Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellanamerika — de sex republikernas land - Kaffe, bananer... - Ett tunt vitt toppskikt över färgade massor - En knutpunkt för världstrafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLANAMERIKA 2207
De tätast bebodda delarna av Mellanamerika är de vulkanrika bergstrakterna innanför stillahavskusten. T. v. en utblick över
Quezaltenango, Guatemalas näst största stad, och ett viktigt centrum för kaffeodlingen. T. h. syns en av vulkanen Poas (2 644 m
ö. h.) tre kratrar. Under viloperioder förvandlas den till en sjö, vars vatten slungas åtskilliga hundra meter upp i luften vid
smärre eruptioner.
del av hela världshandeln eller lika mycket som
Colombias kaffeexport. Den areal som kaffet upptar
omfattar mer än 325 000 ha, men detta utgör inte desto
mindre endast en sjundedel av den areal som anses
kunna tas i bruk för kaffeplantager.
Vid sidan av kaffet och bananerna lämnar
lantbruket knappast andra exportvaror än socker, kokos,
kakao och hudar; för den infödda befolkningens eget
behov odlas majs, bönor och ris. Skogarna lämnar
mahogny och kautschuk ävensom chicle för tillverkning
av tuggummi, men allt i små kvantiteter; större värde
har exporten från bergsbruket: guld och silver.
Ett tunt vitt toppskikt över färgade massor
Medan Centralamerikas jord till stor del äges av
storgodsägare av spanskt ursprung eller av
amerikanska bolag, är jordbruksarbetarna till största delen
mes-tiser eller indianer. Rent vita förekommer i större
antal nästan endast i Costa Rica. För övrigt bildar de
vita endast ett tunt toppskikt över den indianska och
rasblandade befolkningen. En tydlig skillnad i
initiativ och förmåga gör sig gällande mellan de tidigast
invandrade spanjorernas kreolska ättlingar och de
under senaste årtiondena invandrade européerna och
nordamerikanerna, vilka fört med sig kapital,
företagsamhet och moderna produktionsmetoder. Mestiserna
är i majoritet i de flesta av staterna, medan
indianerna dominerar i Guatemala och de mexikanska
delarna av Mellanamerika. Negrer och asiatiska kulis
(mest kineser) har under senare tid flyttat in till
låg
landets bananplantager men utgör ännu intet större
inslag i folkstocken. Särskilt i Panama är
folkblandningen stor, och man kan där träffa personer vilka
härstammar från fyra raser, vita, gula, röda och svarta.
En knutpunkt för världstrafiken
Ända sedan Amerikas upptäckt har det näs som
förbinder Nord- och Sydamerika intagit en betydelsefull
plats i världstrafiken. Redan Columbus, som trodde
sig ha nått fram till trakter där Atlanten förbands
med Indiska havet genom ett sund, sökte förgäves
efter denna genomfart på Mellanamerikas kust. Efter
det att Balboa på Panamånäset funnit den kortaste
landvägen från Atlanten till det nyupptäckta
Söderhavet och sedan spanjorerna tagit landet i besittning,
blev Panama ett centrum för spansk kolonialhandel.
Över Mellanamerikas landtunga fördes i stor
utsträckning de produkter som Spaniens besittningar på
stillahavskusten levererade av guld och silver, för att
inlastas på »silverflottorna» till Sevilla.
När det spanska kolonialväldet gick tillbaka,
förlorade denna förbindelse till en tid sin betydelse, och
först vid mitten av 1800-talet började planerna på
vägar och kanaler över den centralamerikanska
landtungan ta fastare form. En järnväg över
Panamånäset byggdes på 1850-talet, engelsmän och
amerikaner konkurrerade om kanalkoncessioner i Nicaragua,
och ett franskt bolag under F. de Lesseps,
Suezkana-lens geniale skapare, började, sedan det 1878
förvärvat koncession av Colombia, att arbeta på Pana-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
