Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Merkantilismen — merkantilism och ekonomisk liberalism - Den liberala näringspolitikens genombrott i Sverige - Ekonomisk liberalism i teori och praktik - Protektionismen åter på frammarsch - Ramhushållningsidén på väg - Utvecklingen går mot internationell samplanering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MERKANTILISMEN 23OI
i skepp för såväl inrikes som utrikes fart». Vissa
inskränkningar, förestavade av det allmännas intresse,
vidtogs emellertid redan från början.
Liksom industrialiseringsprocessen kom i gång
relativt sent i Sverige jämfört med många andra
europeiska länder, förverkligades även näringsfriheten hos
oss senare än på flertalet håll utomlands. Sålunda
genomfördes näringsfriheten i Frankrike redan
1789, i vissa delar av Tyskland 1810 osv.
Under perioden efter första världskriget gjordes, som
nedan närmare kommer att omtalas, i Sverige liksom i
många andra länder åtskilliga avsteg från
näringsfrihetens principer.
Ekonomisk liberalism i teori och praktik
Liksom begreppet »merkantilism» åsyftar dels en
viss åskådning eller »teori», dels ett
ekonomiskt-poli-tiskt system, byggt på denna åskådning, kan uttrycket
»ekonomisk liberalism» avse både en
nationalekonomisk teori och en viss ekonomisk-politisk rörelse; det
samhällstillstånd, som denna rörelse kämpade för och
på sina håll mer eller mindre renodlat lyckades
förverkliga, brukar betecknas som »näringsfrihet» (mest
med avseende på förhållandena inom länderna) och
»frihandel» (betr, förhållandena mellan länderna).
Som nationalekonomisk teori är den ekonomiska
liberalismen i det närmaste identisk med den s. k.
klassiska nationalekonomin sådan den utformats av
Adam Smith, Ricardo och John Stuart Mill (jfr
Nationalekonomi). Klassikernas teoribyggnad avsåg bl. a.
att klargöra, hurusom ett fritt varuutbyte mellan
länderna möjliggjorde en vinst för samtliga i bytet
deltagande parter genom vidgad arbetsfördelning och ty
åtföljande bättre utnyttjande av
produktionsresurserna. Denna lära hade således sin udd riktad mot den
s. k. protektionismen, dvs. strävanden att genom
tullskydd och liknande åtgärder avskärma ett lands
näringsliv från den övriga världen.
På det politiska planet förfäktades klassikernas
idéer, ofta i något förenklad form
(»Manchesterlibe-ralism»), särskilt i England av den s. k.
Anti-Corn-Law-League med Cobden och Bright som de ledande
gestalterna; liknande strävanden förekom i flertalet
europeiska länder. Denna ekonomiska liberalism gick
i regel hand i hand med den politiska liberalismen
(rösträttssträvanden o. d.). Under perioden
1842-60 hemförde frihandelsvännerna en fullständig seger
i England och betydande framgångar även i övriga
länder. Men medan den inre näringsfriheten i stort
sett förblev bestående åtminstone fram till det första
världskriget, utsattes den europeiska frihandeln snart
nog för svåra påfrestningar.
Protektionismen åter på frammarsch
Avgörande för händelseförloppet torde i första
rummet ha varit, att Tyskland efter det segerrika kriget
mot Frankrike 1870-71 utvecklades till
Europas utan jämförelse starkaste kontinentalmakt. Det
torde redan tidigt ha stått klart för tyska rikets
ledning, att Tyskland inte utan skydd för sin
industriproduktion hade möjlighet att inhämta det försprång i
utvecklingen som England besatt i egenskap av
världens tidigast industrialiserade nation. Ytterligare en
medverkande faktor var, att Tysklands jordbruk
liksom jordbruket i det övriga Europa vid denna
tidpunkt led svårt av den transoceana konkurrensen. År
187g slog Tyskland in på protektionismens väg.
Tysklands exempel följdes småningom av andra stater,
exempelvis Frankrike 1892, Sverige 1888. England
stod dock i huvudsak fast vid sin frihandelsvänliga
inställning; först Ottawakonferensen 1931 innebär för
England en viss orientering i protektionistisk riktning.
Under den period som här i korthet belysts har
sålunda en av protektionistiska strömningar mer eller
mindre modifierad liberal samhällsåskådning varit
förhärskande.
Ramhushållningsidén på väg
Under perioden från 1914 och fram till
1950-talet modifieras emellertid den ekonomiska
liberalismen både i teori och praxis så avsevärt, att resultatet
blir ett i väsentliga avseenden förändrat
samhällssystem. Förändringarna försiggår efter tre huvudlinjer,
vilka så småningom sammanstrålar. 1) De båda
världskrigen skapar förutsättningar för nya och
skärpta protektionistiska åtgärder (handels- och
valutaregleringar o. d.), som delvis står kvar även under
fredstid. 2) Under intryck av dels den socialistiska
samhällsuppfattningen, dels vissa tankegångar inom den
moderna nationalekonomin (jfr Nationalekonomi),
övergår flertalet stater, särskilt i samband med den
stora ekonomiska världsdepressionen kring år 1930,
till en mera aktiv samhällelig kontroll över
näringslivet t. ex. i form av penningpolitik, finanspolitik
osv. 3) Anhängarna av det liberala samhällssystemet
accepterar alltmera allmänt olika former av
socialpolitiska ingripanden, sådana som socialförsäkringar,
familjepolitiska åtgärder m. m. Flertalet
representanter för den politiska liberalismen orienterar sig efter
hand i »socialliberal» riktning.
Utvecklingen går mot internationell samplanering
Det samlade resultatet av dessa olika förändringar
blir vad man kallat »en statlig ramhushållning». De
principer och idéer, som ligger bakom denna typ av
samhällshushållning, behandlas under uppslagsordet
»Planhushållning». Där redovisas även de senare
decenniernas svängningar i handelspolitiken mellan mera
protektionistiska och mera frihandelsvänliga försök.
Även i detta sistnämnda avseende tenderar
utvecklingen mot en form av planering, närmare bestämt en
internationell samplanering.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
