Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moral — det godas idé - Gruppmoral - Samhällsmoralens grunder - Lagarna - Västerländsk moralfilosofi fram till upplysningstiden - Den liberala och humanitära tidsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 3 5° MORAL_____________________________________
går inte bara själva under, de äventyrar till på köpet
hela sitt stånds existens för den händelse att deras
exempel skulle smitta av sig.
Samhällsmoralens grunder
Något liknande gäller också om samhällsmoralen.
Kan den inte upprätthållas, är det stor risk för att
hela byggnaden faller i ruiner. Men samhället är en
svåröverskådlig företeelse och blir ännu
svåröverskådligare ju mer det växer och kompliceras. Därav
svårigheten att enas om en gemensam samhällsmoral.
Varpå skall den grundas, och vad är dess syfte? Många
menar med Hobbes att människan är en varg mot sina
medmänniskor och behöver en sträng statsmakt för
att hållas i tukt. Mot detta kan invändas att en minst
lika allmängiltig sanning ryms i Havamals ord: »Man
är mans gamman.» Just denna känsla av kamratskap,
av »fellow-feeling» för att bruka det utmärkta engelska
uttrycket, bildar i själva verket en ganska solid grund
för samhällsmoralen. Sitt högsta uttryck har den fått i
maximen att man bör behandla andra som man själv
vill bli behandlad, en moralsats som dyker upp på de
mest skilda håll och varom Augustinus med en viss
rätt kunde säga att den omfattas av alla jordens folk.
Lagarna
Men teori är en sak och praktik en annan. Att lita
på människans naturliga godhet, när hennes passioner
kommer i svallning, har aldrig visat sig välbetänkt. Att
hon skall veta att respektera familjebanden är redan
det mycket begärt. Kinas klassiker, som också är
sam-hällstänkandets klassiker därför att de mer än några
andra har koncentrerat sig på just det ämnet, har
mycket riktigt börjat från början och med särskild kraft
inskärpt plikterna mot föräldrar och förfäder. Det är
främst tack vare konfucianismens stora vördnad för
traditionerna, som kineserna trots våldsamma
omvälvningar har lyckats bevara en viss stabilitet i
tänkesätt och livsföring. Går man så till andra folk,
naturfolk såväl som kulturfolk, skall man finna att de sökt
värna sina samhällens bestånd främst genom att värna
familjen och äganderätten. Dessa två ting är för
övrigt svåra att skilja åt. Till en mans rättmätiga
egendom hörde inte bara hans gods utan också hans familj,
och allt detta tillika med hans liv hörde till ätten.
Mord, hor och stöld har därför nästan överallt
straffats med yttersta stränghet. Men dessa lagar har för
det mesta endast gällt inom stammen eller landet och
endast för det härskande skiktet. Att förgripa sig på
utlänningars och slavars liv, egendom eller kvinnor
har mera sällan varit förbjudet, ibland till och med
gillat och uppmuntrat. Endast tveksamt och
sporadiskt har allvarliga försök gjorts att skapa en
internationell rätt, och åtminstone under större krig blir
denna fortfarande mer eller mindre fullständigt satt
ur funktion.
Västerländsk moralfilosofi fram till upplysningstiden
Att sådana försök har gjorts är emellertid redan det
mycket märkligt. De är nästan undantagslöst av
västerländskt ursprung, förklarligt nog eftersom vår
kultur inte bara har ärvt en stark universalism från både
judar och greker utan också har haft en enastående
maktställning på jorden. Vår västerländska
moralfilosofi har en skiftesrik historia. Den kan sägas
härstamma från grekerna, närmare bestämt från
Sokra-tes, vars betonande av visheten som huvuddygden
dock inte har så mycket med samhällsmoral att göra.
Efter Platon och Aristoteles räknade antiken med fyra
huvuddygder, vishet, rättrådighet, tapperhet eller
själsstyrka och måttfullhet eller självbehärskning.
Dessa övertogs av medeltidskyrkan, som betecknande
nog ansåg sig böra lägga till de teologiska dygderna
tro, hopp och kärlek. Som motsatser uppställdes de
sju huvudsynderna vällust, frosseri, vrede, girighet,
avund, lättja (närmast i betydelsen andlig tröghet)
och högmod. Det är lätt att se att dessa synder främst
är till skada för det andliga livet, under det att de
snarast kan vara till nytta för samhällslivet, som en
sporre till tävlan och framåtskridande. Världens barn
har heller inte brukat ogilla dem annat än när de
har gått till alltför groteska överdrifter. När kyrkans
makt försvagades vid den nya tidens inbrott brydde
man sig allt mindre om att räkna med dessa synder,
liksom man övergav den uppskattning av det
kontemp-lativa livet på det aktivas bekostnad som
medel-tidsskolastiken hade ärvt från Aristoteles. Däremot
kom hans åsikt att moralens uppgift var att skapa
helgjutna personligheter till heders under renässansen.
Men denna aristokratmoral kom snart att te sig
suspekt i mera folkliga kretsar. Vid anblicken av alla
ramlande auktoriteter började man allvarligt fråga
sig vad samhällsmoralen egentligen hade för syfte. Att
upprätthålla rättvisan, svarades på sina håll, och
därför får den sitt högsta uttryck i lagarna. Att värna den
personliga friheten, svarade de liberalt sinnade, och
det är därför lagarna är till. Att skapa största
möjliga lycka åt största möjliga antal människor,
förtydligade liberalerna ytterligare och beredde därmed
vägen för socialismen.
Den liberala och humanitära tidsåldern
Men då de upplysningsmän från vilka dessa läror
härstammade hade vant sig vid att sätta allt i fråga,
började de också fråga sig: Vad menas med rättvisa,
frihet och lycka? Dessa abstraktioner hade tydligen
olika innebörd för olika människor. Sokrates,
för-nuftstrons lärofader, hade sagt att en inre röst i varje
särskilt fall förkunnade för honom vad som var rätt
och orätt. Kant, som kan sägas ha både fulländat och
upphävt upplysningstidens tänkande, ville bringa den
sokratiska samvetsrösten på en rationell formel, och så
hittade han på maximen att man borde handla så att
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
