Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor — tillstånd av lust eller olust - Glädjen — en bra medicin - Mindrevärdighet, komplex och hämningar - Känslolivets utveckling - Våra fysiologiska funktioner påverkas av våra psykiska upplevelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motoTiska förändringar ansågs av den berömde
danske fysiologen och psykologen C. Lange i ett 1880
utgivet arbete, Om Sindsbevaegelse, vara det primära
vid alla sinnesrörelser, ja, kanske rentav utgöra själva
känslan! En liknande uppfattning lanserades
samtidigt av den amerikanske psykologen och filosofen W.
James, varför denna teori om känslans natur går
under namnet James-Langes känsloteori. Enligt denna
skulle vi inte gråta därför att vi är ledsna utan bli
ledsna därför att vi gråter. Läkarna har varit
intresserade just av frågan om känslornas inverkan på det
s. k. autonoma nervsystemet, som eljest automatiskt
reglerar vissa inre förändringar. Kan känslorna
sålunda indirekt påverka t. ex. det för kroppens och
själens hälsa så viktiga blodtrycket? Om lustkänslor
bidrar att sänka blodtrycket, så spelar de ju rentav
rollen av en viktig medicin. Detta stämmer med det kända
faktum, att mycket oroliga och »nervösa» patienter
ofta blir mera hjälpta av den skicklige läkarens rent
personliga auktoritet, hans lugnande inflytande och
hans kloka anordningar för deras livsföring i
allmänhet än av aldrig så många piller och mediciner. En god
läkare är nästan alltid en god människokännare.
Mindrevärdighet, komplex och hämningar
Starka känslor blir ofta misstrodda. Häri ligger en
egendomlig felsyn. Känslorna hör ju med till livets
egen rikedom och växt. Av stor vikt är att skilj a mellan
känslor som förlamar och känslor som befriar.
Förlamande känslor ställer till en mångfald ont. Modern
psykologi har ju mycket att säga om hämningar,
komplex och mindrevärdeskänslor. När den naturliga
självhävdelsen stöter på motstånd, när vi känner oss
underlägsna på något område, uppstår lätt grämelse och
bitterhet, avund, instängd dov vrede och hat. Dessa
känslor är alltid tecken på svaghet av något slag. Hunden
som ser så morsk ut skäller - av rädsla! En människa
som hatar är vanligen en djupt olycklig människa. Den
andligen starke är lycklig och god. »Endast den salige
kan göra goda gärningar» (Luther).
Särskilt farliga är mindrevärdeskänslorna, om de
är helt omedvetna. De bildar då en skrämmande och
hotfull bakgrund även till våra omdömen, särskilt
värdeomdömena. Vi tror oss resonera kallt och förnuftigt,
men i själva verket är det känslan av underlägsenhet
som dirigerar omdömet. En studiebegåvad skolpojke
och en idrottspojke kan kanske förakta varandra som
respektive plugghäst och sportfåne. De unga talar om
»det gamla och murkna» med samma bravur som de
gamla om felen hos »nutidens ungdom» osv. När den
omedvetna avunden medför en sådan felvärdering,
brukar den med en term från filosofen Nietzsche
kallas ressentiment. Vi skulle nog bli inte bara mycket
rättvisare utan även mycket lyckligare, om vi
prövade oss själva på denna punkt, innan vi är färdiga med
våra förkastelsedomar.
__________________________________ KÄNSLOR 2113
Känslolivets utveckling
Man kan emellertid också studera känslolivet mera
som en helhet. Man kan se, hur det primitiva
känslolivet hos t. ex. bam och naturfolk utvecklas mot en
allt rikare nyansering, ett större sammanhang. Man
kan se, hur jagkänslor vidgas till sympatikänslor och
hur de intellektuella, etiska, estetiska och religiösa
känslorna uppkommer och utvecklas osv. Här har
socialpsykologin gjort viktiga påpekanden. Denna
vetenskap sysslar nämligen just med de psykiska
förändringar som inträder, när den enskilde kommit
under inflytande av en grupp eller en massa.
På känslolivets område är dylika förändringar
tydligt märkbara. Hemmets, lekkamraternas och skolans
trängre krets vidgas hastigt till den brokiga värld som
möter den vuxne. Nya gemenskapsformer skapas av
yrke, samhällsklass, politiskt parti, föreningsliv,
hembygd, kyrka, fosterland, ras etc. Ja. t. o. m.
mänskligheten som sådan kan göras till bärare av en särskild
gemenskapskänsla. När ett kollektiv kämpar för en
sak, blir denna snart helig, och allt vad till densamma
hör blir mycket starkt känslobetonat. Känslor av
denna art är dels mycket smittosamma
(suggererande), dels övar de ett inte alltid så hälsosamt
inflytande på vilja och förstånd (»känslotänkande»).
Särskilt inom politiken har detta känslotänkande gjort sig
starkt gällande. Den som förmår vädja till känslan kan
ofta behärska gruppsituationen, särskilt om han som
t. ex. Hitler samtidigt kan ge mängden något att hata
och något ideal att kämpa för. Känslotänkandet i en
social grupp eller massa medför mycket stora risker,
särskilt som det mycket ofta är »endast de grövsta,
minst nyanserade, ’lägsta’ känslorna, som fäller
utslaget vid massans tänkande» (Alf Ahlberg). I länder
med sådan styrelseform, att man mera direkt måste
räkna med massornas medverkan, är det avgörande
för det praktiska arbetsresultatet inom statslivet, att
man beaktar de lagar, som gäller för människans
lättrörliga känsloliv.
Våra fysiologiska funktioner påverkas av våra
psykiska upplevelser
Att våra fysiologiska funktioner påverkas av våra
psykiska upplevelser av lust och olust markerar
behovet av en strängare »känslohygien» än vi brukar
tillämpa. Eftersom man kan fara illa av sina
vredesutbrott, har man intill en viss gräns nytta av att lära
sig behärskning och att undvika upphetsande ämnen
eller irritationer. Detta gäller t. ex. i samband med
middagarna, då föräldrarna ofta nagelfar sina barns
skolprestationer, varvid misslynthet kan leda till
försämrad matsmältning. Detsamma gäller för andra
sammanhang och särskilt när man efteråt har
anledning ångra sitt vredesutbrott. Undertryckandet av
känsloyttringarna bör dock inte drivas så långt att det
leder till hämningar eller känslorubbningar.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
134—408871 IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
