Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Matematikmaskiner — maskiner som räknar lika fort som tusen man
- Siffermaskinen — räknemästaren
- Hur maskinen arbetar
- Maskinen har minne
- Löser »omöjliga» uppgifter
- Analogimaskinen löser många slags problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ny räknemaskin i USA som använde elektronrör och
som var i stånd att beräkna banan för en projektil
fortare än projektilen själv kunde tillryggalägga den. I
själva verket var det här som ofta annars militära
behov, som drev fram den tekniska utvecklingen; när
det gäller krig ställes ju nästan obegränsade
resurser till förfogande för att skapa nya förstörelse- eller
skyddsmedel.
Idén till automatiska räknemaskiner var inte ny.
Redan 1837 publicerade engelsmannen Ch. Babbage
principen för en siffermaskin men det var först med
de nutida hjälpmedlen telefonreläet och elektronröret
som det blev möjligt att realisera dessa idéer.
Den första siffermaskinen byggdes vid
Harvarduniversitetet i USA och togs i bruk 1944. Den innehöll
roterande hjul som en kontorsräknemaskin, men dessa
påverkades elektriskt. Den första helt elektriska
maskinen som alltså arbetade utan rörliga delar blev
färdig två år senare. Numera har det byggts dussintals
maskiner i de tekniskt utvecklade länderna. De
utnyttjar oftast både rörliga reläer och elektronrör.
Hur maskinen arbetar
En siffermaskins arbete kan jämföras med en
människas, som räknar på vanligt sätt med papper
och penna. Liksom denne måste maskinen få ett
antal siffror att utföra räknearbetet med. Inmatningen i
maskinen av dessa siffror kan ske med kort eller
remsor försedda med hål, som maskinen förstår att tolka.
Vidare måste maskinen få ett program, dvs. en
instruktion om vilka räkneoperationer som skall
utföras med siffrorna. Detta sker också ofta med
hålkort eller remsor.
Vårt vanliga talsystem är som bekant uppbyggt med
talet 10 som enhet. För dessa stora räknemaskiner har
detta sätt att skriva ett tal visat sig opraktiskt. I
stället för tiotalssystemet användes därför
tvåtalssystem. I detta system förekommer bara siffrorna 1 och
0. Talet 1 betyder förstås ett, talet 10 betyder två, talet
11 tre, talet 111 sju ( = 2 + 2 + 2 + 1) och
exempelvis talet sjutton skrives 1001. I detta s. k. binära
system får man tydligen mycket fler siffror för att
beteckna ett tal, men i gengäld är det mycket enklare
att i en maskin återge de två siffrorna 0 och 1 som
behövs. De elektriska relän liksom de elektronör, som
används är antingen till- eller frånslagna. Man kan
då låta tillslaget läge betyda 1 och motsatsen 0.
Maskinen har minne
När en människa räknar har hon obegränsade
möjligheter att på ett papper skriva ned de värden, som
hon får under arbetet och som hon behöver använda
under den fortsatta räkningen. En siffermaskin har
samma behov av att »minnas» framkomna värden
och det har varit en av de största svårigheterna att
åstadkomma detta. Minnet skall osvikligt kunna ta
emot och lämna åter en stor mängd tal och detta skall
kunna ske i takt med den svindlande hastighet med
vilken maskinen arbetar. Någon fullständigt
tillfredsställande lösning på hur minnet skall byggas har ännu
inte kommit fram och i själva verket är det oftast
minnets kapacitet som begränsar en maskins
prestationsförmåga.
Olika typer av minnen finnes. Man kan ge
magnetisk eller elektrisk laddning på små ytor och t. ex.
låta laddning betyda siffran 1 och frånvaro av
laddning siffran 0. I det s. k. kvicksilverminnet sändes
ljudstötar genom en kvicksilvertank som sedan kan tas
upp.
Löser »omöjliga» uppgifter
En stor siffermaskin är som man kan föreställa sig
en väldig anläggning. Den uppfyller en stor hall och
bakom de lackerade frontplåtarna döljer sig ett
virrvarr av ledningar som förbinder de tusentals
elektronrören, reläerna och motstånden.
Elkraftförbrukningen kan vara mer än 100 kW så att kraftig
ventilation behövs. Stor noggrannhet, systematisk ordning
och idelig kontroll måste känneteckna arbetet. Ett
brott på en av de hundratusentals ledningarna eller
ett skadat rör kan betyda att maskinen kommer ur
funktion. Kostnaderna för att konstruera, bygga och
driva maskinerna blir utomordentligt höga och det
gäller att utnyttja maskinerna på bästa sätt. Men då är
också deras prestationsförmåga vidunderlig. De
snabbaste maskintyperna kan utföra många tusen
additioner och många hundra multiplikationer på en
sekund. På så sätt kan maskinen utföra samma arbete
som många hundra man.
Med matematikmaskiner kan problem lösas som det
eljest knappast vore tänkbart att ge sig på. För
tekniken betyder detta att problem, som man förut varit
hänvisad till att lösa med tidsödande experiment och
med trevande ungefärliga beräkningar, nu kan på kort
tid lösas genom exakta beräkningar. Särskilt
värdefullt har detta visat sig vara inom ballistiken dvs.
den vetenskap som söker beräkna en projektils bana
alltifrån det skottet lossas till krevaden vid målet.
Andra områden det nya hjälpmedlet utnyttjas för är
beräkning av luftströmningar vid flyghastigheter över
ljudhastigheten, bestämning av rörelser och lägen hos
partiklarna i en atom och beräkning av vibrationer.
Men ytterligare många nya utnyttjningsområden
väntar inom meteorologi, geodesi m. m.
Analogimaskinen löser många slags problem
Maskiner av denna typ finnes som antytts för många
olika ändamål. Särskild uppmärksamhet har de
maskiner väckt, som kan användas för att lösa
differentialekvationer. Dessa innehåller ju inte endast två
obekanta utan också derivator. Att finna lösningen till
en sådan ekvation är detsamma som att bestämma hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jun 18 10:55:08 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-5/0054.html
