Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriminologi — hur blir människor förbrytare? - Är förbrytareanlaget ärftligt? - Mänsklig svaghet och dålig miljö - Felkällor vid vittnesförhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIMINOLOGI 2085
hur man lurar polisen, begår inbrott eller överlistar
sina offer, så är det naturligt att barnen tar intryck
av detta. Det kan t. o. m. hända att de i sådana hem
får beröm för sina snatterier i stället för att bestraffas
för dem. Det är då rätt naturligt att barnen blir
brottsliga. Huruvida de har ärftliga anlag härför eller inte
kan svårligen avgöras.
Mänsklig svaghet och dålig miljö
Diskussionerna i dessa frågor har hittills givit till
resultat att svagheter i personlighetsutvecklingen ofta
är grunden till beteendet. En människa med brister
i sin fysiska eller psykiska konstitution behöver inte
duka under för sina svagheter, om hon växer upp och
lever i en god miljö. Om uppfostran varit felaktig,
hemmet har brister eller vederbörande kommer in
i kretsar där respekten för moral och lag är obefintlig,
är riskerna för att vederbörande begår brottsliga
handlingar relativt stora.
Bristerna hos människan kan vara av olika slag.
Den ene har svårt att behärska sig, ger efter för sina
drifter och sin vrede. Ur den kategorin rekryteras
vålds-brottslingarna. Den andre har dålig intellektuell
utrustning, har svårt att överblicka konsekvenserna av
sina handlingar eller låter sig ledas av äldre och
för-slagnare individer. Ur den kategorin rekryteras ofta
tjuvar och prostituerade. Den tredje har god
intelligens, men har fått felaktig uppfostran, har saknat
kärleksfull omvårdnad eller haft svårt att hävda sig. Ur
den kategorin kommer ofta brottslingar, som tror sig
kunna lura polisen och begå det perfekta brottet. Ofta
är det i deras fall fråga om förfalskningar,
bedrägerier osv. Det finns många andra anledningar till brott
och många olika orsakskombinationer.
Förutsättningarna för att karaktärssvagheter ska ta
sig uttryck i brott är alltså mycket ofta att det finns
någon störning i miljön. I England, där psykologen
Cyril Burt varit banbrytande för denna forskning, har
man för störningarna i hemmiljön den gemensamma
beteckningen »broken homes» (ung. sönderbrutna
hem), men i Sverige saknar vi motsvarande term.
Även hos oss har det dock visat sig att brottslingar ofta
kommer från hem som upplösts genom skilsmässor,
ändrat struktur genom långvarig sjukdom eller
dödsfall eller där endera eller båda föräldrarna har svårt
att sköta spriten. Det har bl. a. visat sig att en ganska
stor procent av de flickor som hamnat i prostitutionen
varit moderlösa eller fått styvmor.
Det avgörande för om en hemmiljö skall betraktas
som god eller dålig ur uppfostringssynpunkt är inte
den ekonomiska standarden utan andan i familjen.
Splittring mellan makarna liksom felaktig
barnuppfostran tycks vara ungefär lika vanliga i förmögna som
i fattiga hem. I det förra fallet försöker man
emellertid oftare dölja det utåt, vilket kan innebära en
allvarlig psykisk press på barnen.
Felkällor vid vittnesförhör
När man försöker få en brottsling att bekänna,
utreder orsakerna till en bilkollision eller skall höra
vittnen i ett ärekränkningsmål, ställs det stora krav
på polismannens förmåga att få kontakt med folk och
ställa de rätta frågorna till dem. Vid förhör och
utfrågningar har så många fel begåtts, att man gjort
speciella vittnespsykologiska undersökningar. Därvid har
det liksom annars visat sig att olikheten är stor mellan
skilda människor och människotyper. Det finns bra
och dåliga iakttagare, objektiva berättare och
subjektiva fantasimänniskor. En del berättar sant och
sakligt vad de varit med om, andra har kanske inte sett
så mycket, men i sin fantasi lägger de till och drar
ifrån för att få ett ur deras synpunkt acceptabelt
händelseförlopp. En del har gott minne, andra har dåligt.
Somliga är särskilt lagda för att uppfatta hörselintryck,
andra för att uppfatta synintryck. Alla möjliga sådana
saker måste den förhörande polismannen försöka
bilda sig en uppfattning om och bedöma vittnesmålen
därefter liksom han naturligtvis måste kunna avgöra
huruvida vederbörande vill tala sanning eller inte.
Vittnenas felaktiga uppfattning om och tydning
av vad de har sett, kan leda till många underligheter.
Ett vittne berättade en gång att han tydligt sett en
bil bakifrån köra på en cyklist, så att denne föll i
gatan. Vittnet underströk sin berättelse med att han
också hade hört smällen av kollisionen. Utredningen
visade emellertid att cyklisten kört omkull några meter
framför bilen och att denna aldrig hade rört vid
honom eller hans cykel. »Smällen från kollisionen» tycks
ha orsakats av att en byggnadsarbetare ett stycke
därifrån släppte en planka i gatan. Fantasin hade alltså
löpt i väg med vittnet och han hade kombinerat det
han hörde och såg, så att det blev ett till synes logiskt
händelseförlopp.
Även om man vill tala sanning inför polisen, är det
många faktorer som motverkar en riktig utsaga. Om
man står på gatan och väntar på en vän, hinner man
ibland flera gånger tro att han kommer, innan han
verkligen gör det. Väntan utlöser föreställningen om
den väntade både vid detta tillfälle och i andra
situationer. I ett sådant fall kan man också vilseledas av
yttre likheter och tro att någon som liknar vännen
verkligen är han. Sådana förvillelser råkar man också
ut för om sikten eller belysningsförhållandena är
dåliga eller om man bara ser en hastig skymt av en
person. Man tror sig också gärna se det man är van att se.
Dessutom tar man lätt parti för en av två parter, och
detta ställningstagande tycks verka omedvetet och
antingen man vill det eller inte. I vittnesavseende är
man minst omdömesgill när man blir upprörd av det
man får se. Då har man svårt att klart uppfatta det
skedda. Detta faktum tillsammans med det omedvetna
partitagandet syns vara orsak till att man vid en norsk
undersökning av ca 13 ooo kollisioner fann att i
en
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
