Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mission — kristendomens väg till folken - I Kina och Indien. Svenska insatser - Hur det nutida missionsarbetet grundlägges - Skola och läkarmission - Det stora målet och den svåra uppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSION 2321
upproret 1900 och revolutionen 1911-12 hämmade
men besegrade inte den kinesiska missionen. Mitt
under första världskriget trängde svenska missionärer
in i det inre av landet. Därefter upprättades »Kinas
lutherska kyrka» samt en god högskola under svensk
ledning. De senare årens oroligheter har dock lagt
stora hinder i vägen för missionsarbetet i Kina.
I Indien följde efter »aposteln» Schwartz »den
nyare missionens härold», baptistmissionären
William Carey, och »skolmissionären» Alexander Duff.
Tamulkyrkan i södra Indien räknas alltjämt som en
av missionens bästa skapelser. Svenska missionärer
har tidigt arbetat här, t. ex. Peter Fjellstedt. Under
första världskriget, då tyskarna var utvisade ur
Indien, fick svenskarna ensamma leda arbetet. 1919
organiserades den svenska missionen som en de
inföddas egen lutherska tamulkyrka. Skickliga svenska
»missionsbiskopar» har lett arbetet (Ernst Heuman
-»fadern som aldrig blev otålig» - och Daniel Bexell).
Uppgiften är inte lätt. Indien bjuder missionen många
svåra och säregna problem.
Förutom i Kina och Indien har svenska kyrkan
drivit mission även i Sydafrika med början i Natal och
Zululandet. Svenska missionsförbundet har arbetat i
Kongo och Evangeliska fosterlandsstiftelsen i
Östafrika.
Hur det nutida missionsarbetet grundlägges
Modernt missionsarbete börjar med en grundlig
utbildning av missionärer i hemlandet, där även på
frivillighetens väg nödiga penningmedel insamlas.
»Mis-sionskollekten» är ännu den största och mest
populära i våra kyrkor, och det torde väl inte finnas någon
svensk kyrkoförsamling, där inte missionen har
åtminstone några hängivna och självuppoffrande
vänner.
På själva missionsfältet är missionsstationen den
fasta punkten. Den ligger ofta som en fridens oas mitt
i en öken av både andligt och materiellt elände. Redan
Charles Darwin visar i boken om sin berömda
jorden-runt-resa (1831-36) en livlig uppskattning av dessa
missionsstationers rent kulturella värde.
Missionsarbetet måste givetvis lita till många yttre hjälpmedel.
Kyrka, skola och sjukhus måste byggas så snart som
möjligt men helst även boningshus och verkstäder.
Det sista är inte minst viktigt. Kloka missionärer
börjar inte sitt verk med ett överdrivet och ensidigt
predikande. De förstår, att i många fall de primitiva
naturfolkens yttre levnadsvillkor först måste bättras. Ett
gott exempel härpå är John Williams’ taktik.
»Han började med att bygga sig ett hus. Yxa och
hammare kom åter fram. Invånarna samlades i stor
nyfikenhet: hur kunde en man arbeta? Det var ju
kvinnornas sak. Men ett präktigt hus blev färdigt, och
vil-darnas beundran var gränslös. Nu ville de själva inte
längre bo i sina usla hyddor. Männen började under
Williams’ ledning bygga, och snart fann de glädje i
arbetet. Williams anlade smides- och
snickeriverkstad, saltsjuderi m. m., införde de tio buden som lag
för ön och skapade fred och kultur bland de förra
kannibalerna.» (Hj. Holmquist.)
Skola och läkarmission
Det kanske främsta yttre hjälpmedlet har dock
skolan visat sig vara. Ingen mission kan numera
undvara en välskött skola, och inom den evangeliska
missionen gäller som lag, att ingen tillåtes mottaga dopet
utan att först ha fått en grundlig undervisning. I
anslutning härtill går det mödosamma arbetet på
bibelns översättande. Man har nu hunnit så långt, att
bibeln eller delar därav översatts till omkring 1 000
språk och dialekter.
Läkarmissionen är emellertid inte mindre viktig.
Det finns ingenting som så väcker förtroende och
banar väg för den kristna förkunnelsen som viljan och
förmågan att hjälpa de sjuka (t. ex. de spetälska, som
ingen annan ens vill komma i närheten av). Denna
missionens samaritgärning står ju i god
överensstämmelse med Jesu egen. En sådan bragd som t. ex. den
svenske ögonläkaren doktor Kugelbergs arbete i
Indien kan inte nog uppskattas. Ögonsjukdomarna har
sedan länge varit en verklig landsplåga för de
tropiska länderna.
Det stora målet och den svåra uppgiften
Men evangeliets förkunnande är ju alltid det
yttersta och främsta i missionens uppgift. Visserligen har
man nu ganska mycket kommit ifrån det ängsliga
räknandet av vunna själar och bokförandet av ett så
stort antal nyo mvända som möjligt. Värdet av
mis-sionsgärningen kan inte mätas med sådana siffror. Vi
har också lärt oss förstå det värdefulla och livsdugliga
även i de främmande religionernas tankevärld. I
sökandet efter sanningen är vi ju alla vandrare på
samma väg.
Svårigheterna är dock ofantliga, trots
världssam-färdsel, tekniska hjälpmedel osv. Många av dessa
svårigheter ligger i sakens egen natur, men många är
också av de »kristna» folken självförvållade.
Slavhandeln, den ekonomiska utsugningen, de vitas förtryck
och dåliga exempel i levernet, själviskhetens och
hatets triumf i de stora världskrigen, allt detta har för
stora skaror av vakna och intelligenta »hedningar»
framstått som en skriande kontrast till missionärernas
förkunnelse av en kärlekens, barmhärtighetens och
ödmjukhetens religion. Kanske har de rätt som säger,
att det viktigaste missionsarbetet måste utföras inom
varje kristen människas eget inre. I det yttre fordras
ännu mycket mer av hängivenhet, mod och arbete.
Missionen måste ännu skriva på sina fana David
Li-vingstones lösen: Försök om igen! Försök tills det
lyckas!
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
148—410185 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
