Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftdjuren — vattenvärldens motsvarighet till insekterna - Eremitkräftan originell skalbytare - Krabborna en mycket artrik grupp - Havstulpaner och gråsuggor är släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ceduren med ett annat skal. Det bakersta paret
gång-fötter har små klor, med vilka skalet hålles fast.
En del eremitkräftor har havsanemoner på sina
snäckskal. Havsanemonerna skyddar dem mot fiender
med sina tentakler och får i gengäld en rikligare
tillgång till föda. När kräftan kryper över till ett nytt
snäckskal plockar den över havsanemonen till det nya
skalet. En för oss obegriplig instinkt.
Krabborna en mycket artrik grupp
En mycket talrik grupp kräftdjur är krabborna. En
forskare skriver om krabborna på ett korallrev
följande: »Vi såg krabbor med glupska ögon, som satt
på stjälkar, runda krabbor, fyrkantiga krabbor,
spetsiga krabbor, krabbor så långa att de liknade ett slags
krabbtaxar, grå och gröna krabbor, blå krabbor och
krabbor som var lika varierande i dräkten som
kameleonter.» Vi kan tillägga att det finns krabbor som är
mästare i camouflagekonsten och på sina skals många
taggar fäster remsor av alger, tills de försvinner för
våra ögon. Det finns krabbor som till sitt försvar bär
en liten havsanemon i vardera klon, krabbor som
simmar och har det bakersta benparet ombildat till
årblad, krabbor som klättrar uppför kokospalmer och
plockar ner kokosnötter, krabbor som bor i rör och
stänger ordentligt till om sig med en »dörr»,
boxar-krabbor med den ena klon utvuxen till en väldig och
hotfull boxarnäve. Utrymmet tillåter inte att räkna
upp dem alla, ett maskeradtåg av sällsamma gestalter
med grinande, demoniska djurhuvuden och taggiga
kroppar, spindelliknande, krafsande, groteska
skepnader i en aldrig sinande ström.
Vid vår västkust återfinnes endast ett fåtal av
dessa märkliga livsformer. De vanligaste av våra
krabbor, strandkrabban och krabbtaskan, verkar nästan
banala i jämförelse med tropikernas. Och ändå är en
strandkrabba en fantastisk varelse till hela sin
byggnad och sitt uppträdande. Till det yttre verkar den
flegmatisk, men vid en närmare granskning avslöjas
ett spelande liv, en påpasslig vaksamhet och ett
stridbart temperament. Råkar ett par gamla hanar i
vägen för varandra, blir det en våldsam strid i ett par
medeltida riddares tunga rustning. Det händer att de
i stridens hetta förlorar en benstump och då drar sig
ur striden. Men så snart de kommit i lugn och ro,
slänger de av sig det återstående benet, i handling
omsättande bibelns ord: »Om en lem är dig till förargelse,
så hugg den av och kasta den bort.» Brottet sker
utefter en särskild hinna som hindrar blodförlust. Sedan
växer ett nytt ben ut. Så enkelt är det i krabbornas
värld.
Strandkrabban är liksom många andra krabbor
ätlig. En av de betydelsefullaste krabborna är
taraba-gani utanför Japans och Kamtjatkas kuster. Den har
givit upphov till en väldig konservindustri. Den är en
stor gynnare med ända till /s m långa ben.
______________________________ KRÄFTDJUR 2099
På de senaste åren har en krabba, som långt ifrån
är ätlig, invandrat till våra farvatten från Östasien,
nämligen ullhandskrabban. Den har fått sitt namn av
att klorna har ett ulligt utseende, och den är en svår
skadegörare genom att förstöra fiskarnas redskap och
den fångade fisken samt genom att konkurrera om
de nyttiga fiskarnas mat.
Rätt värdefulla kräftdjur är däremot räkorna. Den
stora nordhavsräkan, som är röd till färgen innan den
är kokt, fångas inte endast ute i havet utan också i de
djupa Gullmars- och Kosterfjordarna och vid
Väderöarna. I tång vid västkusten och utefter ostkusten till
stockholmstrakten förekommer tångräkan, som också
fångas.
Havstulpaner och gråsuggor är släkt
På många västkustklippor ser man i vattenbrynet
en massa porslinsvita kalkskal med kraterliknande
öppningar, av vilka somliga står gapande öppna,
andra åter igenstängda med ett lock. Genom en fin
springa sträcks sex stycken tunna, bruna trådar ut.
Det är de spinkiga benen av ett litet djur innanför
skalet och de åstadkommer en strömning i vattnet, varvid
näringspartiklar virvlar in i djurets mun. Till en
början begrep man inte, vad det var för djur, men när
man studerade dess utveckling från äggstadium till
fullt utvecklat djur, förstod man att det var ett
kräftdjur. Äggen utvecklades nämligen till det första
larvstadium som alla kräftdjur genomgår. De små
larverna sätter sig snart fast på klipporna, omger sig med
ett kalkskal och blir fastsittande resten av sitt liv.
Dessa växtliknande djur kallas havstulpaner.
Till sist bör nämnas att gråsuggorna, som man
finner i mörka källare men också ute i naturen, är
kräftdjur. De ser inte trevliga ut men är ofarliga och lever
huvudsakligen av multnade växtdelar. I vattnet finns
de närbesläktade vattengråsuggorna.
Andra kräftdjur som liknar gråsuggorna mycket
är märlorna. De skiljer sig till utseendet från dem
framför allt därigenom att deras kropp är
sammantryckt från sidorna. Man känner till inte mindre än
3 000 olika arter. Var och en som badat vid västkusten
eller vid Östersjöns kuster upp till Gotland har säkert
sett sådana märlor var gång han eller hon vänt på en
tångruska på stranden. Då hoppar fram massor av
den lilla märla som kallas kusthopparen. Andra
märlor finner man i tångbältet under vattenytan. Den
vanligaste av dem kallas tångloppan. En liten märla
förekommer också allmänt i sötvatten.
Det finns kräftdjur som, liksom fallet är med vissa
insekter, är parasiter. De djur som de parasiterar
på måste naturligtvis i de flesta fall vara fiskar. Men
det finns en som parasiterar på valar och äter små
gropar in i deras hud. På sötvattensfiskar finner man
den otäcka karplusen, flat och rund som en vägglus
och blodsugande liksom den.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
