Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livräddning — hur man räddar en drunknande - Då isen brister - Ljud — hörbara vibrationer - Ljudets hastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2180 ljud
Fig. io.
Fig. 8.
Fig. 9-
Schäfers metod för konstgjord andning. Rensa hastigt munnen från slam, gyttja e. d. Fatta så med bägge armarna och lyft
patienten för att därigenom uttömma det i svalget och övre luftvägarna befintliga vattnet (fig. 8). Se till att munnen såväl nu som
under den följande behandlingen med konstgjord andning är öppen. Intag huksittande eller ock knästående ställning grensle
över eller vid sidan av patienten med händerna placerade över veka livet och bröstkorgens nedre del (tummarna strax intill
och parallella med varandra, fingrarna i övrigt utsträckta). För över kroppstyngden, och tryck med raka armar jämnt och
kraftigt nedåt (utandning, fig. 9.). Res upp överlivet och släpp hastigt efter trycket (inandning, fig. io).
Samtliga bilder utförda efter anvisning av Svenska Livräddningssällskapet.
De skall vara förenade genom ett ca 1,5 m långt snöre
och hållas lätt tillgängliga, t. ex. i en yttre bröstficka,
varvid snörets mitt fästes i ett knapphål i
ytterplagget. Spetsarna skall vara löst instuckna i ett
läderskydd eller ett par korkar. Utan isdubbar eller någon
ersättning för dylika - en slidkniv eller annat
spetsigt och kantigt föremål - är den nödställde hänvisad
till det krävande sättet att taga sig upp i ryggläge (fig.
1). Armarna sträcks utåt-bakåt, och genom kraftiga
simtag och knyckar med benen samt skuldrornas
medverkan arbetar han sig upp så långt, att ena foten får
något stöd i iskanten, varefter han rullar eller hasar
sig bort till säkrare underlag. Ger vakranden vika, har
han att genom hårda, ihärdiga slag plöja upp en fåra
och därigenom söka sig fram till fast is. Livlinan bör
vara lätt och smidig, helst av bomull, och av en
tjocklek något understigande en blyertspennas. I ena ändan
är den försedd med en liten läderpåse, fylld med
blyhagel och avsedd att vid kast öka träffsäkerheten.
Den andra ändan slutar i en karbinhake, som vid
linans användning fästes i en livrem eller ytterplagget.
Livlinan bäres under färd snett över ena axeln och
uppskjuten i öglor, såsom bruket är bland brandmän,
varigenom linan på ett ögonblick kan dragas ut och
göras klar för kast. Detta utföres som regel på
följande sätt. Linan fattas med höger hand ett stycke
från tyngdändan och slungas med full kraft efter en
serie mjuka pendlingar med armarna och lätt
fjäd-ring av kroppen i övrigt. Genom att slå ett par
rundtörnar kring en dubb i isen ger räddaren linan en fix
angöringspunkt. I avsaknad av livlina kan man
tillgripa rocken, hängslena, ryggsäcken e. d., varvid
räddaren ålar sig fram på magen till vakens närhet. Med
den fria handen tar han genom en dubb, slidkniv,
skridsko e. d. fäste i isen för att inte själv dragas ned.
Vad som helst, ägnat att fördela trycket på den
bräckliga isen, kan komma till användning, då räddaren
söker sig ut till olycksplatsen, en stege, ett par
brädstumpar, gärdsgårdsstörar, granruskor, åror. Redskapet
skjutes fram till vaken, varefter räddaren hasar sig
fram till erforderligt räckhåll. Den nödställde bärgas
i sid- eller ryggläge mot iskanten.
För livräddningens främjande i Sverige verkar
Svenska Livräddningssällskapet, grundat 1898. Det
bedriver upplysningsverksamhet för
drunkningsolyc-kornas bekämpande bl. a. genom kurser i livräddning
samt en omfattande upplysningsverksamhet, t. ex. i
radio. Se vidare Simning.
HÖRBARA VIBRATIONER
Ljud. Läran om ljudet kallas akusti’k. Hur ett ljud
eller en ton uppkommer kan man måhända lättast
åskådliggöra genom att man knäpper på en fiolsträng.
Samtidigt som man då hör tonen kan man med ögat
iakttaga den vibrerande strängen. Ljudet uppkommer
genom att luftpartiklarna närmast strängen eller
invid den samvibrerande fiolkroppen sättes i rörelse.
Dessa luftpartiklar påverkar därefter sina närmaste
grannar, vilka härefter i sin ordning sätter nästa
grannskap i rörelse. Ljudet kommer på detta sätt att
med en viss bestämd hastighet fortplanta sig genom
luften, rätlinigt åt alla håll. Det har karaktären av
en longitudinell vågrörelse, dvs. luftpartiklamas
vi-brationsrörelse försiggår i samma riktning som den i
vilken ljudet fortplantar sig. Vibrationerna innebär,
att luften i en fix punkt omväxlande förtunnas och
förtätas. Kunde en observatör följa ljudet med dettas
hastighet, skulle han antingen ständigt befinna sig i
en undertrycksregion eller i ett övertryck, beroende
av i vilken fas av ljudvågen han befunne sig. Om
ljudet utgår från en punktformig ljudkälla, försvagas
dess amplitud genom spridningen på alldeles samma
sätt som ljuset, dvs. med kvadraten på avståndet.
Ljudets hastighet
Då ljudet fortplantar sig genom en gas och sålunda
förmedlas genom gaspartiklarnas molekylarrörelse, är
det tydligt, att ljudhastigheten aldrig kan överstiga
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
