet, rädsla för det som är nytt och ovant, oro
inför något som man inte har erfarenhet av - det är
inte sådant som man genom teoretiska spekulationer
eller intresse för olika lärosatser uppnår. Det är
snarare karaktärsegenskaper som finns företrädda hos
enskilda individer inom alla samhällsskikt och inom
alla politiska grupper.
En allmän, inte partibunden konservatism kan ha
sin grund i vissa miljöfaktorer. De som besitter något
t. ex., antingen det de besitter består av ägodelar,
ekonomisk makt och inflytande eller politiska
maktbefogenheter av ett eller annat slag, visar ofta i sina
handlingar och tänkesätt en mer eller mindre utpräglad
konservatism. Orsaken är lätt att förstå. Man vill inte
genom experiment eller förändringar riskera den
position man en gång uppnått. Önskan att bevara kommer
helt naturligt att bli en ledstjärna för handlandet.
Tradition och utveckling
Som politisk rörelse strävar konservatismen efter
att i stora drag bevara den bestående
samhällsordningen. Därför har de konservativa partierna ofta
till en viss tidpunkt stått som motståndare till
exempelvis allmän rösträtt, sänkning av rösträttsåldern,
kvinnlig rösträtt, ökat riksdagsinflytande på
kungamaktens bekostnad och parlamentariskt
regeringssystem. Detta har varit en medveten återhållsamhet, som
bottnat i en principinställning men som inte
utesluter accepterandet av en samhällsutveckling. Men
denna utveckling skall enligt konservatismens
tankegång ledas med tillbörlig respekt för samhällets
historiska förutsättningar. Det samhälle vi i dag lever i
har växt fram ur gångna generationers och det skall
gå i arv till kommande släkten. Konservatismen
uppställer kravet på en lugn utveckling som tar hänsyn
till traditionen, och den avvisar ett reformarbete som
bryter kontinuiteten. Trots sin allmänt
återhållsamma karaktär får inte konservatismen förväxlas med
reaktion, baksträveri. Den anser själv reaktionen vara
dess värsta fiende, och sådan vi känner
konservatismen från t. ex. Sverige och England är den numera
demokratisk och parlamentarisk till sin inställning.
De konservativa idéerna
Någon helt utformad konservativ ideologi existerar
inte. Härvidlag skiljer sig konservatismen på ett
avgörande sätt från de övriga politiska doktrinerna, som
trots väsentliga nationella variationer dock alltid går
tillbaka på en tämligen skarpt utformad ideologi. De
konservativa partibildningarna i olika länder har
därför ingalunda känt eller odlat den internationella
solidaritet med motsvarande partigrupper i andra
länder som framför allt utmärkt de socialistiska och
fascistiska partierna men även kommit till
mångfaldiga uttryck i fråga om liberalismen. Detta
sammanhänger med att de konservativa
partibildningarna med få undantag haft en utpräglat
nationalistisk karaktär och låtit ideologiska och praktiska
ståndpunktstaganden i största utsträckning bestämmas av
vad man betraktat som den egna nationens
väsentligaste intressen.
Detta innebär dock inte, att ett för alla de
konservativa partierna i huvudsak gemensamt tänkande skulle
saknas. Som grundläggare av detta modem
konservativa tänkande kan man räkna engelsmannen
Edmund Burke [bak] (se d. o.), som framför allt i sin
ryktbara polemik mot den franska revolutionen och
dess yttringar leddes fram till en teoretisk motivering
av den traditionalistiska och kontinuitetsbevarande
politiska uppfattningen. Burke gav därigenom den nya
ideologiska grundvalen för det sedan århundraden
existerande engelska torypartiet, som under 1800-talet
skulle utveckla sig till ett modernt konservativt parti.
En vidare utveckling skulle detta konservativa
tänkande därefter få genom den under förra hälften av
1800-talet framträdande s. k. historiska skolan, vars
främste företrädare kan sägas vara den tyske
historikern Leopold von Ranke (1795-1886), som i sin
tur fann ett starkt stöd i den idealistiska
nationalistiska filosofi vars främste förkämpe var Fichte. Det
konservativa tänkandet har vidare tagit starkt intryck
av några konservativa statsmän, som fått
internationellt inflytande, i främsta rummet Bismarck och
Disraeli. Den bismarckska handlingskonservatismen
fick sin främste teoretiske uttolkare i historikern H.
G. von Treitschke.
Den svenska konservatismen
I Sverige framträdde en utformad konservativ
åskådning redan i början av 1800-talet och fick sina
teoretiker i Hans Järta och i Geijer före »avfallet» (se
Geijer). I riksdagen fanns också under hela 1800-talet
under olika namn en till kynne och handling
utpräglat konservativ grupp, som efter riksdagsreformen
1866 fick sin fortsättning i Första kammarens
poli
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
