Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marx, Karl Heinrich — politisk profet för hundratals miljoner - Den historiska materialismen - Kapitalismens utveckling till socialism - Marx’ misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2268 MARX ________________________________________
het snabbare än produktionsförhållandena. Denna
föreställning utgör grundvalen för Marx’
revolutions-teori. Enligt denna uppstår efter en viss tid en
motsättning mellan den framträngande
produktionstekniken och äganderättsförhållandena. När motsättningen
skärpts till det yttersta spränges äganderättens
ordning genom teknikens framåtskridande, och en ny
ordning upprättas, som är mera lämplig för den
utvecklade tekniken. Detta är en social revolution, liknande
den som ägde rum t. ex. vid övergången från
feodalis-men till kapitalismen.
Klassteorin står i nära samband med
revolutions-teorin. Frånsett den fornhistoriska tiden har
samhället alltid varit indelat i olika klasser. Klasserna är
sociala grupper, som skiljes från varandra genom
olikheten i äganderätten till produktionsmedlen. På grund
av denna olikhet har det alltid funnits besuttna och
undertryckta klasser med motsatta ekonomiska
intressen. Denna klassmotsättning är den historiska
utvecklingens avgörande kraft. Så kämpade t. ex. under
medeltiden de livegna bönderna och städernas borgare
mot feodaladeln, och så kämpar nu arbetarna mot
kapitalisterna, och genom denna kamp omvälves hela
samhället. Under en social revolution kommer en ny
klass till makten, övertar produktionsmedlen och styr
hela samhället.
Statsteorin utvecklade Marx i anslutning till sin
klassteori. Staten som en särskild maktorganisation
uppkom enligt Marx med den privata äganderätten
och samtidigt med klasserna. Staten är den besuttna
klassens instrument för försvaret av sin egendom och
för undertryckandet av de andra klasserna.
Klassmotsättningen och staten beror alltså på den privata
äganderätten till produktionsmedlen. Därför tror Marx, att
klasserna och staten en gång kommer att försvinna,
när arbetarklassen i framtiden upphäver den privata
äganderätten och genomföl’ socialismen.
Kapitalismens utveckling till socialism
Den nuvarande samhällsordningen kallar Marx
kapitalismen. Till skillnad från tidigare epoker
framstäl-les under kapitalismen alla varor för att säljas på
varumarknaden. Ytligt sett bestämmes varornas pris
av tillgång och efterfrågan. Men priserna kretsar
alltid kring en viss medelpunkt, och medelpunkten
bestämmes genom varornas värde. Detta värde beror på
den mängd arbete som åtgår för varans framställande.
Mängden mätes efter den tid som genomsnittligen
behövs för att framställa en produkt. Denna teori
utvecklade Marx i anslutning till nationalekonomen Ricardo.
På denna teori uppbygger Marx sin berömda
utsug-ningslära eller läran om mervärdet. Arbetarnas
arbetskraft är en vara som alla andra varor och köpes av
företagaren. Priset på denna vara betecknas som lön.
Kapitalisten ger arbetaren blott det som är nödvändigt
för arbetarens livsuppehälle, dvs. det som utgör
arbets
kraftens värde. Men på grund av den utvecklade
tekniken framställes under produktionsprocessen mera
än arbetskraften är värd. Under arbetsprocessen
produceras alltså mervärde. Detta mervärde är
grundvalen för kapitalistens profit, som han får, när han
säljer sina varor, och som han placerar efter eget tycke.
Arbetaren får alltså inte hela det värde som han själv
producerar och har ingen bestämmanderätt över de
varor som han själv framställer. Detta betecknas av
Marx som kapitalistens utsugning av arbetaren.
Profiten placeras till största delen i industrin för
produktionens utvidgning och teknikens förbättring.
Hela processen kallade Marx kapitalackumulationen.
Genom teknikens förbättring inbesparas arbetskraft,
och en del av arbetarna blir stadigvarande arbetslösa.
Denna grupp av alltid förefintliga arbetslösa
betecknas av Marx som en industriell reservarmé. Men
samtidigt utökas arbetarnas antal genom
industrialismens utveckling. Reservarméns förefintlighet och
arbetarnas växande antal trycker på arbetarnas
levnadsstandard. Enligt denna s. k. utarmningslära skulle
sålunda arbetarna bli allt fattigare under kapitalismens
utveckling. Till slut gör arbetarna revolution och
störtar kapitalismen.
Denna utarmningslära kompletterades av Marx
genom kris- och koncentrationsteorin. Under
kapitalismen regleras produktionen inte centralt. Därför
kommer de enskilda företagarna periodvis att producera
mer än som kan köpas på varumarknaden. Därigenom
uppkommer en kris. Under krisen gör många små
företag bankrutt och uppslukas av de större, som på
detta sätt blir ännu mera omfattande. Detta
betecknas av Marx som kapitalets koncentration. I motsats
till arbetarklassen blir alltså kapitalisternas antal allt
mindre, och de få kapitalisterna blir allt rikare.
Konkurrenskampen mellan de större företagarna
tillspetsas, kriserna blir allt värre, och till slut finns det
inom kapitalismens ram inte längre någon utväg ur
kriserna. Det är den proletära revolutionens
ögonblick. Under revolutionen övertar arbetarklassen
makten och upprättar proletariatets diktatur.
Diktaturen överför småningom hela produktionen i statens
händer och undanröjer den privata äganderätten till
produktionsmedlen. Samtidigt med den privata
äganderätten försvinner även klasserna och staten, och
utvecklingen övergår till socialismen, det klasslösa
samhället.
Marx’ misstag
Flera av Marx’ viktigaste förutsägelser har inte
slagit in. Koncentrationen blev inte så stor som han hade
antagit. Arbetarklassens levnadsstandard
försämrades inte under industrialismens utveckling utan
förbättrades. Arbetarna hade alltså ingen anledning att
bli alltmer revolutionära. Men framför allt har Marx
misstagit sig i sin uppfattning om den privata ägande-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
