Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mongolerna — en koncentration av makt och skräck - Större än något annat världsvälde - Den mongoliska rasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONGOLERNA 2341
De mongoliska tältlägren slogs
upp otroligt snabbt tack vare
den stränga disciplin som rådde
i Djingis-khans armé. På de
små tvåhjuliga kärrorna av
vilka en syns i förgrunden
forslade mongolerna sina
gudabilder — och familjernas
värdefulla ägodelar.
av Djingis-khans sonson Batu, som var khan av
»Gyllene horden» vid Volga, gjorde sig mongolerna till
herrar över Ryssland. Under namn av tatarer härskade
de här i två och ett halvt århundrade, och de satte så
starkt sin prägel på folket att spåren ännu inte
utplånats. Efter framgångarna i Ryssland trängde Batu
härjande in i Schlesien, underlade sig Ungern och nådde
ända fram till Adriatiska havet. Faran för Europa var
överhängande, då plötsligt vid mitten av 1200-talet
mongolerna frivilligt hejdade sin framryckning.
Europa kunde än en gång andas ut.
Hårdare drabbades den arabiska kulturen i Främre
Asien. Bagdad föll, Mesopotamien utsattes för en
öde-läggelse som det aldrig förmådde hämta sig från, och
mongolrikets gränser nådde vid 1200-talets slut
Mindre Asien. Ett sammanbitet egyptiskt motstånd
hindrade dock mongolkrigarna att komma fram till
Medelhavets östra kust vid Palestina, Syrien och
Ege-iska havet. Också i öster gick expansionen vidare.
Nuvarande Indokina införlivades, och för en tid
behärskades också södra Kina. Väldet som sålunda
sträckte sig från Stilla havet över hela den ofantliga
asiatiska kontinenten in över östra Europa var större
än något annat världsvälde.
Inom det stora riket förmådde inte de relativt
fåtaliga mongolerna ensamma behålla den dominerande
ställningen. De trängdes på sina håll ganska snart i
bakgrunden av turkfolken. Inre strider och
regimförändringar förekom givetvis också. En av de
märkligare förändringarna var då en provinsfurste vid namn
Timur lenk strax efter mitten av 1300-talet skapade
ett stort mongoliskt-turkiskt välde med Samarkand
som mittpunkt. Det omfattade hela Främre Orienten,
södra Ryssland, Centralasien och norra Indien. Efter
Timur lenks död föll dock detta rike samman.
Ten
densen inom mongolväldet gick sedan mot en
uppdelning på fristående khanat. Intressant är att en av
Timur lenks ättlingar i början av 1500-talet lyckas
grunda ett nytt rike i Indien. Under hans efterföljare
- stormogulerna - kom det att omfatta hela landet,
och det bestod ända in på 1700-talet.
I några århundraden spelade mongolerna en
världshistorisk roll, så föll deras välde samman och de
trängdes tillbaka inom Centralasiens randberg. Men också
här splittrades de snart i stammar med relativt lös
sammanhållning. I våra dagar utgör antalet mongoler
ett par miljoner människor, som bofasta eller
nomadiserande lever i Mongoliet och Gobi och några
angränsande delar av Asien. Ett litet mindretal är att finna
även i det europeiska Ryssland.
Den mongoliska rasen
Den föregående framställningen har främst tagit
fasta på mongolerna som ett centralasiatiskt folk, som
under 1200-talet vann stadga och under ett relativt
kort tidsskede upplevde en storhetsperiod för att
sedan på nytt trängas tillbaka till en plats i skymundan.
Emellertid kan begreppet mongoler också fattas i
långt vidsträcktare bemärkelse, nämligen som en av
jordens huvudraser (»den gula rasen»). Denna ras
utbreder sig över praktiskt taget hela Asien med
undantag av Främre och Bortre Indien. Inom den särskiljer
man egentliga mongoler, turk-tatariska stammar och
ural-mongoliska. Bland de talrika undergrupperna
märks nord- och sydkineser, japaner, koreaner,
tibe-taner, tatarer och tunguser. Mongoliskt blod har i
många fall blandats med andra folks. Alla slaver kan
uppvisa åtminstone någon sådan inblandning. Vidare
har de europeiska turkarna, magyarerna, bulgarerna,
finnarna m. fl. tydliga drag av mongoliskt släktskap.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
