Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl — det svenska hemmets målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSSON 2139
Som ett prov på Carl Larssons solmättade och livsbejakande konst återges här ovan en av hans mest kända akvareller, Under
björkarna, tillhörande Nationalmuseum.
nare, medan han studerade vid Konstakademien, kom
1877 till Paris, påbörjade fantastiska målningar, som
aldrig fullbordades, levde i motgångar och bekymmer,
utan hopp om framtiden, utan mycken
målmedvetenhet och ambition. När han på gamla dagar skrev
ner sina minnen, berättade han om sin räddning från
detta trasiga och mörka liv med tre ord: nu kom
Karin. Och han fortsätter: här skulle jag kunna sluta,
ty i och med detta möte har ni mitt liv så mer än till
fyllest skildrat i alla dessa bilderalbum. Men detta
»här skulle jag kunna sluta» betyder också, att han
har kommit till en vändpunkt i livet. Det är slut med
oro, misströstan och osäkerhet; han har blivit en
handlingskraftig och modig man på samma gång som han
blev lycklig, och framgången lät inte vänta på sig.
Ett av hans första uppmärksammade arbeten var en
1882 utförd akvarell, »helt enfaldig», med motiv från
en köksträdgård; den fick medalj på nästa års
Salong i Paris, såldes genast och gjorde på en gång Carl
Larsson till ett berömt namn. Hans följ ande akvareller
från dessa år (1882-83), ofta med motiv från byn
Grez i närheten av Paris, befäste hans rykte och
räknas ännu till hans bästa arbeten; de har en förfinad,
gråstämd och ändå ljusfylld färgskala i släkt med
tidens franska friluftsmåleri. 1885 flyttade han hem till
Sverige, förestod några år målarskolan vid Göteborgs
museum men slog sig snart ner i Sundbom i Dalarna,
en plats som blivit världsbekant genom hans bilder
från hemmet och trakten. Ända bort i Japan känner
man namnen på mina barn, skrev han i sina minnen,
och han tillfogade på tal om en tysk upplaga av en bland
hans böcker: »En soldat i en skyttegrav på ostfronten
skrev till mig ett tack, och anmärkte att han icke var
den ende soldat som i sin ränsel hade två böcker, Nya
testamentet och Das Haus in der Sonne.»
Sin verksamhet som illustrationstecknare fortsatte
Carl Larsson ända in på 1890-talet, då bl. a.
illustrationerna till E. Sehlstedts Sånger och visor och V.
Rydbergs Singoalla tillkom. Vid denna tid hade han redan
börjat framträda som monumentalmålare. Strängt
taget är Carl Larsson även i sina monumentalmålningar
innerst inne tecknare och illustratör. Och han var det
medvetet, enligt sin uppfattning om muralmåleriets
väsen, varom han har yttrat: »Vad är det i grunden
annat än illustrationens spets? Samma villkor och
betingelser, samma sorts talang, fastän . .. excelsior.»
Sitt första större, dekorativa arbete, tre kompositioner
föreställande Renässans, Rokoko och Modem konst,
utförde Carl Larsson 1889 för Fürstenbergska galleriet
i Göteborg. 1891 dekorerade han i samma stad
trapphuset i Elementarläroverket för flickor med
väggmålningar, som visar bilder ur svenska kvinnors liv från
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
