- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 4. I - L (1697-2232) /
2148

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejon — djurens konung - Lejonet är en farlig motståndare men det angriper i allmänhet inte människan - »Människoätare»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2148 LEJON

Lejonhane (t. v.) och hona. Hanens man är hos vissa raser kraftigare, hos andra mindre utvecklad. I regel blir den tunnare hos
äldre djur.

DJURENS KONUNG

Lejon. Lejonet är ett väldigt kattdjur, som kan bli
bortåt 2 m långt och väga 250 kg. Det har tidigare
förekommit i hela Afrika, sydöstra Asien från
Mindre Asien till västra Indien samt i Sydeuropa. Ett
flertal lokala raser har utbildats. De flesta av dessa
är nu helt utrotade. Det sista europeiska lejonet
dödades redan under antiken och av den asiatiska rasen
torde endast enstaka exemplar finnas i nordvästra
Indien. Från Nordafrika utrotades lejonen nästan helt
i slutet av 1800-talet och samma var förhållandet i
sydligaste Afrika. Det är sålunda endast det
centralafrikanska lejonet som alltjämt lever kvar.

Vid parningstiden åtföljs en lejonhona av flera
hanar, ibland upp till ett dussin. En av dessa utväljes
och sedan drar sig paret bort från de övriga
uppvaktande. Dräktigheten varar i något över 100 dagar och
ungarna brukar födas under våren. Till lya utses
något tätt snår helst nära vatten, dit djur lämpliga som
byte söker sig för att dricka. Ungarna, som vanligen är
två eller tre, är vid födseln stora som halvvuxna
katter. Intressant är att de inte är enfärgade som de
fullvuxna lejonen utan antingen något panterfläckiga eller
också svagt strimmiga i likhet med tigerungar. De är
hjälplösa ganska länge och anses bli fullvuxna först
omkring 6-års åldern. Lejonens medellivslängd
beräknas till 13 år.

Lejonet är en farlig motståndare men det angriper i
allmänhet inte människan

Om lejonets farlighet har de mest överdrivna
föreställningar rått, och naturligtvis kan det vara farligt
och är en fruktansvärd motståndare, när det går till
angrepp. I allmänhet angriper det emellertid inte
människan. Och vad dess bytesdjur beträffar,
angriper det inte heller detta, annat än när det är hungrigt.
På grund av denna relativa fredlighet har det varit

möjligt att under filmexpeditioner komma lejonen
alldeles inpå livet. Man har kunnat närma sig dem med
bil på endast några få meters avstånd. Särskilt kända
för sitt ingående studium av lejonen på de afrikanska
stäpperna har de amerikanska filmfotografema
Martin och Osa Johnson blivit. De sökte upp lejonen
otaliga gånger. Var djuren bara mätta, bekymrade de sig
inte så mycket om människorna. En gång stod de båda
makarna intet ont anande utanför bilen, då ett lejon
kom fram 1J/2 m bakom dem och tittade helt likgiltigt
på dem, varpå det lugnt gick vidare.

Inom jordens största viltreservat, Krüger National
Park i Sydafrika, är lejon vanliga, och där har de
också vant sig vid människor. De har till och med blivit
så fräcka att de vägrar att lämna plats för bilar utan
lugnt ligger kvar på vägarna.

Om lejonet såras, eller om ungarna hotas, är det
emellertid ytterst farligt. Därpå har man talrika
exempel.

»Människoätare»

Det finns två perioder i lejonets liv då det ibland
går till angrepp mot människan. Den ena perioden är
i lejonets tidiga ungdom, dess slyngelår mellan 18 och
30 månader. Det kan då gå till anfall mot människan i
oförstånd och ungdomligt övermod. Den andra
perioden inträffar, då lejonet blivit gammalt och utstött ur
den flock det tillhör. Lejonen sluter sig nämligen
gärna samman i flockar. Det förmår nu inte
bemäk-tiga sig de snabbfotade antiloperna och sebrorna utan
lever av smärre däggdjur. Om det då möter en
människa och drivet av hunger angriper denna, finner det,
att människan är ett lättfångat byte, och övergår till
att bli människoätare. Men människoätarna får inte
leva länge. De spåras snart upp och dödas utan
försköning. Antalet dödsoffer bland människor kan dock,
bli stort, innan man hinner oskadliggöra fienden.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:57:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-4/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free