Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metternich, Clemens — Europas förmyndare - En ordningens klippa - Metternich tar nya krafttag - Europas mest hatade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METTERNICH 2303
ma kan inte sägas om de medel som anlitades. Det
s. k. metternichska systemet betydde ständig och
rigorös polisövervakning av såväl enskilda som
sammanslutningar, och på det mellanfolkliga planet
betydde det stormakternas förmyndarskap och
övervakning. I anslutning till Wienkongressen bildade
Met-ternich ett stormaktsförbund, vari Frankrike efter
några år upptogs. Stormakterna höll kongresser och
gav frikostigt varandra rätt att intervenera i andra
staters inre förhållanden.
Som ett finmaskigt nät bredde det metternichska
systemet ut sig över Europa. Spindeln i nätets mitt
var Metternich. Uttrycket är hans eget. Men som
vanligt var det lättare att bygga upp än att vidmakthålla.
Sammanhållningen sattes på prov av det grekiska
upproret mot turkarna. Stormaktsförbundet befann
sig i ett dilemma. Enligt sina principer borde det ha
intervenerat till turkarnas förmån, men att hjälpa
»de otrogna» mot ett kristet folk kunde knappast
anses värdigt Europas stater. Metternich var
emellertid principfast: grekerna måste betraktas som
rebeller. Men undei’ intrycket av de växande
greksympatierna bland Europas folk beslöt England,
Frankrike och Ryssland att gemensamt hjälpa grekerna,
som nådde självständighet 1830.
Metternich var förbittrad. Verkningarna kunde bli
ödesdigra. Han visste hur liberala och nationella
fri-hetssträvanden frodades i lönndom. I Frankrike blev
kravet på ett friare styrelsesätt allt starkare, och
1830 bröt julirevolutionen ut. Det franska exemplet
stärkte den liberala oppositionen runt om i Europa.
Omedelbara blev verkningarna på den nationella
fronten. På hösten 1830 kom polackernas uppror, »en
dotter till julirevolutionen» sade tsar Nikolaus, som
brutalt nedslog det och gjorde slut på all polsk
självständighet. Framgångsrikare var den förstfödda
dottern, den belgiska revolutionen, som drog ett
streck över en viktig punkt i Wienkongressens beslut
och gjorde Belgien till ett självständigt rike.
Metternich tar nya krafttag
Efter dessa motgångar för Metternich och hans
system beslöt han sig för nya krafttag. 1833 fick han
Rysslands, Preussens och Österrikes härskare att
underteckna en deklaration om att de skulle hålla fast
vid den till synes uppgivna interventionsprincipen,
och den reaktionära terrorn över Österrike och de
tyska staterna skärptes under Metternichs ledning.
Denna gång hade Metternich öppna motståndare
redan från början. Englands nye utrikesminister,
Lord Palmerstone, fick Frankrike med sig i ett mot
det reaktionära östblocket riktat förbund.
Samförståndet mellan England och Frankrike blev
emellertid inte långvarigt, och i sin inre politik utvecklade
sig den franska julimonarkin till den bestående
ordningens upprätthållare. Något större förtroende för
Metternich på höjden av sin makt 1819. Efter en målning av
Th. Lawrence.
denna på revolutionär väg tillkomna regim hyste dock
inte Metternich, och det blev dess sammanbrott,
februarirevolutionen 1848, som satte punkt för den
reaktionära metternichska eran i europeisk politik.
Europas mest hatade man
Metternich har blivit högst olika bedömd av såväl
samtid som eftervärld. Vid slutet av sin bana var
han, har man sagt, Europas mest hatade man.
Personligen var dock denne intelligente och högt bildade
man inte så hård som hans politik kan ge intryck av.
Att rädda Europa var vad han trodde sig kallad till.
Han räknade endast med stater, inte med individer
och folk. Frihet ledde obönhörligt till självsvåld och
olyckor, det var vad revolutionstiden hade övertygat
honom om. Och som ledare för ett av Europas ur
nationell synpunkt mest sammansatta riken måste
han inte bara bekämpa liberalismen utan även de
framväxande nationella enhetsidéerna. Därigenom
kom han att kämpa mot krafter, som i längden måste
bli honom för starka.
Att världen i drygt 30 år undgick större krig har
Metternich sin stora andel i, likaså i att priset blev
blodiga interventioner och tryckande andlig ofrihet.
Om priset var för högt kan alltid diskuteras. Men en
sak kan inte frånkännas Metternich: den för Europas
återhämtning nödvändiga freden och ordningen åren
närmast efter napoleonskrigen var i första hand hans
verk.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
