Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matisse, Henri — »yppighet, lugn, vällust» - Matisse bildar skola - Matsmältningen — matsmältningsorganens byggnad och funktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2282 MATISSE
»YPPIGHET, LUGN, VÄLLUST»
Matisse [-tis’], Henri (1869-1954), fransk
målare, ryktbar som ledare och banbrytare för den
»dekorativa expressionismen» under 1900-talets första
årtionden. Han utvecklades långsamt under intryck från
de mest skiftande håll inom konsten; han hörde till de
få som tidigt intresserade sig för Cézanne, Gauguin och
van Gogh (se dessa) men studerade också annat nyare
franskt måleri från Manet till och med
neoimpressio-nisterna, bland vilka han en tid särskilt slöt sig till
Signac; han fördjupade sig också i ålderdomlig och
primitiv konst, som bysantinska mosaiker, etruskiska
och fornkristna gravmålningar, egeisk och exotisk
keramik. Framför allt hade han sinne för det
dekorativa, och i sin mogna konst från 1900-talets början kan
han närmast sägas fullfölja Gauguins gärning, fastän
han är ännu mera radikal än denne.
Han framträdde 1903 som den ledande i en grupp
unga revolutionära målare, vilka av kritiken fick
smä-denamnet »les fauves» (få’v; vilddjuren), som
gruppen och riktningen antog som kamp- och hedersnamn.
Hans målningar från denna tid är dekorationsstycken,
som varken ger människoskildring eller
naturskildring, endast festliga klangmassor av färg. Namnet
»expressionism» anger, att denna riktnings anhängare
lägger all vikt vid uttrycket, dvs. konstverkets
förmåga att genom färgens och formens uttryckskraft
förmedla en upplevelse. Expressionisterna betraktar
alltså ett realistiskt återgivande av verkligheten som
något för måleriet oväsentligt och främmande. Matisse
ville dock inte som expressionisterna i allmänhet ge
uttryck åt själsliga upplevelser utan endast åt vad
hans öga upplevde. Karakteristiskt är ett yttrande
som detta: »Jag målar sällan porträtt, och gör jag det
någon gång, är det endast som en ren dekoration. Ty
jag kan inte fatta denna uppgift på något annat sätt.»
Alltså: människor och föremål är själva intet annat än
råmaterial till ett färg- och formarrangemang, som
varken har betydelse eller innehåll utan endast
dekorativ karaktär.
Matisse bildar skola
Men ett innehåll finns det också i Matisses måleri:
han målar sånger till Livet, strålande av ljus glädje
över tillvarons yppighet och rikedom, över det
harmoniska livets lycka. Det är med djup mening som
några av hans förnämsta verk bär namn som Luxe,
Calme, Volupté (Yppighet, Lugn, Vällust) och La
joie de vivre (Livsglädjen).
Matisse fick ett oerhört inflytande på den unga
konsten i nästan hela Europa under åren före första
världskriget, dels genom den skola som han höll i
Paris 1906-11, dels genom det uppseende som hans
målningar väckte. Den inte minsta betydelsen fick han för
en grupp unga svenskar, utgångna ur
Konstnärsförbundets skola, som efter ankomsten till Paris
fängslades av den nya radikalismen. Till denna grupp hörde
bl. a. Gösta Sandels, Isaac Grünewald, CarlRydm.fi.,
vilka efter sin första gemensamma utställning 1909
i Stockholm kallats 1909 års män. Det kändes för denna
konstnärsgeneration som en nödvändighet att göra
rent hus med 1800-talets verklighetsfotografering,
som i och med impressionismen nått sitt slutmål och
gått sin upplösning till mötes; den radikala
ensidigheten hos Matisse gav en sträng och stimulerande
dekorativ skolning, ur vilken sedan många av hans
lärjungar utvecklat egna, kanske mera mänskliga och i
varje fall mindre utmanande sätt att måla. Mästaren
själv gick samma väg; hans målningar från de
senaste årtiondena fick ett inslag av naturupplevelse
och människointresse, ett drag av mild och förfinad
livsnjutning. Ett märkligt ålderdomsverk är kapellet i
Vence, där allt, från arkitektur till altarskrud, är
utfört efter Matisses ritningar. Interiören äger en ljus
och sval skönhet och visar att även den moderna
konsten kan skapa ett rum för stillhet och andakt.
MATSMÄLTNINGSORGANENS BYGGNAD OCH
FUNKTION
Matsmältningen. Den mänskliga organismen
har i olika sammanhang jämförts med en
förbränningsmotor, som för att kunna fungera behöver
bränsle och luft. Hur luften eller rättare sagt syret tillföres
kroppen har vi tagit del av i artikeln Andning.
Bränslet tillföres med födan, som för människans del
hämtas dels ur växt- och dels ur djurriket. Födoämnena
kan indelas i tre grupper, äggviteämnen, fetter och
kolhydrater. Äggviteämnena behövs för
uppbyggandet av kroppens organ, kolhydrater och fett förbränns
och lämnar den för kroppens funktion nödvändiga
energin.
Det är emellertid endast ett obetydligt fåtal av
dessa födoämnen som kan uppsugas och tillgodogöras
direkt, nämligen de enkla sockerarterna. Övriga
beståndsdelar i födan måste först bearbetas mekaniskt
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
