Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose — befriaren — laggivaren - En profet möter sin Gud - Ut ur Egyptens land — ur träldomshuset - Vid färdens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSE 2353
BEFRIAREN - LAGGIVAREN
/VlOSE. Den mest imponerande gestalten i Gamla
testamentet är utan tvivel Mose. Han står där som en
portalfigur till hela Israels historia, en historia som
just genom honom och hans befrielseverk tar sin
början. Naturligtvis kan vi icke exakt bestämma, vad
som i berättelserna om Mose är historia i
vetenskaplig mening och vad som där måste betecknas som mer
eller mindre osäker tradition. Men det är inte heller
det viktigaste. Moses kulturella och religiösa
betydelse ligger i själva Mosegestalten.
Bakgrunden bildar landet vid Nilen med dess
mäktiga faraoner, rika städer, tempelpalats och
kungagra-var. Landets historia, ristad med hieroglyfer på
stenväggar och pelare, talar tydligt om semitiska
stammar i Egypten, invandrade kolonister, krigsfångar
och någon gång t. 0. m. erövrare. Hebreiska
herdestammar fanns där också. Kanske har de redan på Totmes
HI:s lysande tid (1501-1447), då Egyptens välde
räckte ända bort till Eufrat, börjat vandra nedåt de
bördiga Nilslätterna.
Farao Ramses H:s regering på 1200-talet är också
en av Egyptens mest glänsande storhetstider. Ramses
var ju särskilt känd för sina väldiga
byggnadsföretag, och mycket tyder enligt gjorda forskningar på att
det är till denna tid vi har att hänföra den hebréernas
trältjänst som Andra Mosebok så målande skildrar:
»De förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk
och tegel och med alla slags arbeten på marken.» Det
stora befrielseverket skulle då kunna dateras till
farao Mernepthas regering (1225-15).
En profet möter sin Gud
Berättelserna om Moses födelse, barndom, uppväxt
och flykt känner vi alla från vår barndoms »bibliska».
Stor betydelse bör nog tilläggas Moses vistelse under
landsflykten hos prästen Jetro vid Sinai berg (även
kallat Horeb). Man har spekulerat mycket över,
hurdan den gud var som Jetro dyrkade vid Sinai och om
Mose tagit intryck av denna sin svärfaders gudstro.
Grundläggande är nog i alla fall Moses egen märkliga
gudsupplevelse, när han en gång var ute på marken
och vaktade fåren åt sin husbonde (2 Mos. 3).
Redan i själva det nya gudsnamnet Jahve, som
kanske betyder: »Han som är», har man velat se den
tydliga utveckling mot en allt renare monoteism (tron på
en gud), som nu tager sin början.
Ut ur Egyptens land — ur träldomshuset
Det stora nationella befrielseverket - uttåget ur
Egypten, som det brukar kallas - knöt också ett fast
band mellan gudstro och historia på ett sätt som
saknar motstycke i andra religioner. Jahve »verkar
Mose nedstiger från Sinai berg, där han mottagit lagtavlorna.
och handlar i historien och leder sitt folk genom
prövningar och faror till det mål som han själv bestämt».
De gemensamma farorna svetsade ihop stammarna till
ett folk, »Israel». Den fasta övertygelsen, att det var
Gud själv som fört detta folk »ut ur Egyptens land,
ur träldomshuset», blir bestämmande för den religiösa
utvecklingen.
Genom öknens alla farligheter förde Mose sitt folk.
Först till det stora mötet med Jahve på Sinai berg, ty
så hade befallningen redan givits den landsflyktige
herden. »I haven sett, huru jag burit eder på
örnvingar och fört eder till mig», kunde nu Gud säga. Och
belyst av skenet från blixtarna och under
ackompanjemang av väldiga åskknallar stiger profeten upp
på Guds berg och förnimmer där hans heliga vilja. De
berömda budorden från Sinai (2 Mos. 20) har kommit
att ligga till grund för hela den västerländska världens
rättsordning, de utgör, som Thomas Mann uttrycker
det, »den mänskliga odlingens ABC».
Vid färdens slut
Även den fortsatta ökenvandringen blev äventyrlig
och farlig på många sätt. Under Moses fasta och visa
ledning blev den dock till sist slutförd. Från toppen
av berget Nebo blickar den gamle gudsmannen ut över
det utlovade landet Kanaan. Men det blev honom inte
förunnat att komma dit in. Åt fältherren själv reddes
»den okände soldatens grav» vid Nebos fot. Hans
efter-mäle blev ståtligt men rättvist: »Men i Israel uppstod
inte mer någon profet sådan som Mose, med vilken
Herren hade umgåtts ansikte mot ansikte . . . ingen,
om man tänker på all den väldiga kraft, som Mose
visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar,
som han gjorde inför hela Israel.»
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
150—410185 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
