Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marco Polo — medeltidens främste reseskildrare - »Lustig lögnare» i Venedig - Margareta — Kalmarunionens skapare - Unionsdrottningen - Kraftfull och rättrådig - Unionen efter Margareta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGARETA 2257
erbjöd sig ett tillfälle för venetianarna att återvända
hem. En kinesisk prinsessa skulle förmälas med
Kub-lai khans frände, Persiens härskare, och de persiska
sändebuden önskade som ledsagare de tre Polo. Med
en flotta på 13 skepp seglade man runt Asien förbi
Sumatra och Ceylon samt framkom till Persien 1294.
Brudgummen var då död, men prinsessan förmäldes
i stället med den avlidnes brorson. Över Bagdad och
Konstantinopel återvände italienarna till Venedig.
Frånsett Marcos deltagande i kriget mot Genua vet
man föga om hans senare öden. I juni 1325 omtalas
det, att han var död sedan någon tid tillbaka.
KALMARUNIONENS SKAPARE
Margareta (1353-1412), nordisk drottning. I
april 1363 firades ett märkligt bröllop på
Köpenhamns slott. Brudgummen var den unge kung Håkan,
son till Magnus Eriksson och drottning Blanka i
Sverige, och bruden var Valdemar Atterdags 10-åriga
dotter Margareta.
Med denna förbindelse grundlädes unionen mellan
de tre nordiska länderna. Då Valdemar Atterdag
avled 1375, blev hans späde dotterson Olov korad till
hans efterträdare med sin mor som förmyndare, och
efter Håkans död 1380 fick Margareta i sonens namn
styra också Norge. År 1387 bortrycktes unge konung
Olov av döden, och nu blev Margareta hyllad som
Danmarks och Norges »fru, husbonde och fullmäktige
förmyndare».
U nionsdr ottningen
I Sverige hade Margaretas svärfader, konung
Magnus, blivit fördriven av stormännen, som inkallade
Albrekt av Mecklenburg, men när denne blev för
självrådig, vände man sig till Margareta med begäran om
hjälp mot Albrekt. Drottningen grep genast tillfället
och lät sina trupper rycka in i Västergötland, och i
närheten av Falköping kom det till strid (1389).
Den övermodige mecklenburgaren triumferade på
förhand över »Kung Byxlös», men
sammandrabbningen slutade med en fullständig seger för Margaretas
folk. Det blev nu drottningens tur att skämta, när
den fångne Albrekt fördes fram till henne iklädd
narrkåpa.
Efter denna seger blev Margareta erkänd som
härskarinna även i Sverige, och genom det berömda
fördraget i Kalmar 1397 stadfästes unionen mellan de
nordiska staterna.
Kraftfull och rättrådig
Man har mycket diskuterat, om drottningen
åsyftade en verklig union mellan Nordens länder eller om
hon blott önskade vidga det danska väldet. Margareta
kände sig säkert i främsta rummet som dansk, och då
Danmark också vid denna tid var det folkrikaste och
mest betydande landet i Norden, låg det nära till
hands, att unionen under hennes ledning blev ett
Stor-Danmark och inte ett Skandinavien. Unionens
nackdelar för de icke-danska folken blev dock inte så
märk
bara under Margaretas egen kraftfulla och rättrådiga
styrelse. I en gammal svensk- klosterbok får
drottningen det eftermälet, att »hon velat hjälpa alla och
envar till lika rätt och lag, styrka rättfärdighet och
undertrycka all orätt, för vilket Gud henne löne».
Margareta Valdemarsdotter måste räknas till
historiens märkligaste kvinnogestalter. Den lilla drottning
som 1366 kom till Norge för att »upptuktas» av den
stränga fru Märta, heliga Birgittas dotter, mognade på
få år till en klok och handlingskraftig regent. I
motgångar och faror visade hon mod och beslutsamhet,
och sina tre riken styrde hon med sällsynt duglighet.
Till det yttre var drottning Margareta ganska
oansenlig, men hon uppträdde med stor värdighet och
utvecklade stor prakt i sin klädedräkt som en i
Uppsala bevarad, guldstickad klänning nogsamt bär vittne
om.
Unionen efter Margareta
Redan under Margaretas närmaste efterträdare,
Erik av Pommern, blev motsättningarna stora inom
unionen, framför allt mellan Sverige och Danmark.
Under Engelbrekts ledning bröt sig svenskarna för en
tid ut ur unionen. 1400-talet samt 1500-talets två
första decennier var en orolig tid, under vilken
unionstanken tidvis förmådde samla de tre rikena
under en gemensam regent men tidvis fick vika för
separatintressen. Kalmarunionen upphörde definitivt
med Gustav Vasas befrielsekrig 1521.
Drottning Margareta. Detalj av gravvården i Roskilde
domkyrka.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
144—410185 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
