Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikroskop — bakteriologens främsta hjälpmedel - Anvisningar för mikroskopering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2312 MIKROSKOP
Strålgången i ett vanligt mikroskop. Föremålet A befinner sig
strax utanför brännpunkten Fi till objektivet, vars brännvidd
bör vara mycket liten. Objektivet ger en upp- och nedvänd,
starkt förstorad bild B. Denna bild skall vara belägen innanför
brännpunkten F2 till okularet, vilket sålunda kommer att
fungera som en lupp. När ögat Ö betraktar bilden B genom
okularet, synes B förflyttad till C. Genom att justera avståndet
mellan linserna kan man påverka läget av den skenbara bilden
vid C, så att den kommer på lämpligt avstånd från Ö. —
Mikroskopets förstoringsgrad utgör produkten av de enskilda
linssystemens, varvid den största anparten vanligen förlägges
till objektivet för att instrumentets dimensioner skall kunna
hållas små.
brytningsindex än för den senare. Under det följande
århundradet kunde ett mera effektivt mikroskop tagas
i vetenskapens tjänst, vilket möjliggjorde den snabba
utvecklingen av bl. a. histologin, patologin och
bakte-riologin.
Det mikroskop, som sedan dess använts och som
konstruerades på 1660-talet av två holländare,
bröderna Janssen, har framför allt varit det
sammansatta mikroskopet. Det består av två optiska system,
varav det ena bildar ett objektiv (närmast objektet)
och det andra ett okular (närmast ögat). Det
förstnämnda ger av föremålet, som belyses av en ljuskälla
underifrån, en förstorad, omvänd, verklig bild. Denna
betraktas genom okularet, som tjänstgör som lupp och
som ger en flera gånger ytterligare förstorad och
omvänd skenbild. Objektivets och okularets »styrka»
bestämmes av deras upplösningsförmåga, dvs. deras
möjlighet att för ögat avbilda två nära liggande
punkter eller linjer, så att dessa tydligt syns skilda från
varandra. Ju närmare två föremål kan ligga varandra
och likväl genom mikroskopet kan uppfattas som
åtskilda, desto större säges mikroskopets
upplösningsförmåga vara, och desto starkare är linssystemet. De
vanliga i handeln förekommande mikroskopen med
vanliga linser har en förstoringsförmåga uppemot
tusen gånger. Med s. k. immersionslinser, avsedda för
annat brytande medium än luft, kan man nå upp till
ca två tusen gångers förstoring. Då bakterierna i
allmänhet har en storlek på en och annan tusendels
millimeter, möter det inga större svårigheter att med
im-mersionslins ägna även dem detaljstudium. Vid den
vanliga immersionstekniken brukar man placera en
droppe cederolja eller annan vätska med samma
brytningsindex som glaslinserna i mikroskopet mellan det
föremål som skall iakttagas och mikroskopets s. k.
frontlins, dvs. den lins som befinner sig närmast
föremålet. Man kan driva upp mikroskopens förstorande
förmåga betydligt genom användande av ultravioletta
strålar med kort våglängd. Att detta är möjligt
sammanhänger med det teoretiska faktum, att två
punkter med ett inbördes avstånd som är mindre än en halv
ljusvåglängd inte kan särskiljas med ljusets hjälp.
Ehuru man mycket väl kan framställa linser som i
och för sig borde möjliggöra större förstoringar,
sätter sålunda ljusets natur en bestämd gräns för
mikroskopets upplösningsförmåga. En olägenhet är
emellertid, att direktstudium av preparaten inte är
möjligt, då det mänskliga ögat inte förmår uppfatta de
kortvågiga strålar som måste användas. Man måste
därför fotografera eller filma bilderna.
Betydligt längre in i mikrokosmos kan man tränga
med hjälp av de moderna elektronmikroskopen (se
Elektronik), som inte arbetar med ljus utan med
elektroner, vilka styrs alldeles som ljuset men med hjälp
av elektriska och magnetiska »linser». Med
elektronmikroskopet har man uppnått förstoringsgrader av
300000 och bättre, sålunda bortåt 150 ggr mera än
med de bästa optiska mikroskop.
Anvisningar för mikroskopering
Det vanliga mikroskopet är på stativet försett med
två skruvar, en övre och större för grovinställning, en
undre och mindre för fininställning.
Låt aldrig linsen komma i kontakt med preparatet.
Båda två kan skadas därav.
Ha båda ögonen öppna, även om mikroskopet
endast är avsett för ett öga.
Rengör med xylol och sämskskinn.
Försök inte att på egen hand plocka sönder de
sammansatta linssystemen.
Denna bild är reproducerad från ett mikrofotografi i 60 ooo
ggr förstoring med ett Siemens elektronmikroskop och
föreställer några sotkorn. Jämförelsesträckan på bilden motsvarar
en längd av 1 n, dvs. en tusendels millimeter.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
