Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liberalism — kampen för individens frihet - Den moderna demokratins banbrytare - För nationernas frihet - De liberala partibildningarna - Liberalismen blir en makt i Sverige - Liberaler i riksdag och regering - Folkpartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mentarism och partiregering. Den politiska
liberalismens grundare i England kan Jeremy Bentham
sägas vara. Hans berömda tes »största möjliga lycka för
största möjliga antal människor» utvecklades vidare
av John Stuart Mill och Cobden och fick därigenom
en direkt förankring i den ekonomiska liberalismen.
För nationernas frihet
Under 1800-talet fanns också en tredje sorts
liberalism som dock numera försvunnit och därför
huvudsakligen har historiskt intresse. Det var den
nationalistiska liberalismen som bars upp av ett frihetskrav
av någon annan art än det vi nu ser som liberalismens
grundidé. Det var här inte så mycket frågan om
individens frihet som om nationernas frihet, enhet och
självbestämmanderätt. Det var en liberalism grundad
på ett frihetspatos som fått sin näring av de yttre
förhållandena i länder som Tyskland och Italien, där
landet var splittrat i en rad smådelar, som styrdes
-och ofta vanstyrdes - av inhemska eller utländska
furstar. Eller där folket i sin helhet var ofritt,
underkastat en främmande despoti, som på det av Turkiet
behärskade Balkan. Denna nationalistiska liberalism,
som ursprungligen hade många drag gemensamma
med den politiska liberalismen, förlorade sin
liberala karaktär, sedan de uppställda nationella
målen uppnåtts. Grekernas frigörelse från turkarna,
Tysklands och Italiens enande samt Belgiens
lösryckande från Nederländerna är några exempel på
bestående resultat.
De liberala partibildningarna
I flertalet europeiska stater bildades under
1800-talet liberala partier, som skulle kämpa för de liberala
idéerna. Dessa partier fick i de skilda länderna
mycket olikartad utformning och delvis också skiljaktigt
innehåll. Det skulle här föra för långt att ingå därpå,
varför vi får inskränka synfältet till Sverige.
Liberalismen blir en makt i Sverige
Den svenska liberalismen kan spåras tillbaka till
Thomas Thorilds och Benjamin Höijers verksamhet
på 1790-talet, och liberala tänkesätt bidrog till
utformningen av grundsatserna i 1809 års regeringsform
och skapandet av en tryckfrihetsrätt.
Liberalismen blev en makt i den allmänna
opinionen i Sverige främst genom det av L. J. Hierta
grundade Aftonbladet. Den dåtida svenska liberalismen
stred för en representationsreform, varmed
ståndsriksdagen skulle upphävas, konstitutionellt
kungadöme, tanke- och yttrandefrihet, då inskränkt genom
in-dragningsmakten, näringsfrihet, allmän
folkundervisning, ett moderniserat läroverk med reallinje,
allehanda sociala och humana reformer; flerstädes hyste
man inom de liberala leden republikanska tänkesätt.
Ett efter annat av dessa krav uppfylldes: Sverige fick
_______________________________ LIBERALISM 21 63
sin folkskolestadga 1842, sitt nya läroverk 1849, som
skulle tillgodose den nya borgerliga bildningens
behov, och 1866 genomfördes representationsreformen.
1846 och 1864 hade viktiga beslut fattats, som innebar
att skråtvånget avskaffades och näringsfrihet
genomfördes. 1850-talet var såtillvida en genombrottstid för
den ekonomiska liberalismen som frihandeln i
väsentliga stycken förverkligades. Ett annat liberalt
första-handskrav som successivt uppnåddes var
kvinnoemancipationen, dvs. kvinnans frigörelse från mannens
förmyndarskap. Lika arvsrätt och myndighetsålder vid
25 år var etapper på vägen mot könens likställighet.
Den första liberala politiska organisationen efter den
nya riksdagsordningen bildades 1884 med Liberala
valmansföreningen i Stockholm. Den stora politiska
folkrörelse som under 1800-talets sista decennier
framträdde med rösträttsrörelsen organiserades och
fick sitt idéinnehåll främst från de liberala kretsarna.
Liberaler i riksdag och regering
År 1900 konstituerades riksdagspartiet Liberala
samlingspartiet och 1902 Frisinnade landsföreningen.
Dess förnämsta programpunkt var kravet på allmän
manlig rösträtt. I nov. 1905 bildade liberalen Karl
Staaff regering med programmet att genomföra
allmän rösträtt med majoritetsval i enmanskretsar; då
regeringens förslag inte antogs av riksdagen, avgick
han i maj 1906. Den följande Lindmanska
högerregeringen genomförde allmän manlig rösträtt med
proportionella val till Andra kammaren. 1911-14 hade
landet sin andra liberala ministär med Karl Staaff
som statsminister; det liberala samlingspartiet
räknade 1911 101 medlemmar i Andra kammaren och
var därmed riksdagens största parti. Staaffs ministär
stupade på försvarsfrågan och efterträddes av
Hammarskjölds konservativa. 1917 bildade liberalen Nils
Edén koalitionsregering med socialdemokraterna. Den
genomförde allmän kommunal rösträtt och allmän
rösträtt för kvinnor. Därmed hade liberalismen i
Sverige väsentligen fullbordat sitt författningspolitiska
program: den hade, på senare tid med biträde av
socialdemokraterna, genomfört det
demokratiskt-par-lamentariska systemet i landet.
Folkpartiet
Som en dominerande riktning inom svensk politik
hade liberalismen uttömt sin kraft med fullbordandet
av det s. k. demokratiska genombrottet vid första
världskrigets slut. En tid av splittring bland de
liberala och frisinnade grupperna följde, tills ett socialt
inriktat nyliberalt parti ånyo bildades genom
sammanslagning av de båda huvudgrupperna till
Folkpartiet, som grundades 1934. Som politisk rörelse
hade dock därmed liberalismen i Sverige åt sig
anvisat en plats som ett frisinnat mellanparti av
borgerlig karaktär.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
