Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkomusik — lovsång till Herren - Den gregorianska sången - I den protestantiska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2110 KYRKOMUSIK ____________________________________________________________________
LOVSÅNG TILL HERREN
Kyrkomusik. Med kyrkomusik menar vi sådan
tonkonst som är avsedd att fylla en viss bestämd
uppgift i den kristna gudstjänsten. Den är därför bunden
vid och anpassad efter de olika kristna kyrkornas
ritualer. Till kyrkomusik räknas emellertid inte endast
den rena kultmusiken utan även konstnärlig
bearbetning av densamma.
När vi nu i första rummet ägnar vårt intresse åt den
katolska kyrkomusiken beror detta på den oerhörda
betydelse denna kyrkas liturgiska musik haft för
Västerlandets tonkonst i allmänhet.
Den gregorianska sången
Ursprunget till katolska kyrkans musik är att söka
i den ritual som användes i den judiska synagogan. De
musikaliska formerna där upptogs av den kristna
liturgien och utvecklades till den s. k. gregorianska
sången, uppkallad efter sin stadfästare, påven
Gregorius den Store (590-604). Sedan dess har
katolikernas kultsång inte undergått några större förändringar
utan utförs ännu i dag på samma sätt.
Den gregorianska sången är till sin natur enstämmig
och rytmiskt fri, dvs. den kan inte inordnas under ett
visst taktschema. En hel del olika former finnes, var
och en bestämd för sitt liturgiska ändamål. Sålunda
läses vissa delar av bibeln på bestämd tonhöjd med
små melodiska figurer i början av en mening och vid
skiljetecken (psalmodi’). Andra sånger såsom Allelu ja
utmärkes av en rikt utsirad melodi, där särskilt
slutvokalen koloreras med s. k. melismer. Exemplet visar
en del av ett dylikt Alleluja (efter C.-A. Moberg,
Kyrkomusikens historia).
Den viktigaste katolska gudstjänsten är mässan,
och alltefter högtidens karaktär bestämmes de däri
ingående sångerna. Dessa har alla biblisk text.
Utanför mässan, i den s. k. tidegärden, förekommer
hymner med poetisk, icke-biblisk text samt tro’per och
sekven’ser. Dessa senare har uppstått på så sätt, att
de långa melodislingorna i de egentliga liturgiska
sångerna försetts med ny text av uppbygglig karaktär.
De i mässan ingående sångerna har alltifrån den
flerstämmiga musikens uppkomst varit föremål för
tonsättares intresse. Till en början försåg man den
liturgiska originalmelodin med en eller flera andra
stämmor, men med tonkonstens utveckling frigjorde
man sig från detta beroende och uppfann själv hela
melodimaterialet. Det var främst det s. k. ordina’rium
mis’sae, med de däri ingående sångerna Ky’rie,
Glo’-ria, Cre^o, SancTus och Agnus De’i, som på detta
sätt konstnärligt bearbetades, och när vi talar om mässa
i musikalisk bemärkelse, är det vanligen denna form
som avses. En annan vanlig form är den s. k.
motet-ten, som utmärkes av att texten uppdelas i olika
avsnitt, som i tur och ordning blir föremål för
bearbetning; varje textavsnitt har då sin egen melodi.
Den vokala mässan hade sin blomstringstid under
1400- och 1500-talen, då namn sådana som Josquin
des Prez, Palestrina och Orlando di Lasso förde den
till en senare ej överträffad höjdpunkt. Med
instrumentalmusikens allt större inflytande under 1600-talet
uppstod riktiga konsertmässor, som alltmer förlorade
sin liturgiska karaktär och därför också flyttades ut
ur kyrkan. Att det dock även under denna senare tid
skapats konstnärligt värdefull kyrkomusik visar t. ex.
Mozarts Requiem och Bruckners Te Deum.
I den protestantiska kyrkan
Vid sin reformation anknöt Luther direkt till de
katolska förebilderna, och i många fall bibehöll han
den gregorianska sången i gudstjänsten. Med texternas
överflyttande till tyska språket följde, att den
urgamla tyska kyrkovisan, som var en efterbildning av
de latinska hymnerna, fick ett stort företräde. Dess
karaktär av församlingssång bevarades och satte sin
prägel på den protestantiska ritualen.
Den protestantiska kyrkomusiken kunde emellertid
inte avvara den konstnärliga bearbetningen, och snart
finner vi kyrkovisorna som föremål för tonsättarnas
polyfona bearbetningar. En annan protestantisk
kyrkomusikform är den andliga konserten, (1-5
sångsolister med orgelackompanjemang) odlad under
1600-talet av bl. a. den geniale tonsättaren Heinrich Schütz,
vidare evangeliemotetten samt passionen. Den senare
är en dramatisk framställning av Kristi
lidandeshisto-ria med evangelisk text och komponerad för soli, kör
och orkester. Det är denna senare form J. S. Bach
fulländade i sina Matteus- och Johannespassioner.
Inom den protestantiska kyrkomusiken har orgeln
spelat en stor roll. Visserligen fanns orgeln även inom
den medeltida katolska kyrkan, men det var först med
reformationen som de stora orgelmästarna framträdde
även om i senare tid flera av de allra förnämsta verkat
inom den katolska kyrkan. Orgelmusiken utgjordes till
en början av bearbetningar av kyrkovisor och fick
först småningom självständig karaktär, då de typiska
musikformerna för orgel utbildades: preludium,
toc-cata, fuga etc. Bachs orgelmusik utgör höjdpunkten
inom detta område.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
