Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maupassant, Guy de — novellens mästare - Medelhavet — gamla världens klassiska hav - Mycket hög salthalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2286 MEDELHAVET __________________________________
medlidande. Med all sin livstörst var han i själ och
hjärta misantrop, vilket inte bara är att skylla på
Flauberts lärdomar utan ännu mer på hans egen
fullt förklarliga trötthet. Under de tio produktiva
åren slet han ut sig, både med arbete och njutningar.
Mera än i novellerna kommer kanske hans innersta
till synes i romanerna. Den första, Ett liv, handlar om
ett kvinnoöde som mannen och sonen tävlar om att
fylla med besvikelser. Den andra, Bel-Ami
(Kvinno-gunst), beskriver en vulgär Don Juans klättring
uppför samhällsstegen, med förbittrade utblickar över
pressens och politikens korrumperade värld. I Stark
som döden och Vårt hjärta försöker sig Maupassant
på en mera raffinerad kärlekspsykologi. Redan
tidigt hade Taine med utsökt takt antytt för honom att
den sanna realismen inte bestod i att bara ägna sig
åt det låga i samhället och känslolivet. Maupassants
ambitiösa utflykter i de högre regionerna ledde
kanske inte till lika lysande resultat som hans
novellis-tiska svep i det stora människohavet. Men de får inte
bara tolkas som den erkände succéförfattarens lust
att röra sig i mondäna kretsar. De vittnar också om
en ökad sensibilitet, en sårbarhet som hade varit den
robuste vivören och kanotisten främmande.
En sedan länge slumrande sjukdom kom under
senare hälften av 8o-talet till allt tydligare uttryck för
att 1892 leda till ett självmordsförsök och sedan till
fullständig paralysi. Dessförinnan hade Maupassant
hunnit skildra sina hallucinatoriska ångesttillstånd
(Le Horla) och sitt metafysiska grubbel med samma
precision som han förut hade tillämpat på vardagens
tragedier och komedier. (Porträtt s. 1183.)
GAMLA VÄRLDENS KLASSISKA HAV
Medelhavet har sedan flera årtusenden tillbaka
varit väl känt av geograferna, och kring dess
stränder ligger några av världens äldsta kulturländer. Det
var först genom de stora geografiska upptäckterna
omkring 1500 som européerna började lära känna de
stora världshaven. Medelhavet däremot återfinnes
redan på de äldsta världskartorna. Det var redan under
forntiden av stor betydelse för samfärdseln.
Tillsammans med Svarta havet, som kan betraktas
som ett bihav till Medelhavet, omfattar det 3 milj, km2,
därav Svarta havet ca 0,5 milj. km2. Största
avståndet, mellan Gibraltar och Suez, uppgår till ca 3 850
km, största bredden till 1 600 km. Det minsta
avståndet tvärsöver är mellan Sicilien och Tunis, 144 km, den
genomsnittliga bredden är ungefär 600 km. Under
geologiska tidsåldrar, långt innan människan
uppträdde på Medelhavets stränder, var detta havsbäcken
utsatt för oerhörda förändringar genom förkastningar
och instörtningar. Havet bildades troligen i samband
med den tertiära bergskedjeveckningen, varvid bl. a.
den landförbindelse som dessförinnan existerade
mellan Sicilien och Afrika bröts. Ända till tertiärtiden
hade Svarta havet tillsammans med Kaspiska havet
bildat en väldig sjö, men genom instörtningar under
kvartärtiden bröts likaledes landbryggan mellan
Mindre Asien och Grekland, och Svarta havet
förvandlades till ett bihav, som genom Dardanellerna
och Bosporen står i förbindelse med Medelhavet.
Mycket hög salthalt
Då Medelhavet uppkommit genom våldsamma
naturrevolutioner, är djupet stort även invid stränderna.
Havsbottnen når i regel större djup än 2 000 m, även
på relativt ringa avstånd från kusten, och längre ut
ökas djupen till 3 000 m. Den djupaste delen är Jo-
niska havet söder om Grekland, där man uppmätt
4 404 m. Svarta havet når ett största djup av 2 244 m.
I Gibraltar sund ligger en hög bottentröskel på ca 300
m djup, som hindrar Atlantens tidvattensrörelser att
göra sig mera märkbara inne i Medelhavet.
Skillnaden mellan ebb och flod är t. ex. vid Genua blott
omkring 15 cm, vid Neapel 23 cm men uppgår vid Syriens
kust till 30-40 cm. I det 2,7 km smala
Messinasun-det, där tidvattensströmmarna och strömvirvlarna gör
sig särskilt märkbara, bildar detta fenomen
bakgrunden till den kända antika myten om de båda
havsvid-undren Scylla och Karybdis, bekanta från Homeros’
Odyssé. Tröskeln i Gibraltar sund hindrar
Atlantens kalla bottenvatten från att tränga in i Medelhavet,
medan det varmare ytvattnet kan flyta in från
oceanen. Därav kommer det sig, att medelhavsvattnet ända
ned till de största djupen har en temperatur av ca 130
C, under det Atlantens vatten utanför tröskeln på
samma djup är blott 40 varmt.
Den starka avdunstningen i Medelhavet, beläget som
det är i ett relativt torrt klimat, samt det obetydliga
tillflödet av flodvatten medför att salthalten blir
ovanligt hög, ja, högre än i Atlanten. Salthalten tilltager
från väster mot öster, den är vid Gibraltar 3,6,
utanför Tunis 3,7 och längst i öster över 3,9 %. Ytvattnets
temperatur når under sommaren 20“-28° och är
jämförelsevis hög även under vintern, då det avkylda
ytvattnet, som sjunker ned, ersättes av det förut nämnda
varmare bottenvattnet, ca 120 i nordväst, 15—170 i
öster.
Upptäckten av Amerika och andra transoceana
länder gav en förut oanad betydelse åt världshaven, Stilla
havet, Atlanten och Indiska oceanen, medan
Medelhavet kom att ligga vid sidan av den uppblomstrande
världshandelns stora sjöfartsstråk. Först genom
an
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
