Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livräddning — hur man räddar en drunknande - Man bör helst närma sig den drunknande bakifrån - Hur den drunknande kan bärgas - Konstgjord andning (Schäfers modifierade metod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVRÄDDNING 2177
Fig. I. Man bör medföra ispik, isdubbar och livlina då man färdas på okända isar. Med isdubbarnas hjälp tar man sig upp
ganska enkelt även med ränsel på ryggen, men utan dem är man hänvisad till att i ett hörn av vaken försöka ta sig upp
ryggledes med hjälp av armbågarna. Kommer man in under isen och förlorar kontakten med hålet, kan man försöka leta
reda på det genom att dyka och sedan se upp efter det ljusare hålet.
HUR MAN RÄDDAR EN DRUNKNANDE
Livräddning. Begreppet livräddning är i det
allmänna språkbruket närmast förbundet med
rädd-ningsåtgärder vid drunkningsfara. Verksamheten på
området har i Sverige liksom tidigare i England
organiserats på två linjer, avseende
räddningsanstal-ter vid skeppsbrott samt åtgärder vid
drunkningstill-bud i övrigt.
De metodiska regler som utarbetats för räddning av
drunknande har anpassats till olika förutsättningar,
och härvid har tagits särskild hänsyn till räddarens
risker. Utbildningen i ämnet omfattar följande tre
öv-ningsgrupper: i) »lösgöringsgrepp»,
tillvägagångssätten att frigöra sig från en drunknandes ofta
krampaktiga tag om räddaren 2) »ilandföring», sätten att
bärga den nödställde 3) behandling av skenbart
drunknad.
Övningarna förberedes lämpligast på land, varvid
deltagarna ordnas parvis mot varandra på led
(»räddare» och »drunknande»). Den praktiska
tillämpningen i vatten ställer stora krav på elevernas kraft
och uthållighet och förutsätter god allmän
simträning, bl. a. säkerhet i längd- och djupdykning.
Övningarna kombineras efter hand till en illusorisk,
fullständig räddningsakt.
Man bör helst närma sig den drunknande bakifrån
Som regel gäller, att räddaren om möjligt bör närma
sig den drunknande bakifrån för att inte riskera att
genom ett grepp av denne bli neddragen i djupet. Vid
utbildningen räknar man med möjligheten, att den
nödställde lyckats gripa fatt i räddaren, t. ex. om
hal
sen (fig. 2), om bålen utanför armarna (fig. 3), om
bägge handlederna (fig. 5) eller en av dem (fig. 6),
om benen etc.
Hur den drunknande kan bärgas
Omedelbart efter lösgöringen fattar räddaren den
nödställde stadigt om armarna och vänder honom för
att förebygga ett förnyat grepp. Ilandföringen kan ske
på olika sätt, beroende på den nödställdes tillstånd.
Räddaren simmar i regel på rygg med fattning om
hans huvud, överarmar (»armbågsfattning») eller
bröst. Noga tillses, att hans näsa och mun härunder
hålles väl över vattnet. Fig. 4 visar en bärgning med
»huvudfattning», varvid räddaren håller armarna
sträckta för att bereda största rörelsefrihet för benen
vid simningen. Se till, att strupen inte klämmes vid
fattningen! Detta ilandföringssätt kommer bl. a. till
användning, då den nödställde är medvetslös. Är han
vid sans och fullt lugn, är »axelstöd» att förorda,
varvid räddaren simmar bröstsim (fig. 7).
Om den räddade är utan medvetande, skall — vare
sig livstecken förmärks eller inte - åtgärder utan
dröjsmål vidtagas för konstgjord andning.
Låt anskaffa torra filtar, och tillkalla läkare, om så
är möjligt.
Konstgjord andning (Schäfers modifierade metod)
Den förolyckade lägges varligt framstupa på ett
jämnt och fast underlag (om detta lutar, lägg
huvudet lägst). Tag av patienten ytterkläder, men blotta
inte hans kropp. Lossa allt, som stramar (halsduk,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
138—408871 IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
