Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftdjuren — vattenvärldens motsvarighet till insekterna - Hanarna slåss så att klorna ryker - Kräftans värsta fiende — kräftpesten - Hummern är ett fruktansvärt rovdjur - Eremitkräftan originell skalbytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2098 KRÄFTDJUR ____________________________________
dan minskar bytena efter hand, och då kräftan nått
en längd av ca 7 cm, ömsar den skal blott en gång
årligen och då i regel i juli månad. Kräftans
skalöms-ning kan med rätta betecknas som ett av naturens
många underverk. Skalet, som består av kitin
impregnerad med kalksalter, börjar någon tid före
skalöms-ningen att uppmjukas och förtunnas på vissa punkter.
Samtidigt bildas ett nytt mjukt skalämne under det
gamla skalet, vilket, när tiden är inne, spricker
mellan ryggsköld och stjärt och längs benens inre leder.
Så kryper kräftan helt behändigt med alla ben och
leder under loppet av ett par minuter ur sitt gamla skal
genom de nämnda sprickorna och håller sig sedan väl
gömd under de närmaste två veckorna, innan det nya
skalet hunnit hårdna. I regel anser man, att de s. k.
kräftstenarna, två kalkbildningar i magens väggar,
lämnar material till att bygga upp det nya skalet. De
saknas efter skalömsningen och börjar återbildas först
följande vår.
Kräftan blir könsmogen, då den nått en längd av
7 å 8 cm och beräknas då i vårt land vara 6 å 7 år
gammal. Honan blir sällan över 12 cm lång, hanen kan
ibland överskrida 15 cm. Den största kräfta som
veterligen fångats i Sverige var en hane 17 cm lång, om de
stora klorna medräknades var den inte mindre än
32 cm.
Kräftans värsta fiende — kräftpesten
Abborren, laken och ålen anses vara de värsta
kräft-ätarna bland fiskarna. Även vissa fåglar, t. ex. änder
och hägrar, tar kräftor, och uttern älskar dem t. o. m.
mera än fisk. Sin svåraste fiende har kräftan dock i
den mikroorganism som förorsakar kräftpesten. Denna
svåra sjukdom ansågs länge framkallas av någon
bakterie. Först relativt nyligen har med säkerhet
konstaterats, att det i stället är en parasitisk
vattenmögelsvamp (Aphanomyces) som ger upphov till
kräftpest-härjningarna. En smittad kräfta genomväxes av de
fina svamphyferna, och ungefär samtidigt som
kräftan dör växer det ut sporbildande grenar mellan
lederna på skalet.
Kräftorna fångas med burar eller mjärdar i sjöarna,
i rinnande vatten även med håvar och spön. Som agn
lämpar sig bäst mört eller annan fisk skuren i bitar,
som fastsätts på en sticka genom buren eller över
håven. Burarna agnas och utsätts längs stränderna i
skymningen och vittjas tidigt på morgonen. Håv- och
spöfisket är mer sportbetonat och fordrar ständig
övervakning under fångsten. För att skydda
kräft-beståndet mot för stark beskattning är i Sverige all
fångst av kräftor begränsad till hösten med början
7 aug. Vidare måste kräftan ha nått en längd av 9 cm
mellan stjärt och pannspets, innan den blir lovlig.
Numera kan det svenska kräftfisket uppskattas till
omkring 300 000 tjog årligen. Före kräftpestens
härjningar fångades säkerligen minst 700 000 tjog om
året, därav enbart från Hjälmaren, en gång vår mest
givande kräftsjö, ca 200 000 tjog.
Landets eget kräftbestånd kan numera inte längre
fylla efterfrågan på de läckra skaldjuren, utan en
betydande import från Finland äger rum.
Hummern är ett fruktansvärt rovdjur
I havet har vi betydligt större kräftdjur än
flodkräftan. Det är framför allt hummern och en del
krabbor. Vår vanliga hummer förekommer utom vid
Skandinaviens kuster också i övriga kustområden av
nordöstra Atlanten.
Liksom kräftan är också hummern föremål för ett
ivrigt fiske. För att den inte ska bli utrotad, är fiske
tillåtet endast en viss del av året, och ingen hummer
får säljas som är under 21 cm lång. På vissa håll
försöker man hjälpa upp hummerfisket genom
hummerodling. Om man då föder upp humrarna i akvarier,
måste man ta bort mödrarna så snart ungarna kläckts.
I annat fall äter de snart upp sina egna ungar. Men
det är inte nog därmed. Hummerns kannibaliska
tendenser är så utpräglade, att också ungarna skulle
börja äta upp varandra några få timmar efter det att
de svärmat ut i vattnet om man inte såg till att de
alltid var mätta. Om det exempelvis vore 100 ungar
i varje akvarium, skulle det efter en veckas tid bara
finnas kvar en enda i vart och ett av dem. Man måste
därför ge dem rikligt med god mat, t. ex. finkrossad
krabba eller oxlever. Och vattnet måste vara i ständig
strömning, så att ungarna inte kommer i för nära
kontakt med varandra.
Humrarna är också mycket stridslystna. Därför
binder man om kloma på dem, när man har dem till
salu i en trång låda, för att de inte ska tillintetgöra
varandra. Men om de under sitt fria liv i stridens hetta
skulle mista en klo, så gör det ingenting. En ny växer
ut igen och blir större och större efter varje
skalöms-ning. Det är därför man ibland kan få se en hummer
med en stor och en liten klo. På samma sätt är
förhållandet med flodkräftan.
Eremitkräftan originell skalbytare
Några av de märkligaste kräftdjur som finns är
eremitkräftorna. Det finns flera arter även vid vår
västkust. De har inget skyddande skal på sin bakkropp.
Skyddet erhåller de i stället från snäckskal som de
letar upp åt sig i passande storlek och stoppar in
bakkroppen i. När de vuxit och byter hud, får de inte
plats längre med bakkroppen i snäckskalet. Då letar
de reda på ett nytt, plockar ut grus och småsten ur
det med sina klor (det ser otäckt mänskligt ut) och
flyttar blixtsnabbt över bakkroppen. Det ser ut precis
som när en människa provar skor. De vrider sig hit
och dit för att känna efter, om det är ett bra skal som
de funnit. Passar det inte så bra som det gamla
hoppar de blixtsnabbt tillbaka igen. Och så upprepas pro-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
