Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livräddning — hur man räddar en drunknande - Konstgjord andning (Schäfers modifierade metod) - Då isen brister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVRÄDDNING 2 I 79
Fig. 5. Det kan hända, att den drunknande fattar’om
räddarens handleder med tummarna på innersidan. Sträck då dina
armar framåt-uppåt. För dem med kraft inåt-nedåt samt
slutligen utåt, dvs. bryt dina armar mot den drunknandes tummar,
där ju motståndet är svagast.
Fig. 6. Fattar den drunknande med båda händerna om
räddarens ena arm, kan lösgöring ske på följande sätt: För din fria
arm mellan den drunknandes bägge armar. Fatta med din fria
hand om din andra hand, och bryt denna mot den
drunknandes tummar, så att han släpper taget.
Så snart tydliga livstecken förmärks och
självständiga andningsrörelser inställer sig, avbrytes
behandlingen, varefter åtgärder vidtages för att yttermera
påverka blodomloppet och återställa kroppsvärmen.
Lägg patienten på ett torrt och varmt underlag av
filtar, och gnid honom lugnt och jämnt med ylle, helst
varmt, i riktning från händer och fötter mot hjärtat.
Då andningen kommit i gång, föres den sjuke,
alltjämt i liggande ställning, inomhus och nedbäddas.
Placera värmekrus, omvirade med ylletyg, mellan bröst
och armar samt vid fötter och lår. Giv honom
teskeds-vis varmt, starkt kaffe, te e. d., så snart han återfått
medvetandet och förmår att svälja. Men vaka över
honom! Skulle den naturliga andningen visa tecken på
att avstanna, återupptages omedelbart behandlingen
med konstgjord andning. Denna bör fortsättas minst
tre-fyra timmar, innan hoppet att rädda den
förolyckade uppgives.
Då isen brister
Drunkningsolyckorna vintertid har under senare år
motarbetats genom ett omfattande upplysningsarbete,
främst syftande till en allmänt utbredd iskunnighet.
Hit hör bl. a. kännedom om isarnas
bärighetsförhål-landen och sätten att gå till väga vid ett olyckstillbud
på svag is. Ispik, isdubbar och livlina bör inte saknas
i utrustningen vid färder på okända isar. Piken är en
stav av ungefär axelhöjd, tämligen grov och av starkt
träslag. Genom regelbundna, täta, kraftiga hugg med
piken under färden fram förvissar man sig om isens
beskaffenhet. Tränger vatten upp vid en stöt, är det
fara. Piken kan också komma till användning, om det
bär igenom, varvid den placeras tvärs över vaken som
stöd och för att fördela påfrestningen på den svaga
iskanten. Dubbarna - ett par trähandtag, i ena änden
försedda med en vass, trekantig järnspets - ger den
nödställde fäste i isen, då han arbetar sig upp (fig. 1).
Fig. 7. Axelstöd. Om den
nödställde är vid full sans och lugn,
för du honom lättast i land genom
s. k. axelstöd. Tillsäg honom att
med sträckta armar lägga sina
händer på dina axlar. Simma
vanligt bröstsim.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
