Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minne och inlärning — konsten att komma ihåg - Inlärningen - Del- och helhetsmetoden - Mission — kristendomens väg till folken - Kyrkans historia är missionens - Även Sverige har varit ett missionsfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2318 MISSION
systemet och dess anknytningar till lärostoffet än att
enbart lära sig detta rätt och slätt.
Del- och helhetsmetoden
Vid diskussion om den pedagogiska metodiken har
spörsmålet ofta gällt, om man bör lära in en liten bit i
taget (delmetoden) eller försöka gripa över helheten
med en gång (helmetoden). När man vill lära en
psalm t. ex. kan man tillämpa båda metoderna.
Antingen kan man lära sig de olika stroferna var för sig
(delmetoden) eller också läsa igenom psalmen som
helhet gång på gång och lära sig den på det sättet
(helmetoden). Vid sådana tillfällen använder barn ofta
intuitivt delmetoden. Resultatet blir att de kommer
till skolan, kan första psalmversen, kommer inte på
hur den andra börjar, men kan den då de fått hjälp
med begynnelseorden osv. Med delmetoden har de inte
lärt sig sambandet mellan psalmverserna utan tagit
varje stycke som en enhet.
Resultatet av olika experiment med inlärningen har
blivit att det bästa förefaller vara att tillämpa båda
metoderna samtidigt. Om man börjar med
helmeto
den och skaffar sig överblick över allt lärostoff och
får sammanhanget klart för sig, har man sedan
lättare att lära sig de enskilda delarna och passa in dem
i helheten. Att använda den metoden lönar sig
intebara när det gäller att lära in en psalm. Man har nytta,
av den t. ex. när man ger sig i kast med en ny
lärobok. Om man bläddrar i boken, ser efter i registret
hur den är disponerad osv. får man grepp om helheten.
De enskilda delarna blir mer meningsfyllda om
man-ser dem i större perspektiv och därmed lättare att
förstå och lära.
Att man bör kombinera dessa båda metoder
förefaller tämligen självklart, om man jämför med andra
förhållanden i livet. Skall man tillverka en byrå för
att i den förvara olika klädespersedlar, börjar man
knappast med att göra en låda i taget och lägga ned
sakerna i den. I stället överblickar man behovet
avlådor, formar en plan för arbetet och gör byrån färdig,,
innan man börjar sortera skjortor i en låda och
underkläder i en annan. - Varför skulle vi inte använda
samma logiskt riktiga metod när vi skall lära oss
någonting?
KRISTENDOMENS VÄG TILL FOLKEN
Mission. Människorna beter sig rätt olika med
materiella och med andliga skatter. En upphittad
plånbok eller väl fylld börs vill man antingen lämna
tillbaka till ägaren eller girigt bevara för eget bruk. Den
som funnit och blivit gripen av en stor andlig sanning
synes däremot ha en obetvinglig lust att dela den med
andra, att göra propaganda för den och utbreda den
så vida omkring som möjligt. Sålunda finnes i alla
högre religioner vad man kallar mission, dvs. arbetet
på religionens utbredande över folk och länder på
jorden.
Vad kristendomen beträffar, ligger denna tendens i
öppen dag redan i allra äldsta tider. Knappt hade
lärjungarna kommit tillsammans och hämtat nytt mod
efter de skakande påskhändelserna i Jerusalem,
förrän de tyckte sig förnimma den Uppståndnes
befallning: Gån fördenskull ut och gören alla folk till mina
lärjungar! - Jesu första lärjungar blev inte blott
troshjältar och martyrer, de blev också sin Herres
apostlar. Apostel betyder detsamma som missionär,
dvs. sändebud.
kristendomen så att säga på dödsbädden. Arvtagaren
var i många stycken den kristna medeltidskyrkan.
Be-nediktinmunkarna var den tidens missionärer.
»Mis-sionsgärningen - att vandra för Kristus - var den
stora livsuppgiften» inte minst i de gamla
vikinga-länderna, där vandringsdriften låg i blodet. I den
andan landsteg anglosachsaren Winfrid (Bonifatius) på*
frisernas kust 716, och efter några år finner vi honom
i Thüringen, Bayern och Hessen. Han blev Tysklands;
apostel och tillika »den förste store kulturplöjaren på.
det tyska åkerfältet». Mission och kultur gick i
germanländerna hand i hand.
Kyrkans historia är missionens
Missionens historia är sedan ingenting annat än
kyrkans egen historia. Från Paulus, »hedningarnas
apostel», går linjen över en lång rad av evangeliets
sändebud och härolder runt det gamla romarrikets
Medelhavsländer upp över Mellaneuropa till de nordiska
vikingarnas hemvist. Det stolta Rom hade tagit emot
Även Sverige har varit ett missionsfält
Av sachsisk börd var troligen Nordens apostel
Ansgar. Hans besök i Birka omkring 830 och 852 lade
första grunden till en svensk kyrka. Ett par århundraden;
dröjde det emellertid innan man kan tala om ett
verkligt kristnande av vårt land. Då var det åter
anglo-sachsarna som låg bakom. Våra
»landskapsapostlar»-Sigfrid, Eskil, Botvid, David, Staffan, Adalvard d. ä.
och d. y. utförde verket. - Det finns också en form
av mission som kallas svärdsmission. Man erövrar ett
land och kristnar det på samma gång, mer eller
mindre-med våld. På det sättet kristnade Karl den store
sach-sarna på 800-talet.
Under den kristna religionens segertåg ut över
Europa gick emellertid kyrkans gamla moderländer s
Orienten och Afrika förlorade genom arabernas er-
Artiklar, som saknas i dette band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
