Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmö — Sveriges tredje stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2248 MALMÖ
SVERIGES TREDJE STAD
IVlALMO. Sydsveriges metropol intar både i fråga
om folkmängden och som handels- och industristad
tredje platsen bland rikets städer. Det är Sveriges
stora infartsport i söder från utlandet och genom
sitt läge vid det livliga sjöfartsstråket Öresund en av
vårt lands storhamnar. Även om Malmös egen
handelsflotta är av relativt blygsam storlek kommer staden
som nummer tre i riket ur både import- och
exportsynpunkt.
Malmös senare historia är till stor del den nutida
hamnens. På Norra Vallgatan står en staty av
malmö-borgaren Frans Suell, vars framsynthet och
initiativkraft staden har all anledning att på detta sätt hylla.
Det var nämligen han som redan 1775 förmådde
magistraten att godkänna ett förslag till hamnbyggnad.
Den dåvarande hamnen, en enkel pålbrygga, vid
vilken endast roddbåtar kunde lägga till, motsvarade
ingalunda sjöfartens krav. En hamndirektion
tillsattes, och man lyckades anlägga bassänger och
inseg-lingsrännor. 1806 kunde hamnen angöras av fartyg
med 7 fots djupgående, dvs. omkr. 90 tons lastdryghet.
1821 inlöpte i hamnen den första tremastaren,
medförande 500 tunnor salt. Hamndjupet var då 2,6 m.
Bas-sängerna har sedermera småningom fördjupats, och
den för närvarande djupaste bassängen,
Frihamns-bassängen, är 9,25 m djup. Lilla torrdockan byggdes
1852-57, Stora dockan 1912 och Nya torrdockan (190
m lång) 1948. År 1855 påbörjades arbetena med Södra
stambanans indragande i hamnområdet. Det första
ångfärjeläget (Malmö-Köpenhamn) var färdigt 1895,
det andra 1903. Längden av järnvägsspåren innanför
kajerna är omkring 42 km, och hela kajlängden
uppgår till över 10 km. Redan 1905 uppkom förslaget att
bygga en frihamn, men först 1914 blev den beslutad,
och 1922 öppnades både fri- och industrihamnen för
trafik.
1951 var antalet ankomna och avgångna fartyg
22 738 om 9,3 milj, nettoton (Limhamn inräknat).
Frihamnen har tyvärr inte infriat alla de förhoppningar
man knutit till den vid dess tillkomst men går dock
med vinst. Över kajerna i hamnen gick 1951 en
godsmängd av omkr. 2,9 milj. ton. Då Skåne är Sveriges
främsta jordbruksprovins, består införseln till stor del
av fodervaror och konstgödsel men domineras dock av
stenkol, bensin och metaller.
Innan Malmö ännu omnämnes som stad, i slutet av
1200-talet, hade det rika sillfisket här vid
Lommabuk-tens södra strand skapat förutsättningar för
uppkomsten av en marknadsort för den under medeltiden så
viktiga sillhandeln. Malmhaug (»sandhög») kallades
den äldsta staden, belägen inom den västra delen av
den nuvarande Gamla staden eller Staden mellan
bro
arna. 1353 fick staden sitt första bevarade
privilegie-brev. Medeltidens driftigaste köpmän i Nordeuropa,
hanseaterna, särskilt lübeckare, slog sig ned på
platsen och gav den namnet Ellenbogen (= armbåge)
efter den böjning kusten här gör. Under Valdemar
Atterdag blev staden en tysk handelsstad, ty Lübeck
hade genom freden i Stralsund tillförsäkrat sig rätten
till Skanör, Falsterbo och Malmö. År 1400 var
exporten av sill från Malmö till Lübeck större än från någon
annan fångstplats. Malmö kunde emellertid inte göra
sig gällande i konkurrensen från Köpenhamn. Till
stadens försvar tjänade Malmöhus slott med vallar och
gravar, uppfört av Erik av Pommern 1434
(restaurerat 1931, nu inrymmande en del av Malmö museum),
samt en stadsmur.
När Skåne blivit svenskt 1658, blev Malmö
länsresidens och utbyggdes till fästning, men då
försvarsverken 1696 stod färdiga, var de föråldrade och
slopades 1741 för att ersättas av Landskronas
befästningar. Malmös handel led naturligtvis stort avbräck
genom Öresundstullen och i synnerhet under de långa
krig då danskarna behärskade havet. 1715 hade det
på sex år inte visat sig något svenskt fartyg på redden.
1730 hade staden blott 282 inv. Orsaken till
tillbakagången låg till stor del i de bristfälliga
hamnförhållandena, som tvingade större fartyg att ankra 3 km
från stranden. Först omkring 1800 började ett
uppsving och en ekonomisk utveckling som staden 1914
kunde celebrera genom sin Baltiska utställning.
Inte mycket återstår av det äldre Malmö. I gamla
staden finns emellertid en del korsvirkes- och
stenhus i äldre stil, såsom rådhuset (uppfört 1546,
ombyggt 1864-69) och länsresidenset (1730) vid Stora
torget; från 1500-talet härstammar det 1935
restaurerade s. k. Flensburgska huset och det Faxeska
korsvirkeshuset, från 1400-talet Jörgen Kocks hus, från
1600-talet det Ulfeldtska, båda med höga trappgavlar.
Äldsta kyrkan är S:t Petri (1300-talet), uppförd i
baltisk tegelgotik. Den 1941-44 vid Fersens väg
uppförda Stadsteatern representerar en modern
arkitektur, och bland övriga nybyggnader kan nämnas de nya
polis- och landsstatshusen, Malmö museums
nybyggnad på slottsområdet, telegrafverkets byggnad samt
Borgarskolan.
Handel, sjöfart och industri har fört Malmö fram
till platsen som Sveriges tredje stad. Antalet
industriarbetare uppgår till ungefär 30 000, sysselsatta i varvs-,
textil-, gummi-, läder-, kemisk-teknisk, kvarn- och
tobaksindustri m. m. 1915 inkorporerades med Malmö
den stora förorten Limhamn, centrum för Skånes
cementindustri. Hela folkmängden uppgick 1953 till
198 645 inv.
Artiklar, som saknas i dette band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
