Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michelangelo Buonarroti — bildkonstens största geni - Peterskyrkan - Mikroskop — bakteriologens främsta hjälpmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIKROSKOP 23II
utan en rätt anspråkslös arkitektonisk bakgrund till
den trettio år tidigare utförda Mosesstatyn, flankerad
av två nya statyer, Lea och Rakel, även kallade Det
verksamma livet och Det kontemplativa livet. För
övrigt sysslade han nu mest med arkitektoniska
uppgifter (bebyggelsen av Capitolium, som dock först långt
senare avslutades; Palazzo Farnese). 1547 blev han
arkitekt för Peterskyrkan, som stod under byggnad
sedan 1506; det kolossala bygget hade inte
framskridit längre än att Michelangelo kunde i väsentliga
delar sätta sin prägel på det. Kyrkans centralparti har
sålunda i huvudsak utformats av honom, och han har
ritat och konstruerat den väldiga och klassiskt sköna
kupolen, som dock uppfördes först efter hans död. (Se
bild s. 552). Några mindre byggnadsverk (bl. a.
Porta Pia i Rom) hann han däremot fullborda,
in
nan han äntligen, som han lät skriva i sitt testamente,
fick lämna »sin själ åt Gud och sin kropp åt jorden»,
nära nittio år gammal. Ffan stoft fördes till hans
älskade Florens och gravsattes högtidligen i kyrkan
Santa Croce. Som gripande monument över den
döds-märkte mästarens livslånga själskamp står de båda
ofullbordade grupperna Nedtagandet från korset i
domen i Florens (avsedd för hans eget gravmonument)
och den förhuggna, av rörande bräcklighet präglade
Pietå i Palazzo Rondanini i Rom. Hur fjärran står
inte denna grupp från hans ungdoms lyriska
skildring av samma motiv! Båda grupperna vittnar om
djupnad och klarnad religiositet, kristendomens seger
över antiken; i båda framträder en förandligad
»gotisk» uppfattning, som tidigare varit
Michelangelo främmande.
BAKTERIOLOGENS FRÄMSTA HJÄLPMEDEL
Mikroskop (av grek, mikros’, liten, och skopei’n,
se). Redan tidigt hade man kännedom om att en
ku-pig glasbit hade förmågan att förstora ett föremål, om
man höll glasbiten mellan detta och ögat. Det
vedertagna namnet »loppglaset» anger forna tiders vanliga
studieföremål. Småningom började även
naturvetenskapsmännen använda sig av det förstorande,
kon-vexa glaset, särskilt sedan holländaren Leeuwenhoek
i mitten på 1600-talet med stor framgång börjat
slipa linser och använda dem som förstoringsglas.
Leeuwenhoek, som egentligen var rådhusvaktmästare,
brukade roa sig med att på lediga stunder tillverka
»det enkla mikroskopet», en motsvarighet till nutidens
lupp. Trots sin högt uppdrivna sliparförmåga, som
förvandlade »loppglasen» till något mer än kuriositets-
föremål, lyckades han inte övervunna den kromatiska
aberrationen, dvs. den enkla glaslinsens egenskap att
bryta ljusstrålar med olika våglängd olika starkt.
Följden härav var den, att det studerade föremålet
syntes i alla regnbågens färger, vilket naturligtvis
avsevärt minskade linsens användbarhet som
vetenskapligt instrument. Den sfäriska aberrationen, alltså
linsens egenskap att bryta strålar olika alltefter den
vinkel under vilken de träffade glaset, bidrog
ytterligare att göra den förstorade bilden otydlig. Genom
några tyska forskares arbete men framför allt genom
svensken Klingenstierna i slutet på 1700-talet
övervanns dessa svårigheter genom användande av
sammansatta linser, den ena konvex, den andra konkav,
varvid till den första begagnas ett glas med högre
Ett modernt elektronmikroskop,
med vilket man bl. a. kan studera
organismernas inre struktur.
Genom Siemensbolaget.
Artiklar, som saknas i dette band, torde sökas i re gisterbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
