Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moral — det godas idé - Den liberala och humanitära tidsåldern - Den moderna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________________ MORAL 2351
Hercules vid skiljovägen, en allegorisk bild av 1600-talets ädling, sliten mellan fru Dygd och fru Lusta, mellan äran och
nöjet, mellan den fulländade gentlemannens höga ideal och det obehärskade njutningsliv som tidens blodfulla släkte kände
en lika stark dragning till.
ens handlande kunde duga som grundval för allmän
lag. Men detta var tydligen att ställa alltför stora krav
på den enskildes omdömesförmåga och viljestyrka.
Själv sade sig Kant starkt betvivla att någon rent
moralisk handling någonsin utförts på jorden. På ett sätt
som knappast stämde med hans intentioner
utnyttjades hans pliktmoral av nationalister och
statsfiloso-fer som Fichte och Hegel. Välfärdsmoralen, av
Ben-tham kallad utilitarismen, utvecklades ytterligare av
andra engelsmän, däribland Mill och Spencer. Den
fick ett större inflytande på massorna än den
värdefilosofi som Kants lärjungar gav spridning åt i
akademiska kretsar.
Men det var inte bara dessa olika former av
rationalism som ledde sitt ursprung från 1700-talet. Detta
århundrade medförde också en stor förändring i
sensibiliteten. Åtminstone av mera förfinade
nervmänniskor med tillräcklig fantasi kom grymheten att
betraktas som synden framför alla andra, vilket
knappast hade förekommit tidigare annat än i mycket
sällsynta undantagsfall. Detta innebar naturligtvis en
oerhörd vinst för humaniteten, särskilt genom den
inverkan det fick på lagstiftningen. Att ifrågasätta
dödsstraffets nödvändighet och yrka på att vi har plikter
också mot djuren är något ganska nytt i
mänsklighetens långa historia.
Den moderna tiden
Men bakslaget lät inte vänta på sig. Redan under
1800-talets senare hälft var reaktionen mot alla
humanitära, liberala och demokratiska ideal i full gång.
Den som effektfullast hånade dem var väl Nietzsche,
men andra har gjort det grundligare och med större
skärpa. Under 1900-talet utbildade sig på det
teoretiska området en värdenihilism som kanske aldrig har
varit mera absolut, och på det praktiska en ny sorts
pliktmoral som hade klippt av all förbindelse med den
kantska. Fascismen och nazismen lärde att gott är det
som gagnar staten, kommunismen att gott är det som
gagnar den proletära revolutionen. Det kaotiska
tillstånd, som har uppstått under de våldsamma
sammanstötningarna mellan oförenliga åskådningar, har gjort
att ingen vågar sig på att uppställa något moraliskt
system. Att »moralisera» anses vara detsamma som att
bära sig förmätet och taktlöst åt, och ordet moralist
upphör att vara ett skällsord endast om det får
betyda vad det länge har betytt i Frankrike: en
författare som inte pretenderar på att lära ut goda seder
utan nöjer sig med den anspråkslösare uppgiften att
så sant som möjligt skildra de seder människorna har,
de goda med de dåliga. Måhända kan denna ödmjuka
självbesinning tillmätas en viss moralisk förtjänst och
innebära en smula hopp för framtiden.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
