Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lövträd — träd som fäller sina blad om hösten - Jätteaspar och Vasaekar - Hur man utvinner kork av korkeken - Den ståtliga asken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________________________________________________________ LÖVTRÄD 2231
T. v. masurbjörk, Norra Djurgården, Stockholm. I mitten klibbal med en brösthöjdsomkrets av 390 cm, Hassle socken,
Västergötland, och t. h. asp, honträd i blomning, Norra Djurgården, Stockholm.
Eken står för oss som styrkans symbol. I synnerhet
hos äldre exemplar ger den kraftiga stammen och de
grova grenar som utgår från den ett intryck av en
hållfasthet, vilken bör tåla påfrestning även av mycket
hårda stormar. Att trädets styrka inte är skenbar utan
verklig, visar den långtifrån sällsynta förekomsten av
mer än hundraåriga ekar. Många av dem är t. o. m. så
åldriga, att deras växttid omfattar hela det skede i vårt
lands historia som vi brukar benämna »nya tiden».
Flera dylika ekar finns i Stockholmstrakten på gårdar
som varit i Vasasläktens ägo. De har därför fått
benämningen Vasaekar. Att just Vasaekarna blivit
bevarade är nog inte en tillfällighet, ty man vet, att
Gustav I var mån om att skydda detta ädla trädslag. Så
t. ex. skrev han en gång »... och anamme vi härmed
all ekeskog uti vårt synnerliga hägn och frid
förbjudande allo, eho han än är, häremot något hinder eller
förfång göra, vid vår ogunst». Detta är emellertid inte
första gången man får bevis på den uppskattning av
ekskogen, som tar sig uttryck i bestämmelser för
skyddande av trädslaget i fråga. Redan den gamla
västgöta-lagen innehåller skyddsbestämmelser mot skövling
av ekskog. Där stadgas exempelvis böter för den som
olovandes högg en ollonbärande ek. Böterna var
satta till sex öre, vilket på den tiden var en ansenlig
summa.
Samma motståndskraft som den växande eken har
visar också det virke den ger. Därför är ek ett
värdefullt skeppsvirke och ett eftersökt byggnadsvirke, där
det kräves slitstyrka och varaktighet. Utom nämnda
egenskaper har träets vackra ådring gjort det till ett
omtyckt möbelvirke. Särskilt uppskattad är ek som
mörknat genom att ligga i vatten.
Det finns två ekarter i vårt land. Mälardalens och
överhuvudtaget Götalands och Svealands ståtliga ekar
är sommarek. I sydvästra Sverige förekommer en
annan, mindre ekart, vintereken. Dess blad, som har
spetsigare flikar än sommarekens, sitter ofta vissnade
kvar på trädet under vintern.
Hur man utvinner kork av korkeken
Bland övriga Quercus-arter är nog den i västra
Medelhavsländerna växande korkeken den mest kända.
Tills korkeken uppnått fyra års ålder, är den som andra
träd täckt av en slät bark. Under denna bildas ett
korkskikt, som är tunt, sprött och tekniskt oanvändbart,
varför det avlägsnas. I dess ställe växer då ut ett
korkskikt, som år från år blir tjockare och som kan
avlägsnas ungefär vart tionde år.
Den mängd kork ett träd lämnar ökar med trädets
ålder från 10 kg vid första skörden till 150 kg hos
utvuxna ekar. Barken hos ekarterna innehåller garvsyra
i så stora mängder, att den kan användas vid
garv-ning av läder.
Medelhavsländernas ekarter är i motsats till våra
arter ständigt gröna. För alla ekarter gemensam är
förekomsten av oansenliga, gröna blommor, vilkas
stån-darmjöl förs omkring av vinden. Frukten, som är en
nöt och hos eken fått benämningen ollon, är vid basen
omsluten av en skål. Ollonen är en begärlig föda
för svin.
Den ståtliga asken
Men det finns flera andra växtfamiljer
representerade i vårt lövträdsbestånd. Ask, alm, lönn och lind
betecknar lika många växtfamiljer. Asken är ett
högväxt träd med slät bark och mycket karakteristiska
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>