Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monopol — kampen för och emot envälde i ekonomin - Monopolsträvandenas orsaker och verkningar - Monopolens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONOPOL 2343
ten är både att förskaffa staten inkomst och att
förebygga en ekonomiskt oförsvarlig konkurrens mellan
privata företagare med ofullständigt utnyttjande av
kapital och åtföljande högre kostnader än nödvändigt
samt högre priser och taxor för trafikanter och
konsumenter. Två jämsides löpande järnvägslinjer
drivna av två olika bolag, två konkurrerande kraftverk
under olika ägare, där ett enda skulle ha medfört
kraftproduktion till lägre kostnader, innebär
förluster för folkhushållet i dess helhet, som kan
förebyggas med ensamrätt för respektive anläggningar i
allmän regi och med av staten fastställda priser och
taxor. Socialhygieniska skäl har vidare föranlett
staten att instifta monopol på tillverkning och
försäljning av t. ex. spritdrycker.
Staten som vårdare av det allmänna
samhällsintresset förlänar vidare monopol. Detta sker t. ex. i
syfte att lägga tillverkning och försäljning av vissa
varor i särskilt kvalificerade händer för att
förebygga risker och faror för förbrukarna, såsom t. ex.
i vårt land apoteken har gjorts till statsövervakade
monopol.
Monopolens historia
Monopolen har en lång historia. De som ägt makt
och egendom har under alla tider sökt trygga och
formera dem genom den särställning och starka position
som monopolet skänker. Redan från det gamla
Egypten och de babylonska stadsstaterna finns
exempel på genomförda monopol, och likaså från
antikens grekiska stater och från det romerska väldet.
Under senantiken och medeltiden utvecklade och
spred sig skråväsendet, vars väsentliga ekonomiska
innebörd var kartellens. Önskan att ensamma
behärska de stora handelsvägarna drev senmedeltidens
handelsstäder in i blodiga krig och starka
sammanslutningar. Ett modernt, internationellt
råvarumono-pol grundades 1515. Kejsar Maximilian I ingick då
en överenskommelse med det mäktiga huset Fugger
i Augsburg om gemensam försäljning till fastställda
priser av koppar från kejsarens och Fuggers
fyndigheter i Tyrolen och Ungern, vilka tillsammans vid
den tiden dominerade marknaden på den europeiska
kontinenten. Under 1600- och 1700-talen förekom
monopolen mest i form av handelskompanier som fått
ensamrätt att handla på vissa områden eller med
vissa varor. En ofantligt rikhaltig flora av
privilegier och regleringar, tullar och subsidier begränsade
överallt konkurrensen. Vissa råvarumonopol
utnyttjades också. I Sverige var sålunda försäljningen av
koppar från Falu gruva ett statsmonopol av stor
betydelse. Även försökte man här förläna
järnhandeln som monopol åt ett kompani, och på 1700-talet
genomfördes en produktionsbegränsning inom
järntillverkningen genom ett slags tvångskartellering.
Under slutet av 1700- och första hälften av 1800-talet
minskade monopoltendenserna i styrka i de längst
framskridna europeiska staterna genom att
frihandeln slog igenom och de olika näringsregleringarna
slopades. Konkurrensen skärptes, och näringslivet
kunde utan större svårigheter anpassa sig efter den
fria prisbildningens krav. De stora fasta kapitalens
roll var ännu obetydlig och kapitalriskerna därför
inte så avskräckande.
Under 1800-talets senare del skedde emellertid en
omsvängning, såväl i fråga om handelspolitik som i
fråga om det fasta kapitalets betydelse. Med hänsyn
till den hårda konkurrensen från amerikanska och
ryska jordbruksprodukter och brittiska
industriprodukter införde Tyskland på 1870-talet en rad tullar
för att reservera hemmamarknaden för de egna
producenterna. Systemet med skyddstullar anammades
därefter snabbt av en rad länder. Endast England,
frihandelns gamla hemland, blev i stort sett oberört
av de protektionistiska idéerna. I skydd av tullarna
började nu företagare att sammansluta sig i s. k.
karteller och träffa överenskommelser om gemensam
prissättning eller om minimipriser. För att priserna
effektivt skall hållas på en hög nivå fordras
emellertid även att utbudet av varor hålls på en konstlat låg
nivå. Detta framtvingade hos kartellerna ständigt
fastare former.
Konditionskartellen innefattar gemensamma
bestämmelser rörande kreditgivning, kassarabatter etc.
Priskartellen eller priskonventionen har till uppgift
att binda fabrikanter eller handlande vid bestämda
priser, vilka då fastställes så, att de ger även den med
de högsta omkostnaderna arbetande medlemmen i
kartellen en tillfredsställande vinst. Inom
produktions-kartellen uppdelas omsättningen så, att varje
medlem i kartellen får en kvot, dvs. närmare angiven
kvantitet av den totala tillverkningen. Eller också
uppdelas inom avsättningsområdet marknaden efter
geografiska synpunkter. Varje kartellmedlem får ett
avgränsat område att producera för eller sälja på.
Den högsta formen är försäljningskartellen eller
försäljningssyndikatet, vilket omhänderhar den
gemensamma försäljningen av alla
kartellmedlemmarnas tillverkning. På detta sistnämnda sätt förhindras
mest effektivt, att de enskilda kartellmedlemmarna
överträder sina åtaganden och, för att utvidga sin
tillverkning och sina vinster, antingen håller lägre
pris än det överenskomna eller kringgår
kvotbestämmelser och regionsuppdelning. De särskilda
företagen inom en försäljningskartell har måst uppge så
mycket av sin självständighet, att de ofta är helt
beroende av försäljningsorganisationens ledning. Inom
denna dominerar givetvis de största och
kapitalstarkaste företagen i kartellen.
Som en slutprodukt av kartelleringssträvanden
uppkommer ibland en trust, dvs. de olika företagen
i kartellen förlorar helt sin självständighet och
sam
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
