Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopernikus, Nikolaus — en revolutionernade världsbild - Ett mångfrestande snille - Solen — världsmedelpunkten - Kopernikus och Aristarkos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPERNIKUS 206l
EN REVOLUTIONERANDE
VÄRLDSBILD
Koper’NIKUS, Nikolaus (1473-1543), från
Thorn i Polen levde i en tid av djärv företagsamhet
och stegrad andlig vitalitet. Konsten att trycka böcker
var nyligen uppfunnen, under 1400-talets sista
årtionde upptäcktes både Amerika och sjövägen runt
Goda-hoppsudden till Indien, och reformationen,
auktori-tetstrons bekämpare, åstadkom en omgestaltning av
hela det mänskliga kulturlivet. Kopernikus omdanade
den astronomiska vetenskapen och därmed även
världsåskådningen.
Ett mångfrestande snille
Kopernikus var en mångfrestande man. Först
studerade han teologi, medicin, matematik och astronomi
vid universitetet i Krakau, därpå rättsvetenskap i
Bo-logna. Efter ett tioårigt uppehåll i Italien, som han
lämnade 1505, bosatte sig Kopernikus i Tyskland. Han
var då en av sin samtids lärdaste män. Sitt
livsuppehälle erhöll han genom sin anställning vid ett
domkapitel. Han ägnade sig även mycket åt att hjälpa de
sjuka och fattiga. På sina lediga stunder var han
sysselsatt med sitt stora arbete om planetbanorna.
Solen — världsmedelpunkten
Samma dag Kopernikus dog, fick han mottaga det
första färdigtryckta arket av detta sitt livsverk,
omfattande sex stora band. I nära två årtusenden hade tron
på Aristoteles’ (se d. o.) lära om jorden såsom världens
medelpunkt förblivit i stort sett orubbad, trots att
förklaringen till planeternas skenbara rörelser därigenom
blev mycket invecklad. Kopernikus bröt med denna
geocentriska (av grek, ge, jord, och lat. centrum,
medelpunkt) uppfattning. Han visade, att de rörelser som
iakttagits hos himlakropparna skulle kunna förklaras
på ett ytterst enkelt sätt, om man antog, att jorden
vore en planet som de andra och att alla planeterna,
alltså även jorden, rörde sig kring solen som världens
orörliga medelpunkt. Att denna heliocentriska
världsbild (av grek. he’lios, sol) innebar en väldig
omvälvning i tänkesätt, var Kopernikus fullt medveten om.
»Icke i nio år utan i fyra gånger nio år har jag behållit
min skrift för mig själv, tills slutligen framstående
lärde ansatte mig, att jag inte längre borde av
räddhåga vägra offentliggöra den.» Dessa ord, som han
nedskrivit i ett för boken avsett företal, uteslöts dock vid
tryckningen av utgivaren. Denne ansåg sig i stället böra
i ett förord känneteckna Kopernikus’ världssystem som
en hypotes, ännu inte på långt när bevisad.
Den nya läran var uppenbarligen stridande mot
bibelns naturåskådning. Martin Luther hade genast sitt
omdöme klart: »Den narren vill vända upp och ned på
hela den astronomiska vetenskapen. Men den heliga
Kopernikus’ världssystem, som här har kompletterats med
senare upptäckter.
skrift säger oss, att Josua bjöd solen stå stilla och inte
jorden.» I Rom blev Kopernikus’ arbete 1616 uppfört
på index, dvs. på listan över förbjudna böcker.
Kopernikus’, Keplers och Galileis skrifter ströks först 1835
definitivt från index. Galilei (se d. o.), som öppet
anslöt sig till läran om jordens rörelse, tvangs av den
romerska kyrkan att avsvärja sin förmenta
villfarelse och ställdes under sträng uppsikt (jfr Astronomi.)
Kopernikus och Aristarkos
Enligt Kopernikus är jorden en himlakropp såsom
alla andra. Problemet att finna de lagar som
bestämmer deras rörelser kom därmed i ett nytt läge (se
Kep-ler). Kopernikus’ lära utgör det första kapitlet i
astronomins nyare historia.
Kopernikus hänvisar i sitt arbete De Revolutionibus
Orbium Coelestium flera gånger till den fomgrekiske
matematikern och astronomen Aristarkos (omkr. 300
f. Kr.), som på grundval av mätningar hade beräknat
solens relativa storlek och härav dragit slutsatsen, att
jorden rörde sig kring solen. Först med Kopernikus’
hjälp kunde efter nära 2 000 år Aristarkos besegra
Aristoteles.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
