Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mao Tse-tung — Kinas kommunistiske ledare - Arbete för Kuomintang - »Den långa marschen» - En ny Tito-regim?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2254 MAO TSE-TUNG
Mao Tse-tung, Kommunist-Kinas enväldige skapare, är en
bundsförvant som lätt kan bli besvärlig för Sovjet.
KINAS KOMMUNISTISKE
LEDARE
Mao TSE-TUNG föddes 1895 i ett bondehem i
Hunan, Centralkina. Han genomgick normalskola och
anslöt sig 1911 till en av revolutionsarméerna. Efter
republikens utropande 1912 genomgick han
seminariet i Changsha och fick anställning som
underbibliotekarie vid Peita-universitetet i Peking, där han
sammanfördes med Ch’en Tu-hsiu.
Arbete för Kuomintang
Denne bildade 1921 i Shanghai en förening av unga
intellektuella för marxistiska studier, till vilken Mao
Tse-tung anslöt sig i egenskap av ivrig läsare av Marx
och Lenin. Föreningen ombildades efter någon tid till
det nuvarande kinesiska kommunistpartiet, som 1924
sammanslogs med och blev en underavdelning i
Kuomintang. Mao blev sålunda medlem även av detta
parti samt en tid redaktör för dess tidning.
Mao Tse-tung deltog från 1926 i det stora fälttåg
som, lett av Chiang Kai-shek, med Kanton som
utgångspunkt på kort tid berövade den håglösa
Peking-regeringen makten över allt område söder om
Yang-tsefloden. Efter erövringen av Hangkou och vid
Chi-angs besök i Shanghai och liering med affärsvärlden
där (hösten 1927) uppstod emellertid splittring, och
Mao m. fl. på yttersta vänstern vände Kuomintang
ryggen.
»Den långa marschen»
Efter att ha lett ett misslyckat bondeuppror i
Hunan förenade Mao sina milistrupper med den
kommunistiske generalen Chu-Tehs armé i Kiangsi. Han
blev 1930 partichef efter Li Li-san - Ch’en Tu-hsiu
utstöttes 1927 som »trotskist» och kallades till Moskva
för »omskolning». 1931 koncentrerades Chiangs
trupper mot Mao och Chu-Teh, vilka satt sig fast iKiangsis
bergstrakter, och de måste 1934 slå sig ut och fly till
Yenan i Shensi. Av de 40 000 anhängare (av
ursprungligen 90 000) som överlevde den långa marschen
kunde Mao här uppbygga en elitarmé och en stab av
pro-pagandister.
Som envåldshärskare i ett begränsat område fick
han nu försöka omsätta sina idéer i praktiken,
framför allt de som gällde en rättvisare fördelning av
åkerjorden. 1936 ingick Mao en borgfred med Chiang.
Hans armé omorganiserades till den s. k. 8:e armén,
vilken 1937-45 med sin gerillataktik tillfogade
japanerna svåra förluster. Under dessa år ökade
arméns numerär, bl. a. genom anslutning av folkmilis, till
800 000 man. Efter ett misslyckat försök att bilda en
samlingsregering i Chungking utbröt inbördeskriget
på nytt hösten 1945. Mao måste 1946 utrymma själva
Yenan men behärskade fortfarande större delen av
Nordkina och Mansjuriet. Hösten 1948 vände sig
krigslyckan, och Maos trupper, ledda av Chu-Teh,
erövrade under det följande året provins efter provins
för att vid årsskiftet 1950 vara herrar över hela Kina
utom Formosa. Mao blev president i Folkrepubliken
Kina, som 1 oktober 1949 utropades i Peking. I dec.
for Mao till Moskva, där han efter långvariga
förhandlingar undertecknade en ekonomisk biståndspakt med
Sovjetunionen.
En ny Tito-regim?
Eftersom Maos seger åtminstone delvis berodde på
hans personliga insatser och det kinesiska
kommunistpartiets egna krafter, förutspåddes stundom en
gentemot Moskva relativt självständig politik, men
några tendenser i denna riktning har ännu inte
förmärkts. Inrikespolitiskt inrättade sig Mao efter
sovjetrysk förebild. Även utrikespolitiskt har han hittills
intagit en moskvatrogen hållning såväl vid deltagandet
i Koreakriget som under stilleståndsförhandlingarna.
Mao Tse-tung lär vara mångsidigt begåvad. Vid
sidan om sitt politiska författarskap har han även
ägnat sig åt skönlitterär diktning. Hans mest
framträdande egenskaper ligger dock på det maktpolitiska
planet, vilket har gjort honom - som härskare över
flera hundra milj, kineser - till den näst Stalin och
dennes efterträdare Malenkov mäktigaste mannen
bakom järnridån.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
