Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Ladulås — den svenska frälseadelns grundare - Världsliga frälsets upphovsman - Böndernas beskyddare - En kraftfull och initiativrik härskare - Magnus Eriksson — en olycklig konung i en orolig tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2240 MAGNUS
Magnus Ladulås’ sigill. Konungen, i krona och mantel, med liljespira och riksäpple, sitter på en rikt utsirad tron i spetsbågestil.
Kontrasigillet har en bågrand med fyrpass kring skölden med folkungalejonet.
som gjorde krigstjänst till häst skulle åtnjuta frihet
från skatt, »frälse». Därmed fick Sverige efter
kontinentalt mönster en pansarklädd ryttarhär. Men det
var inte den enda impulsen utifrån. Riddarväsendets
intåg i vårt land skedde under denna tid, och på Alsnö
hade den praktälskande kungen ett ståtligt palats av
riddarborgens typ (se Riddarväsen och Adelsö).
Svenskt bergsbruk och svenskt stadsväsen tog stora
steg framåt, och även i utrikespolitiken spårar man
Magnus’ kraftiga hand. Det var under hans tid som
Gotland formligen införlivades efter att förut ha
intagit en så gott som självständig ställning.
Böndernas beskyddare
Som lagstiftare gick Magnus i faderns fotspår.
Dennes s. k. fridslagar bekräftade han och utökade dem
bl. a. med ovannämnda påbud, som skulle skydda
bönderna mot herrarnas våldgästning och godtycke. Och
han såg till att denna rikslagslagstiftning, som grep ut
över landskapsgränser och landskapslagar, verkligen
kom att efterlevas. En medlem av en av rikets
förnämsta stormannasläkter, Folke Algotsson, bröt
genom ett dramatiskt brudrov mot lagen om kvinnofrid.
Händelsen blev ett kärt ämne för den medeltida
bal
laddiktningen. Men Magnus var ingalunda villig att se
genom fingrarna. Tvärtom, han tog tillfället i akt att
statuera ett exempel och visa, att även samhällets
spetsar måste böja sig för den kungliga lagstiftningen.
Och han slog till hårt. Då gärningsmannen räddat sig
genom landsflykt, utkrävdes straffet av den mäktiga
släkten. En broder som hjälpt honom att fly
avrättades, en annan fick så biskop han var ödmjukt bedja
om nåd, och fadern, som var lagman i Västergötland,
förlorade sitt ämbete.
En kraftfull och initiativrik härskare
Endast femtio år gammal avled Magnus Ladulås på
kungaborgen Näs på Visingsö. På dödsbädden hade
han till förmyndare för sina omyndiga söner utsett
marsken Tyrgils Knutsson, som skulle styra riket
under den vid faderns död endast tioårige Birgers
omyndighet. »Att han skulle så tidigt från världen dö -
vållade mången sorg och kvida», heter det om Magnus
i rimkrönikan. Kontrasten mellan hans regering och
de efterföljande oroliga tiderna under sönerna och
sonsonen har bidragit till att skapa bilden av Magnus
Ladulås som en svensk idealkonung. Att han var en
kraftfull och initiativrik härskare är obestridligt.
EN OLYCKLIG KONUNG I EN OROLIG TID
Magnus
Eriksson ( i 3 i 6-74) var svensk konung
1319-1365 och norsk konung 1319-1355. Magnus
var son till hertig Erik Magnusson, som så sorgligt
omkom efter »Nyköpings gästabud». Då förövaren av
detta dåd, konung Birger, avsatts, valdes den treårige
Magnus Eriksson på Mora äng till Sveriges konung
(1319). Genom modern, hertiginnan Ingeborg, som var
norska, var han också arvtagare till Norges tron.
Under Magnus’ minderårighet skötte rådet styrelsen. Då
han 1332 inträdde som myndig konung, hälsades han
med stora förhoppningar. Enligt en hypotes var det
till detta tillfälle som den s. k. Erikskrönikan
författades; den hade till huvudperson och hjälte den unge
konungens populäre fader, hertig Erik.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
