Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minne och inlärning — konsten att komma ihåg - Glömska - Inlärningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE 2317
mänhet glömmer snabbast är replikerna i en
diskussion (heldragen linje), det därnäst sämsta minnet
har man för torrt relaterande stoff (streck- och
punkt-tecknad linje), medan man bäst kommer ihåg det
livfullt och dramatiskt berättade (streckad linje). Av
dessa kurvor framgår, att glömskan först sätter in med
stark effekt, men sedan verkar betydligt långsammare.
Om man inte repeterar är det i allmänhet under de
första dagarna efter inlärningen man glömmer mest.
Om man sysslar med mångahanda olikartade ting,
händer det lätt att det ena minnesstoffet tränger ut
det andra, eller med andra ord leder till glömska. Det
kan också hända, att man vid sådant mångsysslande
inte fixerar en sak så uppmärksamt, att det uppstår
något minnesspår. Något liknande händer exempelvis
med s. k. tankspridda forskare. De är så upptagna av
en viss fråga, att de inte ger sig tid att tillräckligt
uppmärksamma andra förhållanden. Den mängd av
stoff man minnesmässigt kan behärska förefaller i
30-årsåldern bli för stor. Minnet har vid denna tid inte
heller samma elasticitet som tidigare. Det kostar mera
möda att lära en sak i denna ålder, men lärandet är
inte omöjligt. När man börjar åldras uppträder dock
svårigheter att minnas det närliggande. Man glömmer
det mesta av vad man varit med om de senaste
veckorna, men kommer ihåg vad man upplevt i ungdomen.
Hjärnan liksom vägrar ta emot nya minnesspår, men
låter i stället de tidigare framträda, starkare ju äldre
de är.
Inlärningen
Hur inlärningen skall gestalta sig är beroende av
vad det är man skall lära sig. Gäller det att läsa en
läxa måste man lita till upprepningar, vilket redan de
gamla grekerna kände till (»Repetitionen är
kunskapens moder»). Man bör dock försöka göra
repetitionerna på sådant sätt, att man anlägger nya
synpunkter på lärostoffet, frågar sig själv om de olika
delarna av läxan osv. Det är bättre att sprida ut
repetitionerna över flera dagar än att göra många på en dag.
Är man dock tvungen till det, bör man göra uppehåll
mellan varje repetition för att ge minnesspåren tid att
befästas. Av samma anledning bör man inte kasta sig
från den ena läxan till den andra utan göra kortare
pauser mellan dem. I annat fall riskerar man att det
senare inlärda tränger ut det tidigare. Det har också
visat sig, att det man kan bäst är det man läst
omedelbart före sänggåendet, därför att då kommer inga
nya intryck och försvårar befästandet av minnesspåren.
Om det är en viss verksamhet man skall lära sig,
något som spänner över en längre tid, företer övningen
eller inlärandet vissa växlingar. Om man t. ex. skall
lära sig avläsa telegrafi (morsetecken) får man ett
speciellt förlopp för inlärningsprocessen. Av
vidstå-ende inlärningskurva framgår att man inte oavbrutet
gör framsteg utan efter viss tid står stilla eller går
Individuell stigande inlärningskurva.
tillbaka. Man brukar tala om inlärningsplatåer, när
man inte märker några framsteg. Den inhämtade
kunskapen behöver då konsolideras eller
sammansmältas. Vid avläsning av morsetecken kommer en sådan
platå när man från att avläsa bokstäver går över till
att läsa stavelser. Samma sker när man går över från
att läsa stavelser till korta ord osv. Inlärningen liksom
står stilla ett slag, medan man smälter stoffet och
tränar in det ordentligt. Så kommer plötsligt de nya
framstegen, ibland överraskande för en själv, kanske
just då man är på väg att ge tappt.
Det gradvisa framåtskridandet är typiskt för
inlärandet av en komplicerad verksamhet eller något som
fordrar långvarig övning, t. ex. inlärandet av ett nytt
språk. Det händer också, att man själv tidvis tappar
lusten, medan man håller på med något sådant. Då
kommer detta givetvis att påverka resultatet. Över
huvud har känslomässiga stämningar större inflytande
på förmågan att lära än man vanligen är böjd att tro.
Har man något att oroa sig för, om t. ex. stämningen
i hemmet inte är harmonisk, får den som skall lära
svårare att koncentrera sig på lärostoffet och råkar
lättare ut för upplevelser som upprör honom och
försvagar eller suddar ut minnesspåren i hjärnan.
Tidigare var man benägen att i olika sammanhang
försöka hitta på mnemotekniska (dvs.
minnestekni-ska) knep för att lättare minnas något. Om man på ett
naturligt sätt förknippar två omständigheter med
varandra kan detta tjäna till att underlätta
ihågkomman-det. Det är t. ex. lätt att komma ihåg att slaget vid
Issus stod 333 om man tänker på att det är tre s i
namnet och tre 3:or i årtalet. Annars torde dylika
minnesregler många gånger utgöra en belastning,
särskilt när det har utarbetats särskilda minnessystem.
I en del fall kan det vara svårare att lära sig
minnes
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
