Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kväkare — fridens och fredens vänner - Skomakare Fox — »det inre ljusets apostel» - Kväkarnas mönsterstat - För människokärlek och fred - Kväkarrörelsen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVÄKARE 2107
FRIDENS OCH FREDENS VÄNNER
Kväkare. Namnet låter ju som ett öknamn, och
det var det också från början. Av det engelska ordet
quakers (»darrare») har vi fått den svenska
förvrängningen kväkare. Men det finns i historien många
exempel på att öknamnen småningom blivit hedersnamn.
Detta gäller också om den i många stycken
sympatiska kristna sekt från 1600-talet som mera gör skäl
för sitt eget namn — vännernas samfund.
Religionskrigens tidevarv var i England liksom
på fastlandet fyllt av kamp och jäsande oro. Under
Oliver Cromwells regemente (1653-58) såg det
visserligen ut att ljusna för många betryckta - dock
vågade man inte ge religionsfrihet åt alla. Till de
uteslutna hörde även kväkarna. Till och med den store
protektorn fann dem alltför djärva och radikala.
Skomakare Fox — »det inre ljusets apostel»
Skomakaren från Drayton George Fox (1624-91)
var själv en mycket excentrisk och fantasirik man.
Han kunde sin bibel redan som pojke och satte den
hela sitt liv mycket högt. Men högre än bibeln
värderade han »det inre ljuset». Inom varje troende
människa verkar Guds ande alltjämt direkt och levande,
sade Fox. I den troendes själ bor en levande Kristus.
Frälsaren får inte tala till oss bara genom det tryckta
bibelordet. Han måste alltjämt få vara »vägen,
sanningen och livet» i ordets djupaste mening för sina
sanna lärjungar.
Dessa åsikter om anden och det inre ljuset brukar
man kalla spiritualism (av lat. spi’ritus, ande) och
mystik (inre försjunkande). De går inte alltid så bra
ihop med yttre kyrkoformer, och det gjorde de inte
heller hos Fox och hans vänner. Kväkarna förkastade
kyrka, präster och gudstjänstordningar, dop och
andra sakrament samt en mängd kalvinska lärosatser.
Deras gudstjänster skulle vara stilla stunder i enklast
tänkbara form. Ingen behövde yttra ett ord, om inte
anden särskilt ingav en broder eller syster att tala.
Själv predikade Fox, klädd i en dräkt av läder och
med oklippt hår som en gammalbiblisk profet, bot och
bättring för det syndiga England. Han kunde därvid
råka i stark upphetsning (extas) och skakade då i
hela kroppen. En gång skall han också ha uppmanat
en domare att darra för Guds vrede (härav kanske
öknamnet).
Fox ville också omgestalta vännernas liv i världen.
»Herren förbjöd mig», skriver han i sin märkliga
dagbok, »att taga hatten av för någon, han månde vara
förman eller simpel, och jag fick befallning att säga
du till alla, inte tillönska folk god afton, inte buga
eller stryka på foten för någon.» - Kväkarna
förkastar vidare krigstjänst, edgång och statsämbeten. Den
ursprungliga mörka dräkten med den karakteristiska
bredskyggiga »kväkarhatten» har de tillika med vissa
andra särdrag i senare tid övergivit.
Kväkarnas mönsterstat
Under Cromwell och särskilt Karl II hölls
tusentals kväkare i fängelse, bland dem Fox själv i flera
omgångar. Deras ledare utåt, bondekrigaren James
Nayler [nej’la] drog fram på vägarna som en ny
Mes-sias; så blev han också både misshandlad, torterad
och slutligen avrättad. Det var en upprörd tid utåt och
inåt. »Det inre ljuset» visade sig vara en vansklig
auktoritet. En mera samlad lära fick kväkarna genom den
lärde och fromme skotten Robert Barclay [ba’klij.
På 1680-talet öppnade William Penn en fristad åt
sina trosbröder i Amerika vid Delawarefloden, där
svenska kolonister brutit mark. En amerikansk
mönsterstat med goda och humana lagar, allmän rösträtt
och fullständig religionsfrihet upprättades under
namnet Pennsylvania. Huvudorten fick det vackert
symboliska namnet Philadelphia (broderskärlek).
Men även i hemlandet gick man ljusare tider till
mötes. »Toleransakten» 1689 gav åt kväkarna full
religionsfrihet.
För människokärlek och fred
Vad som ända fram till våra dagar skaffat kväkarna
allmän aktning och sympati är deras omutliga
redbarhet och flit, deras ödmjuka och stilla väsen och
stora uppoffrande människokärlek. Vissa
ensidigheter, såsom förkastandet av även mycket oskyldiga
nöjen och skämt, har börjat försvinna. En rad ädla och
storsinta gestalter har framträtt inom kväkarnas led.
Bland dem var Elizabeth Fry [fraj] (död 1845),
som för sitt livslånga osjälviska arbete för mildare
fängelser fått ärenamnet »fångarnas moder». -
Sällsynt ärligt har också kväkarnas arbete för freden
varit. Mitt under hatets och chauvinismens triumfer i
de stora världskrigen talade de öppet om sina bröder
på andra sidan skyttegravarna. I det humanitära
arbetet för andra världskrigets offer har kväkarna gjort
en betydande insats.
Kväkarrörelsen i Sverige
Kväkarrörelsen kom till Sverige år 1931, främst
genom dr Emilia Fogelklous verksamhet, samt blev
erkänt kyrkosamfund 1937. Organiserade grupper
finns för närvarande i Stockholm, Göteborg,
Jönköping och Lund med tillsammans omkring 100
medlemmar. Endast i Stockholm firas
söndagsgudstjäns-ter, i Birkagårdens andaktsrum och i
Timmermans-gården. Tidningsorgan är Nordisk kväkartidskrift.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
