Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litauen — en ny sovjetrepublik - En dramatisk historia - Ett väl uppodlat jordbruksland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2172 LITAUEN
EN NY SOVJETREPUBLIK
LITAUEN (Lietuva’), det sydligaste av de baltiska
länderna, som under de senaste århundradena
endast varit självständiga mellan 1918 och 1940, var
under medeltiden en ganska betydande stat. Av de
baltiska staterna var Litauen den enda som kunde
motstå de tyska erövrama; den kunde t. o. m. utvidga
sitt område mot öster och hålla stånd mot tatarerna,
vilka lade Ryssland under sitt välde. År 1386 blev
den litauiske storfursten Jagiello kristen, och genom
sitt giftermål med den sista polska prinsessan av
Pias-temas släkt vann han även Polens krona. Litauens
glansperiod inföll under början av 1400-talet, då det
nådde från Östersjön till Svarta havet. Senare blev det
Polen som blev huvudlandet, och många ryska
områden avsöndrades. Många av de förnämsta polska
adelssläkterna var dock alltjämt av litauisk börd.
Vid Polens delning på 1700-talet kom landet under
Ryssland, men även under det ryska väldet behöll en
del av de litauiska furstesläkterna sina gods och sitt
inflytande.
En dramatisk historia
Såväl 1863 års uppror som 1905 års
revolutionsförsök vann ivriga anhängare i Litauen men
undertrycktes av de ryska myndigheterna, vilka därpå sökte
kolonisera landet med ryssar. Under första världskriget
led Litauen liksom Polen oerhört av krigets
härjningar, hundratusentals litauer »evakuerades» till det inre
Ryssland, och landet blev krigsskådeplats. Det
ockuperades 1915-18 av tyskarna för att sedan ånyo
under ett par år bli skådeplats för heta strider mellan
tyskar, ryssar och polacker. Först 1920 avslöts ett
fredsfördrag med Ryssland.
Till Polen och Tyskland förblev förbindelserna
spända. Den polske generalen Zeligowski intog
genom en kupp 9 okt. 1920 den gamla litauiska
huvudstaden Vilna, som därefter behölls av polackerna tills
det andra världskriget återförde staden till Litauen.
Memelfrågan vållade fiendskap med Tyskland. I
Ver-saillesfreden fick Tyskland avstå Memelområdet till
segermakterna, som hade för avsikt att ge det till
Litauen som hamn vid Östersjön. Till en början
förvaltades området av »ambassadörkonferensen» i Paris och
var besatt av franska trupper. I januari 1923 trängde
civilklädda litauer in i området, sedan de drivit bort
de franska trupperna, och småningom erkände
Nationernas förbund erövringen, men Memelområdet skulle
ha vidsträckt självstyrelse. Denna kränktes
upprepade gånger av litauema, vilket gav Tyskland
förevändning att i mars 1939 återtaga området. Till
Ryssland närmade sig Litauen på grund av
motsättningarna mot Polen.
Storlek. 65 200 km2, 3 milj. inv. 1954.
Naturförhållanden. Mestadels kuperat moränlandskap, vars
högsta punkter når omkr. 300 m ö. h.
Floder. Njemen (Memel). Nerys (Vilija), Nevezys, alla delvis
segelbara. Övriga floder har betydelse endast som flottleder.
Produkter. Råg, vete, korn, havre, lin, smör, fläsk, ägg, trä.
Städer. Kovno (Kaunas), den forna huvudstaden, 154 000 inv.
(1940). Sjauljaj m. fl. Inom Memelområdet Memel (Klaipeda).
Vilnjus (Vilna), tidigare Litauens huvudstad, senare polsk, nu
åter Litauens huvudstad, hade 209 000 inv. 1939.
Karta vid art. Estland.
Under det andra världskriget tvingades Litauen 11
okt. 1939 att sluta ett avtal med Sovjet, varigenom det
visserligen återfick Vilna men ställde sig under
Sovjetunionens skydd. Genom en tillrättalagd
folkomröstning följande sommar inlemmades landet som
autonom sovjetrepublik i Sovjetunionen, men redan i juni
1941 besattes landet av tyskarna efter det tysk-ryska
krigets utbrott. På hösten 1944 kom det utblottade
landet ånyo under Sovjetunionen och bildar nu åter
en autonom sovjetrepublik.
Inrikespolitiskt hade Litauen många svåra problem
att brottas med under sin korta självständighetstid.
Partierna växlade vid makten. Revolutions- och
kuppförsök var vanliga, författningen ändrades ofta eller
sattes ur kraft, och tidvis styrdes landet av diktatorer.
De gamla polska adelsgodsen uppdelades genom en
agrarreform 1922, varigenom alla gods med större
areal än 150 ha förstatligades och delades upp i
småbruk.
Ett väl uppodlat jordbruksland
Nästan halva arealen är åker, en fjärdedel äng och
betesmark. Landet är ett bondeland, där tre
fjärdedelar av befolkningen lever av jordbruket. Mest odlas
råg (20% av åkern), havre, vete, korn och potatis; även
linodlingen är av vikt. Boskapsskötseln är av gammalt
huvudnäringen, och särskilt svinaveln är betydande.
Skogsbruket har i vissa trakter börjat få större
omfattning.
Litauen är ett utpräglat moränlandskap, en
fortsättning på det moränstråk som skiljer den tyska
östersjökusten från nordryska låglandet. De södra och
östra delarna, som fortsätter den masuriska sjöplatån,
är rika på sjöar och skogbevuxna kullar. Nordvästra
Litauen, det s. k. Samogitien, är ett svagt vågigt
slättland, som genomdrages av breda floddalar. En
säregen natur har Memelområdet mellan Njemens
nedersta lopp och havet. Dit räknas även nordöstra
delen avKurische Nehrung utanför Kurisches Haff,
uppbyggd av strandvallar och dyner, bland dem den
högsta i Europa. Litauens huvudflod är Njemen (Memel),
som nedanför Grodno bildar en naturskön, djupt
nedskuren genombrottsdal; från Kovno, där den vänder
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
