Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné, Carl von — blomsterkonungen i Norden - Vägen till europeisk ryktbarhet - En genial forskare och stor konstnär - Naturens ljuvligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ 2171
skötte tjänsten med mindre nit och unnade sig goda
dagar.
Det som framför allt upptog Linnés tid och krafter
var den stora flora över alla världens växter han hade
satt sig före att utarbeta. Då denna 1753 var färdig
och utkom under namnet Species plantarum, hade han
nog skäl att draga en lättnadens suck. Det är i detta
verk Linné genomför sitt sätt att benämna alla växter
med två latinska namn, varav det första är
gemensamt för alla de arter som bildar släktet, medan det
andra namnet anger den speciella arten.
I 1770-talets början bröts Linnés hälsa av ett
slaganfall, och 1778 avled han.
En genial forskare och stor konstnär
Linnés storhet ligger i hans sunda naturs
oemottaglighet för sådan visdom som endast finns på papperet.
Hans författarskap är baserat på hans och hans
lärjungars egna iakttagelser. Hans reseskildringar visar,
vilken utmärkt skribent han var. Natur, människor,
djur och växter är skildrade med enastående skärpa
och grundlighet.
Linnés systematiska arbeten har varit av största
betydelse. Hans indelning av djur och växter har
förklarligt nog inte kunnat helt stå sig in i våra dagar.
Men hans nomenklatur (namngivning) har vi ännu
kvar. Utom de stora verken Species plantarum och
Systema naturæ har han utgivit Flora suecica och
Fauna suecica (svensk flora och svensk fauna), där
han skildrar vår växt- och djurvärld. I Philosophia
botanica framhåller Linné själv, att sexualsystemet
inte är utan brister och lägger i en senare skrift
Naturliga ordningar första grunden till en naturlig
växtsystematik. - Linné var berömd över hela Europa,
och många var de utlänningar som åhörde hans
föreläsningar och som deltog i de berömda exkursioner,
vilka avslutade hans föreläsningar på våren.
Men all den ära som kom honom till del gjorde inte
hans inre harmoniskt. Ett närmare studium av de
skrifter och efterlämnade papper där Linné lade fram
sina tankar om människolivet visar att han med åren
blev allt bittrare och besviknare. En mörk tro på
obönhörlig vedergällning präglar Ne’mesis divi’na, en
samling anteckningar som var avsedda för sonen. De
många exemplen på att straffet följer brottet i spåren
radas upp med systematikerns och realistens
konsekvens och skärpa, då och då med ett drag av bister
humor. Det var allt sådant som gjorde Linné till en av
den svenska prosans största stilister. Hans korthuggna
och uttrycksfulla språk, lika lämpat för
verklighetstrogna notiser som för äkta patos och naturlyrik, kan
aldrig nog beundras och har också ständigt blivit
beundrat av våra främsta författare, generation efter
generation. Hos Linné har de kunnat lära sig att skriva
en svenska som är på en gång genomtänkt och folklig,
konstnärlig och enkel, saklig och gripande.
Carl von Linné. Målning av Alexander Roslin 1775.
Naturens ljuvligheter
VÄXT-RIKET är så manstarkt, at det täcker
hela torra Jordklotet.
Gräsen i sin simpla drägt utgöra här Allmogen;
de äro de mäste och skatta mäst; bärga sig
bäst, ehuru de dageligen trampas och plågas.
Örterne utgjöra Noblessen, och prunka med
sine konstige klädningar, med sine lysande
blommor, samt lukt och smak.
Träden äro de Förnäme med sine högstammige
beständige kronor; de gjöra lugn för de andre
och vederqvicka dem med sine utdunstningar.
De taggige Buskar hålla sig mäst ibland dem,
hvilka, som vakthafvande Soldater med sine
gevär, försvara de späde växter, som draga
sig til dem.
Ormbunkarne äro Nybyggare, bo uti aflägsne
platser, at uptaga nybyggen.
Mossar kallas Slafvarne, som tjena växterne;
dem de täcka för Vinter-kölden, skygga för
Sol-hettan, fria för rutnelsen, men vika för
alle andre.
Svamparne äro et ströfvande pack, som röfva alt
hvad de finna lemnat, sedan Flora gådt i sit
Vinter-tält emot Hösten.
Ur Deliciæ Naturæ (Naturens ljuvligheter)
det berömda tal varmed Linné den 14
december 1772 nedlade sitt ämbete som
rektor vid Uppsala universitet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
