Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lövträd — träd som fäller sina blad om hösten - Jätteaspar och Vasaekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 30 LÖVTRÄD
Asken t. v. är ett av våra ståtligaste lövträd, som dock numera är tämligen sällsynt i den naturliga lövskogen. Bokarna i mitten
bildar skogar i Skåne och Blekinge men förekommer spridda eller som alléträd uppe i Mellansverige. Björken t. h. är vårt
allmännast förekommande lövskogsträd.
TRAD SOM FALLER SINA BLAD OM HOSTEN
LÖVTRÄD. Man brukar efter bladens utseende
skilja på två olika typer av träd, nämligen lövträd och
barrträd. De förstnämnda har en utbredd bladskiva,
medan den hos de sistnämnda är mycket smal, nästan
nålformig. Samtliga svenska lövträd fäller sina blad
om hösten, men våra barrträd däremot behåller dem,
på ett undantag när. Undantaget från regeln är
lärkträdet.
De flesta och för vårt land mest betydelsefulla
lövträden tillhör hängeväxternas familj (Amenta’ceae).
Utmärkande för denna familj är framför allt den ringa
storleken hos blommorna, vilka ofta sitter i slaka
ax, s. k. hängen. Blomningen inträffar vanligen före
eller eljest strax efter lövsprickningen. Blommorna
saknar i allmänhet honung och deras ståndarmjöl
föres alltså inte över till pistillmärkena av insekter utan
genom vinden. Frukterna kan ha ganska varierande
utseende men är nästan alltid torra. Ibland utgörs de
av små fröhus. När dessa öppnar sig, blir deras små
håriga frön åtkomliga för vinden, som hastigt
skingrar dem. På detta sätt förs exempelvis aspens och
videarternas frön omkring. Hos björken sprides hela den
vingade frukten. Den är så lätt, att det går 1,5
miljoner frukter på ett kg. Alens frukter sitter i små
kottelika fruktställningar. Under vintern spretar de
högblad isär som bildar kotten. De små bruna nötterna
lossnar då och faller ned på snön eller isen vid alens
rötter, och där blir de liggande, tills de om våren förs
bort av smältvattnet.
Lövverkets utseende bidrar väsentligt till att ge
varje trädslag dess särskilda karaktär. Björkarna är
ju ganska småbladiga. I synnerhet gäller detta dens. k.
ornäsbjörken, vars blad är sönderskurna av djupa
in-buktningar. Eken har betydligt större blad, som i
kanten har pariga inbuktningar. Pilarnas, bokarnas,
alarnas och asparnas blad har däremot inga större
inskärningar. Asparnas blad är kända för sin lättrörlighet,
vilken beror på att de ganska stora, nästan cirkelrunda
skivorna har långa smala bladskaft, som är hoptryckta
från sidorna. Valnötsträdens blad är av en helt
avvikande typ. De kan bli bortåt 4 dm långa och är
sammansatta av ett ganska stort antal småblad.
I vissa fall är barken på träden så egenartad, att
man inte kan undgå att lägga märke till den. Allra mest
iögonenfallande är björkarnas vita bark med vågräta,
mörka strimmor. Barkens vita färg uppkommer
genom att de celler av vilka barken består är fyllda med
små korn av ett vitt ämne kallat betulin. De mörka
strimmorna utgör mynningsställena för luftkanaler,
som leder in i stammen.
Jätteaspar och Vasaekar
Jätteaspen anträffades av Nilsson-Ehle 1935 vid
Ringsjön i Skåne och har senare upptäckts på ett
flertal platser i vårt land. Den har uppstått av vanlig asp
genom kromosomfördubblingar. Den växer snabbare
och uppvisar i många avseenden bättre egenskaper
och väntas därför bli ett utmärkt virkesträd.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
