Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkostaten — En mäktig lilleputtstat - Hur påven slutligen blev »fången i Vatikanen» - Vatikanstaten - Känslor — tillstånd av lust eller olust - Känslorna — ett signalsystem - Glädjen — en bra medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2112 KÄNSLOR _____________________________________
råde de aldrig lämnade, tills den förut omtalade
uppgörelsen 1929 äntligen kom till stånd, varigenom den
s. k. Vatikanstaten upprättades. Vad innebär då denna
uppgörelse?
Vatikanstaten
Vatikanstaten (Stato della Cittå del Vaticano) är
den lilla resten av den en gång så mäktiga Kyrkostaten.
Den omfattar ett område ungefär så stort som en svensk
småstad (44 hektar) och hyser något under 1 000
invånare, däri innefattat de 120 schweizare som utgör
påvens värvade livgarde. Dessutom har påven i sin
tjänst ett adelsgarde och ett hedersgarde. Den lilla
staten omfattar främst Vatikanpalatset, Peterskyrkan
och Petersplatsen, vilken senare dock står under det
italienska polisväsendet. Uppgörelsen 1929
tillförsäkrade påven full suveränitet inom området i fråga om
lagstiftning, domsrätt m. m. Den verkställande
makten utövas av en av påven utnämnd guvernör, direkt
ansvarig inför honom. Vidare ingicks samtidigt det
s. k. konkordatet, som reglerade förhållandet mellan
katolska kyrkan och fasciststaten i Italien, och
slutligen erhöll påvestolen en stor summa penningar som
gottgörelse för de ekonomiska förluster den lidit genom
avträdelserna 1870.
Vatikanstaten har egen flagga (gul och vit), egen
rundradiostation, egen järnvägsstation, ger ut en egen
tidning och präglar t. o. m. egna mynt.
TILLSTÅND AV LUST ELLER OLUST
Känslor. När tandläkaren fått riktigt god fart på
sin borrmaskin, kan det hända, att han frågar offret:
»Känns det något?» Frågan brukar bli med
övervägande ja besvarad. Emellertid är det inte »känslor»
det då är fråga om utan smärtförnimmelser. Men att
det »känns obehagligt» redan i väntrummet, fast det
då inte gör det minsta ont, eller att det »känns skönt»,
när det hela är över, detta är exempel på vad man i
psykologin kallar känslor. Känslor bestäms vanligen
som tillstånd av lust eller olust, som är knutna till
andra psykiska akter, det må nu vara
sinnesförnimmelser, åskådningar eller föreställningar.
Det är inte lätt att studera ett sådant känslotillstånd
för att kunna säga, vad själva känslan egentligen är.
Så snart man söker rikta sin uppmärksamhet på den,
försvinner känslan nästan omedelbart. Den »ligger så
djupt in», kan man säga, i jaget, att jaget inte kan ta
ut den till beskådande. (Det kan man däremot som
bekant göra med t. ex. en smärtförnimmelse.) Om en sak
är man i allmänhet överens: det rör sig, trots många
nyanser och variationer, i grunden dock blott om två
huvudtyper av elementära känslor, nämligen lust och
olust.
Känslorna — ett signalsystem
Men varför skall det då vara så, att somligt väcker
lust och annat olust? Olika teorier har framkommit.
Grundregeln framställes (t. ex. av Spinoza och
Spen-cer) ofta mycket enkelt sålunda: lustkänslan
signalerar »nyttigt» och olustkänslan »skadligt» för kropp
och själ. Ju mer livsviktiga ting detär frågan om, desto
starkare är känslorna. Det är förenat med starka
lustkänslor att äta, när man är hungrig, dricka, när man är
törstig, vila, när man är trött osv. Känslorna syftar
till livets uppehållande, bevarande och fortplantande.
Man kan här, om man så vill, tala om en »naturens
list». Människosläktet skall liksom till varje pris
hål
las vid liv. Lägg märke till, säger man, de starka
känslor som sätts i rörelse vid exempelvis könsdriftens
tillfredsställande, eller därtill, att blotta tanken på
döden och vad därtill hörer är förbunden med
skräckinjagande olustkänslor. Kanske är döden varken så
farlig eller något så stort ont som vi tror! Men hur
skulle det gå med livet, om känslorna i båda fallen
vore de motsatta?
Många forskare godkänner emellertid inte helt och
hållet denna teori om känslornas roll och betydelse.
De talar om känslorna mera som ett visst bestämt sätt
att reagera, vilket följer på vissa fysiologiska
funktioner. Om det uppstår några fysiologiska hämningar,
t. ex. besvär vid matsmältningen, reagerar flertalet
med olust. Denna stämning kan sedan påverka
handlande och tänkande över huvud. De påverkas också av
om man väntar sig lust eller olust, och skilda utsikter
kan ge upphov till motivkamp. Man väntar sig obehag
av att gå till tandläkaren, men övervinner olusten vid
tanken på hur skönt det är att ha lagade och hela
tänder.
Glädjen — en bra medicin
Av stor betydelse, icke minst i medicinskt
hänseende, har studiet av de kroppsliga förändringar varit
som åtföljer känslorna. Det är ju lätt att se på en
person, om han är glad eller ledsen. Det behövs inte
många streck för ett barn att rita »glad gris» eller
»ledsen gris». Tydligt framträdande uttryck för
»sinnesrörelse» är t. ex. rodnad, blekhet, gråt och skratt,
darrning, olika slags minspel, förändringar i blicken,
muskelspänning, kroppens hela hållning osv.
Viktigare är de inre fysiologiska förändringar som numera
ofta kan mätas med särskilda registrerande
apparater. Hit hör förändringar i puls, andhämtning och
matsmältning samt blodkärlens utvidgning (vid lust) och
sammandragning (vid olust). Dessa senare s. k. vaso-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
