Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria — den heliga jungfrun - Jungfru Maria i evangelierna - Traditionens Mariabild - »Rena jungfrun moder är»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2258 MARIA
Maria, Jesu moder, i Michelangelos framställning. En sådan
bild av Maria sörjande över Jesu döda kropp kallas Pietå.
DEN HELIGA JUNGFRUN
Maria, Jesu moder, skymtar i den heliga
historien tämligen sparsamt men har i det kristna
from-hetslivet fått en enastående rangplats. Även rent
reli-gionshistoriskt är Mariagestalten av intresse på grund
av likheterna med andra religioners s. k.
modergudinnor. Om »madonnan med barnet» som ett av
målarkonstens mest inspirerande motiv bär konsthistorien
vittnesbörd.
Jungfru Maria i evangelierna
Det äldsta evangeliet, Markus’, saknar uppgifter om
Jesu födelse och barndom. Nasaretfamilj’en med Jesu
moder, systrar och de fyra bröderna omnämnes blott
i förbigående (kap. 6). Hos de senare evangelistema,
Matteus och Lukas, är Maria en huvudperson i de s. k.
födelse- och barndomsberättelserna. Matteus
berättar om hennes trolovning med timmermannen Josef,
hur hon befanns »havande av helig ande», hur hon
följde Josef till Betlehem, där Jesus föddes, hur
familjen måste fly till Egypten under Herodes’ barnamord
men sedan återvände och bosatte sig i Nasaret. Lukas
har givit oss en mera personlig och levande bild av
Maria. Här finner vi berättelserna om
änglabudska
pen till Maria och Elisabet, Marias lovsång, det
underbart vackra »julevangeliet», tolvåringens tempelbesök
osv. Om hemmet i Nasaret får vi tyvärr ingenting veta
förutom antydningarna i de båda evangelierna om
modems oro inför sonens djärva förkunnelse. Gripande
är scenen vid Kapernaums synagoga: Maria och Jesu
bröder står där utanför och söker förgäves förmå
honom att vända tillbaka med dem. Snart besannas
Marias värsta farhågor. Vid korsets fot står en sörjande
moder (mater dolorosa). En sista glimt ger oss
Apostlagärningarna, som visar oss Maria jämte apostlarna
och Jesu bröder församlade i Jerusalem. »De höll
en-dräktigt ut i bön», heter det.
Traditionens Mariabild
Så mycket mer överflödande på detaljer är
legendens och traditionens rika utgestaltning av
Mariabil-den. Den tar sin början redan i gamla kyrkans första
århundraden. Man vet att berätta om hennes
härstamning och släkt, hennes underbara födelse, när
föräldrarna, Joakim och Anna, i 20 år levat ett barnlöst
äktenskap, hennes uppfostran i templet till en Herrens
tjänarinna, de märkliga undren vid hennes trolovning
vid 14 års ålder med den betydligt äldre Josef etc.
Livet i Nasaret omspinnes med ett nät av underbara
detaljer och smådrag. Skildringen av hennes död, när
Jesus bär hennes själ upp genom himlens skyar, är
infogad i en gyllene vävnad av underverk. Hennes
upp-höjelse till himladrottning vid Sonens högra sida
målas i den fromma fantasins starkaste färger.
»Rena jungfrun moder är»
Marias förhärligande sammanhänger givetvis med
läran om Jesu gudom, som kyrkan tidigt accepterat.
Om Jesus var Gud, måste Maria vara
»gudaföder-skan». Hon var »det heliga skrinet», som burit Gud
själv i sitt moderssköte. Två linjer kan man nu
urskilja i Mariadyrkan: Maria var på samma gång den
rena jungfrun och den ömma och kärleksfulla modern.
Jungfruligheten (virginiteten) stämde bra med tidens
asketiska grundsyn, som såg något ont och lågt i allt
kroppsligt och naturligt. Ogift stånd och avhållsamhet
var heligare och renare än äktenskapet med dess
natursida. Bortsett från denna obibliska och okristliga
grundsyn måste dock erkännas, att i den jungfruliga
Mariagestalten samlats mycket av det allra vackraste
och ädlaste i västerländskt kvinnoideal, inte minst
under den tid »då ridderskapet stod i blom». Den
ridderliga dyrkan av »vår fru» (ma donna, notre dame) som
tog sig uttryck i trubadurernas romanser och
konstnärernas tavlor är bevis på all den intensiva kärlek som
man ägnade den heliga Jungfrun.
Men Maria är också den ömmaste av mödrar, som
från sin himmel följer oss stackars jordebarn i alla
våra sorger och bekymmer. Henne kunde man bedja
till som den stora medlerskan, när Gud syntes alltför
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
